Sverige är känt för att ha ett av de mest utbyggda trygghetssystemet i världen. Men är det tillräckligt bra? Nej, anser vissa. En av dem Sigrid Körlig, som blev utbränd 2018.

– Jag bara grät och grät. Allt var kaos, säger hon.

Hon hade precis kommit hem till Blekinge från att ha bott i England i flera år. Hennes sjukdomsgrundande inkomst var på noll och Sigrid försökte förstå hur hon skulle klara sig. Försäkringskassan sa en sak, Arbetsförmedlingen en annan och socialtjänsten ytterligare en tredje. Ingen pratade med varandra. De slängde sig med begrepp som lät likadant, men betydde helt olika saker. De hänvisade till en massa formulär som skulle fyllas i och hon skickades runt mellan myndigheterna. I mitten befann sig Sigrid Körling och förstod ingenting.

– Jag klarade inte av att duscha eller laga mat. Men det fanns så lite förståelse och ingen som enkelt kunde tala om för mig hur jag skulle göra. Jag har en examen i kommunikationsvetenskap, men det var ändå omöjligt att förstå. Min pappa försökte också hjälpa till, men han förstod inte heller, säger Sigrid Körling.

Blev sjukare av systemet

Hennes familj fick hjälpa till ekonomiskt och hon bosatte sig i deras sommarstuga. Efter tre månader fick hon till slut försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag, men det var knappt så att det gick runt. Hon utsattes för ständig granskning. Alla kvitton och kontoutdrag skulle skickas in till socialkontoret. Socialtjänsten beviljade vissa utgifter, nekade andra. Det gjorde att hennes inkomst hela tiden ändrades och hon fick inte heller lägga undan slantar, vilket ledde till att livet blev extremt svårplanerat. Om någon ville hjälpa henne och swishade lite pengar, drog socialtjänsten av samma summa från försörjningsstödet.

– Jag blev sjukare av det här. För jag blir så fruktansvärt stressad över att råka göra fel. Det kändes inte som att det gick att göra rätt över huvud taget, säger Sigrid Körling.

Efter två år lyckades hon bli fri från att behöva söka försörjningsstöd, och kunde i stället jobba 60 procent och få aktivitetsstöd av Försäkringskassan. Men när hon tänker tillbaka på perioden får hon stresspåslag.

– Hade basinkomst funnits hade jag blivit friskare och sluppit den konstanta stressen och osäkerheten över ekonomin. Det hade varit mycket lugnare, säger Sigrid Körling.

Otillräckligt skyddsnät

I en helt annan del av landet, på ett kontor ett stenkast från domkyrkan i Linköping, sitter Mattias Bergström med precis de tankarna. Han arbetar som chef för Samordningsförbundet i centrala Östergötland, och har i den rollen mött många människor i situationer som Sigrid Körlings.

– Vi har ganska länge vänt och vridit på frågan om basinkomst eller medborgarlön, säger han.

Orsaken är att människor som de möter inte verkar uppleva att Sverige har ett skyddsnät som fångar upp dem.

– Antingen faller de igenom eller så är skyddsnätet riktigt klibbigt. De snurrar runt, fastnar och blir till och med sämre, säger Mattias Bergström.

Samordningsförbund finns över hela landet och deras uppgift är att samordna insatserna för personer som faller mellan stolarna. De jobbar med att strukturellt synka Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, regionen och kommunerna. När Samordningsförbundet centrala Östergötland undersöker hur dessa personer upplever stödet från samhället får de ibland nedslående svar.

– De har varit med om mycket svårigheter i sina liv, som gör att de befinner sig där de är. Men det finns de som menar att det är systemet som verkligen gör att de tappar hoppet på att kunna förändra sin livssituation, säger Mattias Bergström.

En återkommande faktor är att de hela tiden behöver bevisa att de har rätt till ersättning.

– Samhället borde ju se det som positivt att en person vill gå från status quo och testa att återgå till arbetslivet, men det är en risk. För så fort du visar minsta tecken på att vilja jobba är det flera som ska kartlägga dig, bedöma dig, tycka och tänka, säger Mattias Bergström.

