Världen blir allt mer ojämlik – klyftorna större än någonsin

De globala målens ledord är ”Leave no one behind”, vilket betyder ungefär ”lämna ingen på efterkälken”, och mål 10, minskad ojämlikhet, handlar just om att verka för ett samhälle där ingen lämnas utanför i utvecklingen.

Grunden för ett hållbart samhälle är att resurserna, liksom det ekonomiska, sociala och politiska inflytandet, fördelas rättvist.

Men faktum är att ojämlikheten ökar globalt.

I januari släppte Oxfams nya ojämlikhetsrapport, The inequality virus, som Syre rapporterat om, och som visar att det kan ta över ett decennium innan världen är tillbaka på samma fattigdomsnivåer som före pandemin.

Det finns stora skillnader mellan de som har och de som inte har och dessa skillnader ökar. Det handlar om skillnader i tillgång till inkomst, mat, mark, hälsa och utbildning, särskilt på landsbygden, där de flesta fattiga bor.

– Det är fortfarande så att Afrika, söder om Sahara, släpar efter. Det gör man även i Sydasien och i arabländer och förstås i Latinamerika och Karibien som också präglas av stora mått av ojämlikhet, sade Ulrika Modéer, assisterande generalsekreterare på FN:s utvecklingsprogram UNDP till Sveriges Radio redan för ett år sedan.

UNDP senaste rapport visar att ojämlikheten ökat kraftigt i spåren av coronapandemin. Sedan 90-talet har FN-organet mätt global utvecklingen och konstaterat förbättringar. Men 2020 vänder pandemin utvecklingen.

Privata intressen krockar med långsiktig hållbarhet

Modéer beskrev situationen som ett bakslag för den positiva utvecklingen och de framgångar som uppnåtts sedan 1990 då hälsovård och utbildning blev tillgängligt för fler människor och många lyfts ur hunger och fattigdom.
Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, så har de som lever i fattigdom och är särskilt utsatta, framför allt kvinnor, fortsatt väldigt begränsad tillgång till mark, naturresurser, krediter och service. Att säkra rättigheter och tillgång till boskap, fiske och skog är därför fundamentalt för att kunna göra något åt ojämlikheten i världen.

Anne Jerneck, docent i hållbarhetsvetenskap vid Lunds universitet, skriver att det är viktigt att analysera vem som har makt att besluta i frågor som rör exempelvis bevarande kontra utnyttjande av naturresurser. Globala bevarandeintressen, det vill säga i motsats till aggressiv exploatering, är särskilt starka om de är historiskt betingade eller knutna till nationalparker och naturvårdsområden eller världsarvsområdet, exempelvis sådan som är skyddade av Unesco.

Utan skydd är det vanligt att intresset att bevara krockar med nationella mål eller lokala försörjningsbehov som gör att skog, träd, djur och andra resurser säljs ut och gynnar privata intressen på bekostnad av lokalbefolkningens tillgång till vatten och mark.

Inkomstskillnader ökar

I januari 2020, det vill säga innan coronapandemin tog världen i sitt grepp, publicerade FN en rapport, World social report, som visade att inkomstskillnaderna ökade i de flesta industriländer och i en del medelinkomstländer, inklusive Kina som har världens snabbast växande ekonomi.

Skillnader i den genomsnittliga inkomsten blir mindre mellan länder, främst på grund av den snabba ekonomiska tillväxten i Kina och andra asiatiska länder. Men det råder fortfarande enorma skillnader mellan de rikaste och fattigaste länderna.

Denna utveckling innebär lägre ekonomisk tillväxt, vilket i sin tur bidrar till allt större skillnader i tillgång till hälsovård och utbildning, och fler människor riskerar fastna i fattigdom.

Vinnarna är den rikaste en procenten av världens befolkning som får en allt större del av vinsten. Medan gruppen i botten växer. Det är framför allt de mest utsatta som halkar efter.

Syre rapporterade tidigare i veckan om att inkomstskillnaderna har ökat dramatiskt sedan 80-talet även i Sverige. Aldrig tidigare hade toppcheferna i Sverige tjänat så mycket pengar jämfört med en vanlig lönearbetare, enligt LO:s rapport rapport.

Ojämlikhet och protester världen över

I rapporten undersöks hur ojämlikheten påverkas av fyra så kallade ”megatrender” i världen: teknologisk innovation, klimatförändringar, urbanisering och internationell migration.

Men samtidigt som den teknologiska utvecklingen kan leda till nya möjligheter inom sjukvård, utbildning och produktion, bidrar den också till att en del samhällsgrupper halkar efter i utvecklingen.

Klimatförändringarna driver på forskning och innovation, men slår hårt mot fattiga länder och de som är hänvisade åt att överleva på småskaligt jordbruk.

Urbanisering och migration erbjuder nya möjligheter för människor att förflytta sig och söka sig till städerna, men det är ofta förenat med stora risker och människorna möts av en extremt synlig ojämlikhet som innebär allt från brutal fattigdom till överdådig rikedom, där många migranter riskerar hamna i den första kategorin.

Den växande ojämlikheten i form av ekonomisk misär, ojämlikhet och otrygga arbeten, menar FN-chefen António Guterres, ligger bakom många av de sociala massprotester som ägde rum i världen 2019.

Minoriteter drabbas värst

Om ojämlikheten redan var oroväckande innan 2020, så har coronapandemin inneburit att ojämlikheten och orättvisorna vuxit ännu mer under året som gått. Inte minst när det handlar om tillgång till hälsovård och utbildning.

Dels har urfolk och andra minoriteter, som i de flesta länder lever i en mer utsatt position än majoritetsbefolkningen, drabbats i större utsträckning av viruset.

Och i USA, till exempel, är covid-19-lågkonjunkturen den mest ojämlika i landets moderna historia.

Bland de som förlorat arbetet under pandemin är lågavlönade arbetare från någon av landets minoriteter överrepresenterade. Det rapporterar Washington Post den 30 september 2020, sju månader in i pandemin. Värst drabbade är svarta kvinnor, svarta män och kvinnor med barn i skolåldern, vilka är de grupper som det tar längst tid för att hitta ett nytt arbete.
Unga är överrepresenterade bland dem som förlorat arbetet och inte hittat ett nytt. De unga har även varit förlorare under pandemin med stängda skolor och utlämnade åt distansundervisning på egen hand och med bristande möjlighet till stimulans i övrigt.

Även globalt hör de unga till dem som är bland de första att hamna i och blir kvar i fattigdom när kriser drabbar samhällen och ojämlikheten ökar.