I juli stoppade Migrationsverket utvisningarna till Afghanistan till följd av det förvärrade säkerhetsläget i landet. Sedan dess har många av dem som sedan tidigare fått besked om att de ska utvisas levt i ett limbo där de varken får jobba eller studera och inte heller får ett öre i ersättning från Migrationsverket. Migrationsverket fattar inte heller några nya beslut i afghaners asylärenden, utan inväntar en ny bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan.

Syre har under hösten varit i kontakt med både unga som nekats ersättning från Migrationsverket och representanter för civilsamhället som tecknar en mycket mörk bild av situationen. Den bekräftas av asyljuristen Terèsie Nilsson. Hon pekar på att en konsekvens av läget gruppen befinner sig är en stor utsatthet på den svarta arbetsmarknaden. Att bli lurad av hänsynslösa arbetsgivare är inte ovanligt, menar hon.

– När det är dags för lön säger arbetsgivaren att de inte kan betala ut lönen just nu, säger Terèsie Nilsson.

Nyligen företrädde hon en ung man som jobbade svart på en restaurang – där han även hade sin bostad.

– Han var helt tagen ur sitt sammanhang. Han gjorde ingenting annat än arbetade och fanns till hands för arbetsgivaren, säger Terèsie Nilsson.

Hoppas på Migrationsverket

Syre talade med migrationsminister Morgan Johansson i samband med att han i början av november tog emot en statlig utredning om hur man kan förhindra att arbetskraftsinvandrare luras och utnyttjas. Migrationsministern lovordade då förslag om bland annat en ny brottsrubricering som förbjuder exploatering av utländsk arbetskraft. Men några politiska initiativ för att komma till rätta med situationen för de som nu lever i limbo tänker han inte ta.

– Jag hoppas att Migrationsverket snart kommer att återuppta sitt beslutsfattande. Det är där det ligger, det är myndighetsutövning. Ska man ändra lagar tar det minst ett halvår, dessutom kommer man inte kunna få igenom det i riksdagen, säger han.

Morgan Johansson anser att de som nu befinner sig i limbo har sig själva att skylla.

– De flesta av dem skulle ha lämnat Sverige för länge sedan och har själva försatt sig i den här situationen. Jag tycker inte att Sverige står i någon slags moralisk skuld till dem, säger han.

Terèsie Nilsson reagerar starkt mot migrationsministerns uttalande. Hon anser att det utgår från en felaktig föreställning om att de unga afghanernas asylprocesser varit rättssäkra. Bland annat anser hon att många handläggare hade orimliga förväntningar på de asylsökandes förmåga att redogöra för vad de varit med om. Att rakt upp och ner kunna berätta en sammanhållen berättelse, trots svåra upplevelser i bagaget och ofta knaper skolgång bakom sig, blev för många oöverstigligt, enligt Terèsie Nilsson.

– Berättelserna kom inte fram ordentligt. Hade Migrationsverket jobbat på ett annat sätt hade sannolikt fler fått asyl, säger hon.

Borde kunna arbeta

Terèsie Nilsson pekar också på att många av de som fått avslag på sina ansökningar har hänvisats till internflykt. Bland annat huvudstaden Kabul har ansetts tillräckligt säker i många fall när hemtrakten inte varit det. Att talibanerna ryckte fram så snabbt under sommaren och kunde ta makten i landet visar att Migrationsverket inte lyckats göra en bra och framåtsyftande bedömning av säkerhetsläget, anser Terèsie Nilsson.

För att komma till rätta med den svåra limbosituationen anser Teresie Nilsson att man borde kunna använda sig av så kallade AT-UND, undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd för att göra det tillåtet för dem som omfattas av utvisningsstoppet att arbeta.

– Det skulle ju gynna samhället i stort och få det att rulla. Att ha den här situationen är ju bara kostsamt och berövar människor möjligheten att bidra till samhället, säger Terèsie Nilsson.

Läs mer:

Kan inte utvisas till Afghanistan – får leva på noll kronor om dagen

Tidöregeringen vill stärka trygghet och studiero i skolan, samt komma till rätta med skolfrånvaro och öka skolors möjligheter att ”agera kraftfullt när elever kränker, hotar, använder våld eller på annat sätt agerar störande”. Därför har SD och regeringen tillsatt en utredning som ska lämna förslag på utökat ansvar och befogenheter för rektorer och lärare när det gäller ordningsregler. De vill också möjliggöra fler insatser som riktar sig till särskilt våldsamma elever.

