De internationella avtalen om minskade utsläpp har hittills inte varit tillräckligt effektiva. På veckans Under ytan fortsätter Leif Drambo, filosofie doktor, forskare vid Institutet för sociala innovationer och författare, att diskutera hur det kommer sig och vad vi ska göra.
Forskarnas upprepade gånger ignorerade varningar under de senaste decennierna har nu blivit en bevisad verklighet. Regeringar och industrier har genom sina handlingar, eller brist på handlingar, otvetydigt överhettat planeten. Inga ställen på jorden undslipper extremväder: stigande temperaturer, värre översvämningar, hetare bränder och torrare torka. Genom att stärka de vetenskapliga bevisen mellan mänskliga utsläpp och extremt väder tillhandahåller rapporten nya, kraftfulla kunskaper och bevis för att hålla regeringar, fossilindustrin, inklusive banker och investerare, och andra direkt ansvariga för klimatbrott.
Nedrustning för klimatet
Ett exempel är, som en nyligen genomförd studie visat, att den amerikanska militären är en av de största förorenarna i historien, konsumerar mer flytande bränslen och släpper ut mer klimatförändrande gaser än de flesta medelstora länder.
I likhet med multinationella företags leveranskedjor förlitar sig militären på ett omfattande globalt nätverk av fraktfartyg, lastbilar och transportflygplan för att förse sin verksamhet, inklusive omkring 800 amerikanska militärbaser runt om i världen, med allt från kärnvapenstridsspetsar och bomber till flytande bränslen och humanitärt bistånd. Om den amerikanska militären var en nation, skulle bränsleförbrukningen ensam göra den till den 47 största utsläpparen av växthusgaser i världen, och placerar sig mellan Peru och Portugal.
I sin senaste årliga undersökning rapporterar den främsta övervakaren av den globala upprustningen, Stockholm International peace research institute, Sipri, initierat av Alva Myrdal 1966, att ”tillväxten i de totala utgifterna 2020 påverkades till stor del av utgiftsmönster i USA och Kina. USA ökade sina militära utgifter för tredje året i rad till 778 miljarder dollar 2020, jämfört med Kinas ökning till 252 miljarder dollar. På fjärde plats, efter Indien, ligger en annan stormakt, Ryssland: 61,7 miljarder dollar”.
En global, koordinerad och proportionerlig nedrustning, inklusive kärnvapen, skulle inte bara bidra till en säkrare värld och minska risken för ett kärnvapenkrig, utan också bidra till att minska utsläppen av växthusgaser. Domedagsklockan (Doomsday clock of the bulletin of the atomic scientists), som har blivit en universellt erkänd indikator på världens sårbarhet för katastrofer från kärnvapen, klimatförändringar och pandemier, visar redan att vi befinner oss 100 sekunder från midnatt – slutet för vår civilisation.
Genom att omfördela resurserna från militärbudgeten till en global ”pandemi- och hälsobudget” skulle dessutom världens alla länder gemensamt och i samarbete kunna finansiera och bygga upp en förebyggande global pandemiberedskap för att undvika nästa pandemi eller upptäcka den på ett tidigt stadium och minimera effekterna, samt investera i de underfinansierade hälso- och sjukvårdssystemen, inklusive effektiva bioövervakningssystem och en starkare Världshälsoorganisation, tillsammans med forskning och utveckling av universella mediciner och vacciner för virussjukdomar samt produktion och distribution av dessa till alla, och samtidigt.
Inga fler ursäkter
Alla bevis som någonsin kommer att behövas i domstol är nu på plats, och det kan inte uteslutas att ansvariga länder, företag och institutioner skulle kunna dömas skyldiga till klimatbrott mot mänskligheten. Den pågående obeslutsamheten om att hantera klimatförändringar handlar inte längre om bristen på vetenskapliga bevis, utan är direkt knutna till bristande politisk vilja och regeringars ansvarslöshet, inte minst för kommande generationer. Business as usual erbjuder inte längre en väg framåt för mänskligheten. Att byta ut en bensindriven bil mot en eldriven Tesla, plantera miljarder träd för att kompensera utsläppen av växthusgaser eller företagens handel med utsläppsrättigheter kommer inte att minska växthusgaserna i tillräcklig omfattning.
”Vi behöver transformerande socioekonomiska förändringar som fungerar på processer och beteenden på alla nivåer: individ, samhälle, företag, institutioner och regeringar”, och ”Vi måste omdefiniera vårt sätt att leva och konsumera”, är rapportens avslutande slutsatser. Men vi måste göra det nu; det är nästan, men inte riktigt, för sent. Det finns inte längre tid för fördröjningar och inget utrymme för fler ursäkter.
I ett uttalande om IPCC-rapporten sa FN:s generalsekreterare António Guterres: ”Rapporten är en röd kod för mänskligheten. Larmklockorna är öronbedövande och bevisen är obestridliga: utsläpp av växthusgaser från förbränning av fossila bränslen och avskogning kväver vår planet och utsätter miljarder människor för omedelbar fara.” Han betonade att tröskeln på 1,5 grader Celsius var farligt nära och att det fanns en överhängande risk att vi skulle uppnå 1,5 grader på kort sikt, eftersom vi redan ligger på 1,2 grader och trenden är stigande. Det enda sättet att förhindra att tröskelvärdet överskrids, tillade Guterres, är att snarast intensifiera våra ansträngningar och följa den mest ambitiösa vägen. ”Det är vi skyldiga hela den mänskliga familjen, särskilt de fattigaste och mest sårbara nationerna som drabbas hårdast, trots att de är minst ansvariga för dagens klimatkris.”
Destabiliserar grundvalarna
Om inte koldioxidföroreningarna omedelbart minskas radikalt ligger 1,5-gradersmålet utom räckhåll och det enda alternativ som då återstår för mänskligheten är sannolikt en social, ekonomisk och kulturell kollaps. Därför måste kol och fossila bränslen avvecklas innan de helt förstör planeten. ICPP rekommenderar att det inte längre får byggas några nya kolanläggningar efter 2021. OECD-länderna måste fasa ut befintligt kol till 2030, och alla andra länder till senast 2040.
Länder bör också avsluta all ny prospektering och produktion av fossila bränslen och överföra subventioner av fossila bränslen till förnybar energi. Fram till 2030 måste sol- och vindkapaciteten fyrdubblas och investeringar i förnybar energi måste tredubblas för att uppnå och upprätthålla klimatneutralitet i mitten av århundradet.
Det återstår att se om den 26 klimatkonferensen (Cop26) i Glasgow i november 2021 blir mer framgångsrik än de tidigare och lyckas säkerställa en rättvis och snabb transformation till en global ”nettonoll”-ekonomi i enlighet med Parisavtalet. Just nu undergräver och destabiliserar människan de grundvalar som är nödvändiga för att livet på jorden ska blomstra. Vi vet att världen förändras, och Cop26 är kanske en av våra sista och mest avgörande möjligheter att se till att det är mänskligheten som måste förändras, inte planeten.
