Det har av forskare beskrivits som ett mardrömsscenario som kan iscensättas redan vid två graders uppvärmning. Att klimatsystemet löper amok när Arktis is smälter, Amazonas djungler förvandlas till savann och temperaturen klättrar uppåt – bortom vår kontroll. I sin senaste rapport skriver FN:s klimatpanel (IPCC) att det saknas bevis för teorin. Men hur säkra kan vi vara?
Föreställ dig att Arktis istäcke har smält bort. Där solens strålar tidigare studsade på den vita ytan absorberas de istället av det mörka havet, vars allt varmare vatten bidragit till att smälta Grönlands istäcke. Den enorma mängd sötvatten som runnit ned i Atlanten har fått havsströmmar som färdas mellan polerna att kollapsa, vilket i sin tur har lett till att mindre regn faller ner över Amazonas – som fått stora delar av ekosystemet att ändra skepnad. Där det tidigare varit ogenomtränglig djungel, breder nu en savann ut sig och atmosfären är pumpad med koldioxid. Planeten är i det närmast obebolig för oss människor.
En händelseutveckling som kan ske om naturen vänder sig emot människan, enligt den omtalade hothouse earth studien som publicerades 2018. Istället för att fungera som en krockkudde kastar den oss mot ett allt varmare klimat. Ett värstascenario närmast omöjligt att återvända från, där temperaturen stabiliseras först vid 4–5 graders uppvärmning, jämfört med den temperaturer som rådde före industrialiseringen. Havsnivåerna kommer då ligga på mellan 10 och 60 meter högre än i dag och sommarens extremväder framstå som en västanvind.
– Vår studie pekar på att om människan värmer upp planeten till två grader, kan det utlösa andra processer i jordsystemet, ofta kallat positiva feedbacks, som kan driva uppvärmningen längre, även om vi slutar släppa ut växthusgaser, sa Owen Gaffney, global hållberhetsanalytiker vid Stockholm Resilience center och Potsdaminstitutet för klimatforskning, i samband med att hothouse earth-studien publicerades.
Bland författarna till studien stod flera forskare med nära nog stjärnstatus, så som Johan Rockström och John Schellnhuber. Forskare som grundat och drivit det forskningsfält som rör tröskeleffekter. Det vill säga, när en del av klimatsystemet blir så stressat att det övergår till något annat. Nu varnade de för att hela det globala klimatsystemet riskerade att tippa över en tröskel.
Men även om den rapport som IPCC släppte i veckan skapade rubriker så som ”En kod röd för mänskligheten” och ”En ny skräckrapport”, räknade den inte med hothouse earth-studien. Ändå var den nog så oroväckande. Även utan risken med skenande klimatförändringar ser framtiden minst sagt bekymrande ut. Och det även om vi skulle klara det mest optimistiska utsläppsscenariot, med utsläppsminskningar utan motstycke – det här årtiondet. Då skulle vi redan inom loppet av ett par årtionden ändå gå från 1,1 grader till över 1,5 grader och kunna minska uppvärmningen först någon gång vid sekelskiftet. Med än högre temperaturer, ökar svårigheten att komma tillbaka till dagens uppvärmning. Och för varje halv grad blir vädret extremare, med kraftigare skyfall, värmeböljor och perioder av torka.
– Vi måste behandla det som ett omedelbart hot, sa Inger Andersen, exekutiv direktör för FN:s miljöprogram, på den digitala presskonferens där rapporten presenterades.
”Vi måste ha vetenskapliga bevis”
Men klimatpanelens budskap var också hoppfullt. Slutar vi släppa ut växthusgaser kan klimatet så småningom stabiliseras och uppvärmningen inte bara avta utan också gå tillbaka, även om vi kommer att få leva med ökande temperaturer i djuphavet och smältande is på Antarktis i hundratals till tusentals år framöver.
– Den här rapporten bekräftar återigen att det är ett nästan linjärt förhållande mellan den ackumulerade mängden av koldioxidutsläpp i atmosfären från mänsklig aktivitet och den framtida och redan observerade uppvärmningen. Det här är fysik. Det betyder att det enda sättet att begränsa uppvärmningen är att nå nettonollutsläpp på global nivå. Varje ton koldioxid räknas, sa den franska klimatforskaren Valérie Masson-Delmotte, på samma presskonferens.
Men är klimatpanelens scenarier för konservativa – trots sina kraftfulla varningar? Hothouse earth-teorin pekar på att även om världens länder lyckas kapa utsläppen i linje med Parisavtalets mål, riskerar vi att försätta planetens klimatsystem på ett sluttande plan.