– Med den här utredningen vill vi påbörja en kulturförflyttning i skolan. Det ska inte råda något tvivel om att det är läraren som bestämmer över undervisningen. För elever som inte följer reglerna ska det bli tydliga och omedelbara konsekvenser. Nu tar regeringen krafttag för att alla elever ska få gå i en trygg skola där de kan koncentrera sig på undervisningen och både skolpersonal och elever slippa hot, våld, kränkningar och trakasserier, säger skolminister Lotta Edholm i ett pressmeddelande.

Men Sveriges skolledare, Sveriges elevkårer och Sveriges elevråd är kritiska efter att ha läst direktiven till utredningen.

”Vi ser oroande tecken på att regeringen saknar engagemang för Barnkonventionen”, skriver företrädare för organisationerna i en gemensam debattartikel som publicerats i Dagens samhälle.

Bland annat är de kritiska till att man i direktiven, utan belägg, slår fast att ”lärarnas ansvar för undervisningen begränsas av elevernas rätt till inflytande”. Och med den utgångspunkten ska utredaren ”se över vilken rätt eleven ska ha”. Samtidigt ska utredningen lämna förslag på hur rektors ansvar för beslut om ordningsregler kan förtydligas. Ett ansvar de menar att rektorer redan har i nuvarande reglering.

”Det kommande förslaget blir därmed ett icke efterfrågat slag i luften”.

Att rikta in sig på minskat elevinflytande är kontraproduktivt enligt debattörerna, och hänvisar till en kunskapsöversikt från Skolverket från 2015 som visar att delaktighet och inflytande har en stor påverkan på elevers motivation och skolframgång. Men kritiken handlar också om den rådande tidsandan:

”I tider då auktoritära regimer tar upp striden mot demokratin är det regeringens ansvar att säkerställa att unga kan engagera sig för en positiv samhällsutveckling.”

Bristande studiero går enligt debattartikelns undertecknare inte att komma åt med fasta lösningar som är lika för alla. Istället anser de att regeringen borde lägga resurser på att skapa mindre undervisningsgrupper, och se till att skolan har legitimerade lärare och speciallärare med rätt kompetens för att möta alla elevers skilda behov.

”Att hävda att lösningen på stök är att lärare visar ut elever som inte följer normen är att förenkla en komplex verklighet i syfte att vinna politiska poäng”, skriver de.

I samband med den årliga lönerevision som pågår för närvarande gick direktivet som DN tagit del av ut från förvaltningschefens kansli. Där framgår att de som arbetar med att genomdriva Tidöavtalets politik särskilt kommer prioriteras, något som fått flera att reagera. Bland dem Åsa Erba Stenhammar, förhandlingschef på fackförbundet ST.

– Vi blev väldigt överraskade, vi har inte varit med om detta tidigare. Det ska inte vara någon politisk inblandning i lönebildningsprocessen. Vi förstår inte riktigt hur vi ska tolka det här, säger hon till DN.

Oroande politisering

Av de sammanlagt 5 000 personer som arbetar på regeringskansliets olika departement är de flesta opolitiskt tillsatta, vilket innebär att de har kvar jobbet oavsett regering. Lönesättningen är individuell och ska baseras på de anställdas kunskap, kompetens, erfarenhet och resultat.

En anställd på utbildningsdepartementet, som uttalar sig anonymt till DN, säger:

– Jag fick veta av min chef att jag inte skulle kunna få något högre lönepåslag. Motiveringen var att jag inte arbetar med ett politikområde som prioriteras enligt Tidöavtalet.

En anställd på klimat- och näringslivsdepartementet, som också uttalar sig i DN, trodde först att det rörde sig om ett missförstånd men fick saken bekräftad av en kollega.

– Det här är en politisering av verksamheten som gör mig orolig. Lön är ett viktigt styrmedel. Vi tjänstemän ska inte ha några lojaliteter åt något håll, säger hen till tidningen.

”Förvaltningspolitisk revolution”

Den nya, politiska, prioriteringen ingick inte i den lokala överenskommelse om löneprocessen som tecknades under hösten, utan lades in i efterhand, enligt ST:s Åsa Erba Stenhammar:

– Plötsligt kom nya prioriteringar som inte har diskuterats mellan fack och arbetsgivare. Det är oklart varifrån dessa kom, men det finns en tydlig uppfattning om att detta kom från politiskt håll och inte från arbetsgivarens håll.

