Den senaste veckan har varit kantad av en intensiv debatt om huruvida det är rätt eller fel av Twitter et al att stänga av Trump. Den har förts här på ledarsidorna och i många andra medier. Många har antingen intagit hållningen att det inskränker yttrandefriheten eller den alternativa hållningen att företagen måste vara fria att göra som de vill.

Egentligen är svaret uppenbart, det här inskränker inte yttrandefriheten. Yttrandefrihet är inte att få säga vad man vill var som helst, det är inte heller rätten att andra ska hålla upp, visa upp eller trycka ens åsikter. Men …

Det är också svårt att argumentera emot att den som har en server, eller ett forum, eller en grupp måste få ställa krav på hur man får bete sig i det rummet. Det vore oerhört märkligt om man krävde att Sveriges ornitologer självklart ska acceptera att man använder deras plattform för att sprida klimatskeptisk propaganda. Fast, ändå …

Om ett företag inte får begränsa vad som publiceras på deras servrar, vem får? Ska någon organisation ha den makten? Vilken organisation i hela världen vill man ge sådan makt till? Det som händer redan nu, med stater som inskränker vad som får skrivas, med EU som lägger sig i vad som får länkas, är redan för mycket. Det är absolut sant  …

Det går absolut att leva ett bra liv utan sociala medier, många upplever till och med att de lever bättre så. Det är inte osannolikt att mänskligheten som sådan skulle må bättre utan detta ständiga skrollande. Så att stå utanför en produkt man inte vill ha, eller att bli utslängd för att man inte kan följa reglerna, är inte speciellt orimligt. Eller …?

När Facebook blev så stort att alla partier behövde förhålla sig till det och nästan alla politiker behövde vara närvarande hände något. När våra släktingar, gamla klasskamrater och vänner anslöt sig förändrades vårt sätt att kommunicera. Inte hos alla, men hos fler än de som vill erkänna det. Vi förväntar oss att det är via sociala medier vi finner information, det är där vi plötsligt kan diskutera med riksdagsledamöter och journalister. Det är där vi håller kontakten med gamla bekanta och lär känna nya. Det är svårt att inte hävda att de storskaliga sociala medierna blivit en integrerad del av samhället, vår infrastruktur.

Mitt perspektiv är inte nytt och man kan läsa mer på till exempel Wikipedia. I skenet av sociala medier som infrastruktur blir också avstängningen av Trump lite mer besvärlig. Här är det en världspolitiker, låt vara att han inte ger sken av högsta mentala stabilitet, som hindras från att använda sitt naturliga sätt att kommunicera med sina väljare. Som ställs utanför vår infrastruktur.

Nu var det väl få som frågade Amtrak (en amerikansk motsvarighet till SJ) om de skulle göra detsamma när Twitter stängde av Trump, och det är väl svårt att rakt av jämföra järnväg med sociala medier. Men det är inte den enda marknaden där privata aktörer står för en betydande del av vår infrastruktur. För nästan precis 10 år sedan stängde Visa, Mastercard och Paypal ner möjligheterna för Wikileaks att ta emot finansiellt stöd. Det stöd organisationen levde av.

Senare dömdes Visa för det i isländsk domstol, de hade gjort fel. Men faran att en organisation på grund av en politisk nyck i samtiden ska få sina transaktionsmöjligheter klippta och sina kommunikationsmöjligheter undantryckta kommer finnas kvar så länge vi har storskaliga världsomfattande företag i oligopolliknande positioner och precis som Lennart Fernström konstaterar i sin ledare vore det bästa om vi hade många decentraliserade och demokratiska nätverk av plattformar.

Vägen dit är dock besvärlig, mot möjligheten att stycka upp dessa oligopol står att deras största fördel är deras storlek. Det som gjort att Instagram och Twitter är en del av vår infrastruktur är att de samlar så oerhört stor andel av befolkningen världen över. Det är nog inte omöjligt för mänskligheten att skapa ett fungerande nätverk av decentraliserade forum utan att styrkan i dessa multinationella plattformar försvinner. Men det är något som världen inte sett än.

Till dess är det nog dags att ställa sig frågan om hur vi säkrar upp att människor kan ta del av hela vårt samhällsbygge, utan att det tar bort våra möjligheter att ha ett forum som bara handlar om kärlek och spindlar. Exakt hur det ska se ut vet jag inte, de flesta lösningar riskerar att bli katastrofala i sig, men även om jag privat andas ut när Trump stängs av sätter det fingret på ett samhällsproblem som bara kommer bli större och större i framtiden.