Något som skulle kunna motivera än skarpare varningar.
Men i IPCC:s rapport som släpptes i veckan skriver forskarna att det saknas bevis för teorin. Även om de skriver att det inte går att utesluta att trösklar överskrids, har de inte funnit stöd för hothouse earth teorin i de över 20 klimatmodeller som används för att simulera hur snabbt den framtida uppvärmningen kommer att öka fram till 2100 (utifrån olika utsläppscenarier).
– Det är inte det att vi inte kan eller vill, men vi måste ha vetenskapliga bevis för det, säger Deliang Chen, klimatforskare vid Göteborgs universitet, som är en av flera huvudförfattare till IPCC-rapporten.
”Tänk om det händer”
Varje formulering i IPCC:s rapport har nagelfarits av tusentals forskare. Varje slutsats och bedömning måste vara robust och baserad på otvetydig forskning. Forskarna vill vara på den säkra sidan, så osäkerheter har hyvlas bort till förmån för det som kan slås fast. Men Owen Gaffney pekar på att det som gjort IPCC till den respekterade institution den är i dag kan göra det svårt för den att handskas med de osäkerheter som världen står inför.
– Det kan bli ett problem när forskningen rör sig snabbt framåt samtidigt som riskerna är stora. Tänk om det händer, vi börjar förlora koldioxid till atmosfären och det blir svårare och svårare att stoppa det tills vi når ett hothouse earth-tillstånd. Vi befinner oss i en situation där osäkerheterna är många men riskerna enorma.
Men även IPCC har blivit bättre på att förhålla sig till osäkerheter med höga risker i klimatsystemet, enligt Deliang Chen, vid Göteborgs universitet. Ett nytt begrepp har etablerats som på engelska kallas ”deep uncertianties”. Svåröversatt till svenska men ett begrepp som pekar på att det råder låg eller icke välkänd sannolikhet för en händelse. Men som skulle få enorma följder – och som därför tas med i rapporten. Exempelvis inkluderas flera tröskeleffekter, varav ett rör Västra Antarktis is och huruvida det kommer att kollapsa, berättar Deliang Chen.
– Även om vi inte sett att något stort hänt hittills så kan det hända. Den här gången har man tittat på om det är en möjlighet i framtiden och vilka följder det i så fall skulle få, hur mycket havsnivån skulle höjas. Det är i alla fall något som inte kan uteslutas och risken ökar för varje ton koldioxid vi släpper ut.
"Extrema händelser har överraskat forskarna"
Samtidigt understryker Deliang Chen att forskarna som bidragit till IPCC-rapporten inte funnit några belägg för ett hothouse earth tillstånd i de klimatprojektioner som genomförts fram till 2100.
– Nej, bevis för en sådan tipping point eller starka ickelinjära svar på utsläpp har inte hittats i den vetenskapliga litteraturen för global observerad och simulerad uppvärmning sedan 1850- och framåt, säger han.
Men Owen Gaffney vid Stockholm resilience tycker att även hothouse earth-teorin är tillräckligt trolig för att tas på allvar av världens beslutsfattare. Inte minst med bakgrund av hur pumpat klimatsystemet är med koldioxid, där andelen CO2 nu är högre än på miljontals år, en förändring som i sammanhanget skett inom loppet av ett ögonblick.
– När vi studerat risker för tipping points har vi tittat på klimatmodellerna och data från äldre tider när klimatet genomgått snabba förändringar, säger Owen Gaffney.
Men det forskarna gjort på senare tid är att också titta på den data som finns här och nu, berättar han vidare. Hur alltifrån Antarktis och strömmarna i Atlanten förändras, isen smälter på Grönland och förändringar i Amazonas.
– Vi kan se att det sker stora förändringar, så vi måste ta riskerna med tipping points på allvar redan med en temperaturökning på mellan 1,5 och 2 grader, säger Owen Gaffney.
Och om kaskadeffekterna väl börjar – är det försent att agera.
– Klimatmodellerna är väldigt sofistikerade. Men vi vet också att det finns osäkerheter i modellerna, vi kan inte vara helt 100 procent säkra och det är där riskerna kommer in. Vi ser redan i dag vad som hänt den här sommaren – med en värmekapsel över Kanada och USA. Den här typen av extrema händelser har överraskat forskarna, i sin omfattning, hastighet och grymhet.
Läs mer:
Analys: FN:s klimatpanel: Mer extremväder väntar – men hoppet kvarstår