Vissa bedöms vara mer arbetsföra än de kanske är och behöver sedan kämpa för att få tillbaka den ersättning de hade tidigare.

Prototyp till basinkomst

Alla myndigheter har också ett dubbelt uppdrag. De ska hjälpa individen att få igenom sina rättigheter, men behöver samtidigt hålla budget.

– Det är inte ovanligt att det senare trumfar. Det finns människor som upplever sig som en belastning på systemet, att de helst inte borde finnas, säger Mattias Bergström.

På senare tid har samordningsförbundet blivit ”ganska trötta på att lappa och laga”  i systemet med olika projekt, berättar Mattias Bergström. Därför drog de för några år sedan i gång processer i ordinarie verksamhet för att få de olika instanserna att bättre synka med varandra. Tanken var att också undersöka hur det skulle fungera om a-kassan, de olika ersättningarna från Försäkringskassan och försörjningsstödet byttes ut till en och samma peng för de 300 klienter som samordningsförbundet har kontakt med.

Men finansieringen stötte på patrull. Lagstiftningen Finsam som samordningsförbunden lyder under tillät inte att de olika myndigheterna stoppade in pengar i projekt som skulle gå direkt till klienterna. Inte heller ESF-rådet som samordningsförbundet hade fått pengar av tillät detta. Men ESF beviljade i stället nya medel för att undersöka saken vidare.

– Det vi har gjort nu är prototypen till basinkomst i teorin. Viljan att prova finns. Nu är ambitionen att lägga fram skarpa förslag, säger Mattias Bergström.

Basinkomststudie

I mitten på mars anställdes en person för att ta fram en kunskapsöversikt om basinkomst. Tanken är att kartlägga alla försök och pilotprojekt som finns runt om i världen, och att även ta fram underlag för hur en studie skulle kunna genomföras vetenskapligt i Sverige. Det är fortfarande oklart vilka som skulle delta i det eventuella projektet, kanske skulle även andra grupper involveras än de som samordningsförbundet stöttar.

Helix vid Linköpings universitet har kontaktats och de är intresserade av att hjälpa till med studien.

Om projektet blir av skulle det bli det första basinkomstförsöket någonsin i Sverige. Tidigare har visserligen så kallade kontantstöd delats ut till personer med långvariga psykiska problem inom det så kallade Blekingeprojektet, som drevs av bland andra forskaren Alain Topor. Men även om det gav positiva effekter handlade det bara om 500 kronor i månaden. I augusti ska kunskapsöversikten i Linköping vara klar och efter det kommer Samordningsförbundet i centrala Östergötland att bestämma om de ska gå vidare.

– Det är ju inte så många studier som har gjorts runt om i världen när det gäller basinkomst, så skulle det här projektet bli av skulle det verkligen sätta Linköping på kartan, säger arbetsmiljöforskaren Anna-Carin Fagerlind Ståhl, som ansvarar för kunskapsöversikten.

Få studier i välfärdsstater

En som välkomnar en sådan studie är Simon Birnbaum, docent i statsvetenskap, som forskar om basinkomst. 
– Det är en spännande idé. Det skulle i så fall vara den första gången som basinkomst testas någonstans i Sverige, så vitt jag vet. Det vore ju en pionjärsinsats, säger han.

Och mer forskning behövs, anser Simon Birnbaum. Detta eftersom de flesta studier har gjorts i fattiga länder som saknar utbyggt trygghetssystem, eller har utförts på 1970-talet i USA och Kanada. Resultaten från dessa blir svåra att tillämpa i dag på nordiska välfärdsstater som Sverige.

I Finland och i Nederländerna, som har trygghetssystem som liknar Sveriges, har visserligen ett fåtal försök gjorts. I Finland fick 2 000 arbetslösa en så kallad partiell basinkomst på ungefär 5 700 kronor i månaden under två års tid. När projektet var slut såg vissa politiker experimentet som ett misslyckande för basinkomsten, för den hade inte lett till att så många fler jobbade som de hade hoppats på.