Och prioriteringen strider mot den rågång som ska finnas mellan regeringskansliet som arbetsgivare och politikerna som sitter i regeringen.

– Vi har även lyft frågan med vår motpart, Arbetsgivarverket. Och vi är helt överens om att det i lönebildningsprocessen inte ska vara någon politisk påverkan, säger Åsa Erba Stenhammar till DN.

Statsvetaren Patrik Hall kallar förfarandet en ”förvaltningspolitisk revolution” i en uppföljande intervju, och undrar vem som sanktionerat saken.

– Regeringsformen säger att det ska vara saklighet och opartiskhet som ska prägla tjänstemännens arbete. Gränslinjen mellan politiska och opolitiska tjänstemän är ofantligt viktig att upprätthålla, säger han.

”Fel och olyckligt”

Regeringskansliets förvaltningsavdelning har avböjt intervju, men lämnat en skriftlig kommentar till DN:

”Vilka medarbetare som ska prioriteras i årets löneöversyn baseras på de analyser som respektive departement har genomfört gällande inom vilka områden, utifrån regeringens politiska prioriteringar, det finns utmaningar att rekrytera och behålla kompetens.”

Även Arbetsvärlden har sökt förvaltningsavdelningen, utan framgång. Att politiken glider in i lönebildningen på arbetsplatsen har facket inte varit med om tidigare, säger ST:s ordförande Britta Lejon till tidningen.

Hon anser att det är ”fel, olyckligt och riskerar en ökad tystnadskultur” och understryker att ST stöttar sin avdelning på regeringskansliet.

– Vi kommer naturligtvis att titta närmare på vad som gått fel i löneprocessen, säger hon till Arbetsvärlden.

Tidöregeringen har putsat på det där de kallar klimatpolitik, gjort en ny överenskommelse och presenterat den för medierna och alla som vill höra på. De sammanfattar den i tre principer.

1. Det är framför allt andra länder som ska minska sina utsläpp.

2. Innan vi får ny kärnkraftsteknik blir det inget.

3. Ekonomisk tillväxt går före allt.

Nej, de formulerar sig inte så. Ulf Kristersson säger till och med i inledningen att svensk klimatpolitik inte kan gå ut på att utsläppen minskas i andra länder. Men den första principen lyder: ”Klimatfrågan är internationell och kräver internationella svar.”

Det är å ena sidan en självklarhet, närmast en floskel. Å andra sidan säger den något om var man vill lägga tonvikten. Sverige ska ”arbeta för att EU agerar globalt för att påverka de stora utsläppsländerna att minska sin klimatpåverkan.” Sverige ska också ”använda handelspolitiken för att få andra länder att ställa om”. Vidare vill man bredda det klimatpolitiska rådets uppdrag ”för att bättre fånga klimatfrågans globala karaktär”. Så jo, uppenbarligen är det främst andra länder som ska minska sina utsläpp.

Den andra principen lyder: ”Teknikutveckling och mer fossilfri el är en förutsättning.” Med all säkerhet är det små modulära kärnreaktorer, SMR, man syftar på. Det krävs flera års teknikutveckling innan sådana kan byggas, och det lär inte bli aktuellt vare sig den här mandatperioden eller nästa.

”Klimatomställningen kan bara lyckas i en ekonomi som växer” är den tredje principen. Klimatomställningen är alltså underställd ekonomin i kronor och ören. Varför skulle det vara så? För att stora företags vinster går före allt för den här regeringen, naturligtvis. Om de inte tjänar kortsiktigt på klimatomställningen får det vara. Man kan vända på det och fråga sig hur ekonomin ska kunna vare sig växa eller existera när klimatkrisen rullar på.

En klimatomställning som villkoras med ekonomisk tillväxt och bygger på teknik som inte finns är ingen omställning. Inte ens utan dessa avgörande brister skulle regeringens modell av klimatomställning vara något mer än ett nytt sätt att sticka huvudet i sanden och fortsätta plundra planeten.

Nyheten som de egentligen ville presentera var nog det Romina Pourmokhtari sa så triumferande under sitt anförande: ”Nu är även Sverigedemokraterna med.” De har alltså kokat ihop en soppa så tunn att även SD sväljer den. Och vi har fortfarande en regering som inte är ett skvatt intresserad av omställning.