Ashli Babbitts död har, som jag skrev i min förra krönika, splittrat USA. En del anser att hon är en terrorist som deltog i stormningen av Kapitolium i syfte att stoppa den demokratiska processen. Och för den som definierar demokrati som ”den som vann valet ska styra landet” och inte snöat in sig i Qanons konspirationsteorier är det en ganska lätt tolkning. Hon var ingen demonstrant. Hon hade en målsättning.
Andra ansåg att hon var en frihetskämpe, och, genom sin död, en martyr för Trump. Inte för sin religion eller sin politiska övertygelse, utan för personen Trump och hans inbillade rätt till presidentposten.
I andra änden av tragedin finns förstås polisen som sköt. Hans identitet var tills nyss obekräftad, vilket är ovanligt. Högermedia har spunnit det till att det är skillnad på vita och svarta offer och förövare, men anledningen är egentligen att Kapitoliums polis inte lyder under samma regelverk som övriga poliser, vars identitet måste uppges så fort de dödat någon, även om det var aldrig så befogat.
Men hans namn dök upp lite varstans på nätet, och han kände till slut att han behövde gå ut med sin historia, genom en intervju hos Lester Holt, eftersom Trump kallat Babbitts död för ”mord” och kongressledamöter som Paul Gosar och Fox News, bland annat Tucker Carlson, har använt ord som ”avrättning” och påstått att Byrd ”låg och väntade”.
Gjorde han rätt när han sköt? Det finns två svar. Det ena gäller ”givet vad som var känt av honom i stunden” och det andra ”med facit i hand”. Och med facit i hand hade han, eftersom hon var obeväpnad, kunnat sikta på en fot. Men hade han inte skjutit alls hade mobben fortsatt förbi honom och de politiker hans jobb var att skydda hade varit i fara. Med facit i hand är svaret ”förmodligen”.
Men ”givet vad som var känt av honom i stunden”, eftersom han inte visste att hon var obeväpnad, eller huruvida de som var precis bakom henne var det, gjorde han som han blivit tränad, och sköt mot mitten av kroppen, och träffade hennes axel. Hade han inte gjort det hade hon eller någon av de andra, som var hundratals, kanske tusentals, kunnat skjuta honom. Intervjun ger en inblick i vad Byrd visste, såg, hörde, gjorde innan och när han sköt och vilka alternativ han hade. Han hade verkligen inget alternativ.
Det finns två storylines.
#1 Mobb av arga, kraftigt vilseledda Trumpsupportrar utförde ett terrordåd genom att, i syfte att stoppa en demokratisk process, storma kongressen och därmed skrämma politiskt valda till att sätta förloraren på presidentposten. Det faktum att få verkar ha haft skjutvapen förändrar inte det faktum att alla politiker och anställda svävade i direkt livsfara. En polis sköt en terrorist efter att ha väntat in i det längsta medan han gjorde sitt jobb.
#2 Vit kvinna, vars enda brott var att hon älskade Trump, spankulerade omkring inne i Kapitolium, där hon använde sig av sin lagstadgade yttrandefrihet. Anledningen till att hon var där var att FBI, Antifa och BLM lurat Trumpsupportrar. En svart polis, med politiska motiv, bestämde sig för att hon behövde dö, och sköt henne kallblodigt.
Trump, Carlson, Gosar och resten av Maga-rörelsen har gjort Byrd till en måltavla, och det räcker med en KKK-inspirerad martyr-wannabe för att avsluta hans liv.
Han hoppas kunna återvända till sin befälstjänst. Jag ser en dead man walking, och hoppas innerligt att jag har fel.
Sommaren gör ett sista ryck att visa sig från sin härligaste sida.
Opererades för akut tarmvred i helgen, och ingen kan säga hur jag undviker att det händer igen.