Men basinkomsten hade andra effekter som fick mindre medial uppmärksamhet, och det var bättre hälsa. För trots den låga nivån på basinkomsten i Finland, vilket innebar att en del behövde söka andra bidrag samtidigt för att försörja sig, visade slutrapporten att de som fick basinkomsten mådde bättre både psykiskt och fysiskt. De kände sig också mer delaktiga i samhället och hade  större förtroende för politikerna än jämförelsegruppen.

Han mådde bättre av basinkomsten

En av dem var Juha Järvinen, som Syre har skrivit om tidigare. Han hade varit borta från arbetsmarknaden i sju år på grund av depressioner och utbrändhet.

– När jag fick arbetslöshetsersättningen var jag hela tiden tvungen att ta mig till arbetsförmedlingen för kontroller, jag skulle fylla i blanketter och lyssna på förmedlare som sa åt mig vad jag skulle göra. Jag kände mig hela tiden dumförklarad, säger han.

Men när basinkomstprojektet drog i gång kändes det som att bli ”fri från ett fängelse”, berättar Juha. Trots att basinkomsten var lägre än den arbetslöshetsersättning han hade haft innan, kunde han använda pengarna till att köpa in utrustning och starta ett företag. I dag tillverkar han shamantrummor som säljs till köpare i hela världen. Och torpet han bor i med sin sambo och deras sex barn har förvandlats till ett kreativt pensionat dit gäster kan få komma och prova på träsnideri, filmning eller att njuta av naturen.

– Rädslan sätter stopp för kreativiteten och experimentlustan, säger Juha Järvinen.

Ingen blev latare

Och just att basinkomst tycks kunna bidra till kreativitet och företagande är ett argument som ofta förs fram i debatten. Vissa menar att dagens system hindrar människor från att ta sig ur sin situation eftersom stora delar av hjärnans kapacitet ägnas åt att försöka förstå alla komplicerade byråkratiska system. Skulle pengarna bara ges direkt, skulle dessa människor kunna lägga all sin kraft på att skapa en bättre tillvaro i stället.

Om det stämmer eller inte är oklart. Men av de studier som har gjorts hittills tyder inga i varje fall på att människor skulle bli latare av att få basinkomst, inte heller i välfärdsstater. I Finland tycks till och med mottagarna av basinkomst ha jobbat sex dagar mer om året än kontrollgruppen.

I Nederländerna har flera kommuner genomfört mindre tester med basinkomst som mer påminde om en negativ inkomstskatt, se faktaruta längre ned. Där fick deltagarna ett ganska högt belopp – ungefär 9 800 kronor. Men ytterligare en skillnad från i Finland var att de inte fick behålla alla pengarna om de började jobba, utan ”basinkomsten” trappades av ju mer de tjänade. På det sättet liknade de nederländska försöken en lite mindre villkorad variant av dagens försörjningsstöd från socialtjänsten, eftersom det också var de grupperna som var med i experimenten.

Inte heller här syntes några tendenser till att människor skulle ha blivit latare. I staden Utrecht kom snarare fler personer ut i deltidsarbete av de som hade basinkomst jämfört med dem som hade det traditionella försörjningsstödet där ens lön räknades av krona för krona, enligt Robert van der Veen, forskare som studerat de nederländska försöken.

Men i övriga nederländska städer påverkades inte arbetsförmågan alls av basinkomsten. En orsak kan ha varit att två tredjedelar av deltagarna i projektet i snitt hade varit arbetslösa i två–tre  år. Det fanns helt enkelt inte jobb som de kunde ta. Studierna där säger alltså inte så mycket om hur en basinkomst skulle fungera för andra människor i samhället som är mer arbetsföra, menar Robert van der Veen, i seminariet till boksläppet av rapporten Basinkomstens nya våg, som han skrivit tillsammans med  bland andra Simon Birnbaum.

Påverkar arbetsviljan?

Problemet med studier i Finland och i Nederländerna är att de bara är gjorda på personer med låga inkomster. Hur den lönearbetande befolkningen skulle reagera på en basinkomst vet vi alltså inte. En del som jobbar heltid skulle kanske gå ned i arbetstid.

