Basinkomst framställs ofta som ”fuck-off-pengar”. Det vill säga att det skulle bli lättare att säga upp sig från dåliga jobb. Men det är inte säkert att basinkomsten skulle förbättra arbetsvillkoren. Det finns till och med risk för att basinkomsten skulle försämra för dem som redan har osäkra anställningar, anser flera forskare.
Med en hög basinkomst på kanske 10 000–12 000 kronor skulle fler som arbetar antagligen våga säga upp sig om de var missnöjda med sina jobb.
– Om folk skulle säga nej till dåliga jobberbjudanden skulle det kunna bli en hävstång för att förbättra arbetsvillkoren på arbetsplatser, säger Simon Birnbaum.
Viss forskning ger stöd för denna tes. I Manitoba, Kanada, genomfördes på 1970-talet ett försök med negativ inkomstskatt, alltså att ge en basinkomst till de med låga inkomster. Resultaten analyserades nyligen på nytt och ett intressant resultat som då framträdde var att människorna hade arbetat något mindre och timlönen hade blivit högre, jämfört med andra likartade områden.
– Det tycks vara ett resultat av att arbetstagarna kunde ställa krav på sina villkor, säger Simon Birnbaum.
Men samtidigt är han tveksam till att samma sak skulle hända i Sverige i dag om basinkomst infördes. Detta bland annat eftersom vi numera har en mycket mer globaliserad marknad och eftersom teknikutvecklingen har lett till färre lågkvalificerade jobb, vilket skulle göra att konkurrensen om arbeten blev större. Särskilt för prekariatet, alltså den grupp som tvingas hanka sig fram på osäkra anställningar och samtidigt faller ur trygghetssystemet.
– I en sådan situation är det oklart om makten att säga nej påverkas så mycket av att det finns en låg basinkomst – man måste ju fortfarande försörja sig och konkurrensen förblir stenhård om de jobb som finns, säger Simon Birnbaum, som tillsammans med forskarkollegan Jurgen De Wispelaere skrivit en artikel om det i tidskriften Socio-economic review.
Dessutom är det möjligt att anställningsvillkoren skulle försämras även för de med fasta anställningar.
– För att en basinkomst skulle vara politiskt genomförbart skulle man kanske behöva hitta ett nytt socialt kontrakt, istället för den svenska modellen mellan företag och fackförbund, säger Simon Birnbaum.
För om staten gav människor en robust grund att stå på, är det möjligt att arbetsgivarsidan och mer högerinriktade politiska partier inte skulle bli nöjda förrän de i gengäld fick igenom minskad anställningstrygghet, ungefär så som flexicuritymodellen är tänkt.
– Man kan tänka sig att basinkomst skulle kunna vara ett sätt att anpassa sig till den nya ekonomin där man måste vara beredd att byta jobb oftare. Men att införa basinkomst skulle också kunna påskynda en ny ekonomisk ordning där vi har mer tillfälliga påhugg. Kritikerna anser att vi istället borde ta strid emot de delar av arbetsmarknaden som inte är särskilt attraktiva, säger Simon Birnbaum.
Om det skulle bli fler tillfälliga arbeten skulle det också antagligen bli svårare att organisera sig fackligt och därmed skulle förhandlingar av lön och arbetsvillkor allt mer läggas på individen, vilket skulle försämra villkoren.
Försämra för de mest utsatta
Förutom att de med fasta anställningar skulle få otryggare kontrakt, finns risk att även prekariatet får det sämre. För något annat som skulle kunna hända vid politiska förhandlingar är att andra delar av välfärdsstaten gröps ur för att kunna finansiera basinkomsten. Det skulle troligtvis försämra för dem som redan har det sämst ställt om till exempel gratis högre utbildning skulle försvinna, eller den subventionerade barnomsorgen skulle minska.
Dessutom finns det risk för att de dåliga arbetsvillkor som prekariatet redan har skulle försämras ytterligare. I varje fall om en låg basinkomst på kanske drygt 5 000 kronor skulle införas. Orsaken är att människor skulle vara beredda att jobba för ännu lägre löner än i dag om de hade en grundtrygghet. Företagen skulle då kunna sänka lönerna, och låglöneföretag subventioneras av staten. Det i sin tur skulle kunna leda till att fler låglönejobb uppstod.
Att en låg basinkomst skulle leda till fler låglönejobb och sänkta löner i sådana yrken tror också Andreas Bergh, universitetslektor i nationalekonomi, vid Lunds universitet. Men han anser att människor ändå skulle bli friare, även om socialtjänstens försörjningsstöd skulle tas bort helt.
Hur fria blir de egentligen om lönerna blir så låga att de måste ha en massa olika lågbetalda jobb för att kunna överleva?
– Betydligt friare än om du måste göra det som kommunen säger att du måste göra, för att få en peng, som kommunen talar om hur du får använda, säger Andreas Bergh.
Förbättra välfärdssystemet?
Men Simon Birnbaum är dock inte helt säker på om en partiell basinkomst verkligen måste försämra arbetsvillkoren och försvaga den svenska modellen, även om det finns en risk.
– Väldigt mycket handlar om detaljerna i förslagets utformning, hur basinkomsten finansieras och vilka andra system den kombineras med, säger han.
Flera tänkare har sett att basinkomsten kanske skulle kunna stärka den fackliga kampen. Till exempel föreställde sig sociologen Erik Olin Wright att basinkomsten skulle kunna fungera som en strejkkassa, men också att arbetsgivarna skulle bli mer villiga att förhandla med en organiserad motpart i stället för att bli utsatt för tusentals nålstick som enskilda medarbetare kan ge om de fick större makt att sluta eller tacka nej till ofördelaktiga jobb.
– Om man vill förebygga ett scenario med försämrade arbetsvillkor och minskad välfärdsstat skulle man förmedla basinkomst som ett sätt att bygga vidare på de trygghetssystem som vi redan har i dag, och täppa igen hål i skyddsnätet. Basinkomsten skulle alltså vara ett komplement till nuvarande ordning och inte försämra för mer sårbara grupper. Det skulle bli ett system som gick hand i hand med dagens och ligger väldigt starkt i linje med den svenska välfärdsstatens tradition – att alla ska inkluderas och våga ta initiativ till att ställa om tack vare att man har en social trygghet att falla tillbaka på, säger Simon Birnbaum.