Men det behöver inte vara fel, tycker Christian Ståhl, professor i Sociologi vid Linköpings universitet, som bland annat skrivit artikeln Kan basinkomst lösa sjukförsäkringens legitimitetsproblem?.

– Vi har haft en arbetslinje i mer än 100 år i Sverige. Den socialdemokratiska välfärdsstaten har byggt väldigt mycket på att arbete är centralt för människan. Har du arbete får du också rättigheter. Det är kanske dags att tänka om, säger han.

Att arbete skulle vara en källa till hälsa och välmående ger han inte mycket för. Det stämmer visserligen för dem som har ett meningsfullt jobb med bra arbetsvillkor. Men för alla dem som jobbar i dålig arbetsmiljö finns det starkt vetenskapligt stöd för att motsatsen gäller, menar Christian Ståhl.

– Det är en retorisk figur som inte stämmer med verkligheten. Vi har dessutom strikta system som går ut på att göra livet surt för dem som inte kan arbeta, säger han.

En känsla av mening, sammanhang och gemenskap skulle kunna gå att skapa på andra sätt, anser Christian Ståhl. Och om människor skulle gå ned i tid i sina lönearbeten skulle det troligtvis också vara bättre för miljön och framtiden.

– Fler skulle kanske ägna sig åt frivillig verksamheter och kultur. För egen del skulle jag spela mer musik och kanske jobba deltid. Det blir ju en utmaning mot hela tillväxtekonomin. Vi kanske ska odla våra trädgårdar i stället, säger han.

Oklart hur basinkomst påverkar hela befolkningen

Vissa tror också att med en hög basinkomst skulle lönerna öka för till exempel städare eller andra slitiga jobb, medan mer populära jobb skulle få lägre löner, eftersom folk skulle vara beredda att göra dem nästan gratis om de ändå hade en basinkomst att falla tillbaka på. Basinkomsttänkare som Philippe Van Parijs menar att en basinkomst kanske skulle möjliggöra att samhället fick full sysselsättning, eftersom basinkomsten skulle subventionera arbeten som i dag inte är lönsamma.

Men hur en basinkomst till hela befolkningen skulle påverka människors arbeten eller sociala relationer har inte heller studerats, eftersom ingen så stor studie har gjorts.

– Det finns visst forskningsstöd för att basinkomst ger en bättre hälsa. Hur det skulle bli om alla hade basinkomst går bara att spekulera i. Kanske skulle det bli ett nytt socialt klimat när alla har grundtrygghet, vilket gör att människor interagerar på ett annat sätt, säger Simon Birnbaum.

Basinkomst tillsammans med nuvarande trygghetssystem

Om basinkomst skulle införas i Sverige ser Christian Ståhl framför sig att dagens nuvarande trygghetssystem skulle finnas kvar. Det enda som skulle försvinna vore försörjningsstödet, förutsatt att basinkomsten skulle vara lika hög som dagens nivå på det stödet. Att ta bort socialförsäkringen och a-kassan tror han skulle leda till ökade inkomstskillnader eftersom de som hade råd skulle teckna privata inkomstförsäkringar.

– Särskilt för de som är sjuka en längre tid skulle det bli ett kännbart glapp att gå från ordinarie lön ned till en basinkomstnivå, säger han.

Även Simon Birnbaum tror att en basinkomst skulle behöva införlivas i det nuvarande trygghetssystemet, om den skulle införas i Sverige.

– En sådan basinkomst skulle fungera som ett komplement och vara bättre anpassad efter svenska omständigheter, än en basinkomst som skulle ersätta hela dagens trygghetssystem, säger han.

En tänkbar lösning skulle kunna vara en basinkomst som är låg, ungefär lika mycket som den partiella basinkomst som delades ut i Finland.

– Det är ingen chans att staten helt plötsligt skulle börja betala ut 10 000 kronor till hela befolkningen. Det skulle vara politiskt och ekonomiskt ogenomförbart på kort eller medellång sikt, säger han.

Orsaken är att en sådan konstruktion skulle innebära en frontalkrock med grundläggande principer bakom den svenska välfärdsstaten, som till exempel arbetslinjen. Dessutom skulle hela trygghetssystemet behövas stöpas om för att en så hög nivå på basinkomsten skulle bli möjlig.

Till exempel skulle kanske Arbetsförmedlingen och delar av Försäkringskassan behöva läggas ned. En sådan stor förändring skulle troligtvis ses som ett hot mot dem som har tillgång till trygghetssystemet, det vill säga den breda medelklassen, som är röststark och välorganiserad. De som har osäkra anställningar, och som alltså skulle ha störst intresse av en basinkomst, skulle däremot ha svårt att få igenom en basinkomst politiskt, menar Simon Birnbaum.

En låg basinkomst

Därför anser han att det vore mer politiskt relevant – i varje fall inom den närmaste framtiden – med en partiell basinkomst, som fungerade tillsammans med dagens nuvarande trygghetssystem.

– Det skulle inte få någon jordbävningseffekt på hela det ekonomiska systemet och skulle harmoniera med arbetslinjen, och inte utmana inkomstrelaterade socialförsäkringar för den breda medelklassen, vilket sannolikt har stor betydelse för hela välfärdsstatens legitimitet, säger han.

En tänkbar konstruktion vore att fasa in denna grundinkomst i form av en negativ skatt. Alla skulle då få en låg basinkomst via Skatteverket, som syns på deklarationen, på samma sätt som jobbskatteavdraget i dag. Men till skillnad från dagens jobbskatteavdrag skulle pengarna gå även till dem som är arbetslösa eller sjuka. Dessutom skulle socialtjänstens ekonomiska bistånd finnas kvar för dem som saknar pengar att täcka upp basinkomsten med.

Negativ inkomstskatt

Ett annat realistiskt alternativ till den partiella basinkomsten vore att införa en högre basinkomst, men enbart för de fattigaste, ungefär som försöken i Nederländerna, anser Simon Birnbaum, eftersom kostnaden för staten skulle bli ganska låg då med.

– Men då frångår du samtidigt många av de fördelar som många som är för en basinkomst till alla åberopar, som att basinkomst skulle kunna fungera som en språngbräda för entreprenörskap, säger Simon Birnbaum.

För om basinkomst enbart skulle gå till de fattigaste skulle du kanske inte tillåtas lägga undan pengar för att investera i något projekt. Och började du tjäna pengar skulle staten dra av en del av ersättningen. I dag räknas ens lön av krona för krona från försörjningsstödet, men med en negativ inkomstskatt skulle personerna få behålla en viss procent av pengarna.

Simon Birnbaum tänker sig dock att en ganska stor procent skulle behöva gå tillbaka till staten, eftersom det skulle vara så många fler som skulle få hela eller delar av den negativa inkomstskatten än de som får försörjningsstöd i dag, vilket skulle bli en väldigt stor kostnad för staten. Eftersom pengar skulle dras av från bidraget finns risken att färre skulle jobba och den negativa inkomstskatten skulle bli en fattigdomsfälla, på samma sätt som dagens försörjningsstöd.

– Det kan bidra till en insider – outsidersituation, där det finns risk att fler söker sig till svartarbete för att förbättra sin situation, säger Simon Birnbaum.

Annan finansiering

Båda dessa alternativ, som han anser är mer realistiska än en hög basinkomst, förutsätter dock att basinkomsten finansieras med framför allt skatt på arbete. Men andra som förespråkar en full basinkomst till hela befolkningen anser att nya intäkter till staten skulle gå att få in genom till exempel mer miljöskatter, förmögenhetsskatt, skatt på robotar och så vidare.

– Det finns inget som hindrar att man kombinerar finansieringen av basinkomsten med helt andra inkomstkällor, säger Simon Birnbaum.

Läs mer:
Risk för att basinkomst gör fler till gig-jobbare (Syre 19/4-2021) 

Sex förslag – så skulle basinkomst kunna se ut i Sverige (Syre 21/4-2021)