”Feminister är rädda att förlora nyss vunnen makt”

Diskussionen om transkvinnors plats i feminismen är knappast ny. Men efter att Harry Potter-författaren J. K. Rowling, liksom sajten Gardet som drivs av kolumnisten Cissi Wallin med uppåt 100 000 följare på sociala medier båda hävdat att transkvinnor är män går debattens vågor åter höga. Syre frågar Emelie Karinsdotter på Riksförfundet för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner, RFSL, om varför feminister i dag attackerar transkvinnor.

– Jag tänker att man är rädd att förlora den makt som man har vunnit. Vi ser i dag en backlash för kvinnorörelsen, där mänskliga rättigheter som är vunna hotas. Det gör att grupper ställs emot varandra.

Den framväxande nationalismen och fascismen hotar såväl kvinnorörelsen som hbtqi-rörelsen, menar Emelie Karinsdotter.

– När fler grupper trängs om samma utrymme blir cis-kvinnor rädda för vad som händer om de erkänner transkvinnor som kvinnor – i stället för att gå på den verkliga fienden, patriarkatet.

På sin Instagramsida skriver Gardet: ”Vi anser att transkvinnor är män, och att ’cis’ är ett påhitt av transrättströrelsen”.

Till skillnad från svensk lag och vårdsystemet menar Gardet-skribenterna alltså att kön är biologi, punkt.

– Som debatten förs i dag är det ett skyttegravskrig, det är antiintellektuellt, menar Emelie Karinsdotter, som menar att det hindrar praktiskt förändringsarbete.

Minoritetsstress

Vad det skulle kunna innebära är fokus för handboken Oavsett kön? som hon och en kollega på RFSL släppte i våras. Det är en guide till transinkluderande jämställdhetsarbete, tänkt att användas av i första hand personer inom offentlig sektor.

– Vi hade fått frågor om hur man förenar jämställdhetsintegrering med med hbtq-kompetens när vi var ute och utbildade, och kunde inte riktigt svara, säger Emelie Karinsdotter.

I dag, efter att ha arbetat med boken under ett år tillsammans med uppåt 200 personer som arbetar med jämställdhet och transfrågor, svarar hon så här:

– Grunden är att förändra ojämlika maktrelationer kopplade till kön. Men förutom att bara tänka att män är norm tänker vi också att cis-personer är norm, både i samhället och i jämställdhetsarbetet. Och att man utöver män och kvinnor måste arbeta med maktordningen cis och trans, parallellt.

Att transpersoners livsvillkor och utsatthet bottnar i normer och maktstrukturer är viktigt att lyfta fram, menar Karinsdotter, som är kritisk mot ordet transfobi just för att det i stället lägger fokus hos enskilda individer.

– Jag efterlyser ett ord som visar att det handlar om ett större system. För att enskilda personer känner ”fobi” mot dem som avviker beror ju på samhället. Om man tillhör normen kan man känna att makten man har blir hotad. Cissi Wallin fångar in mångas rädsla. Hon blir talesperson för obehaget.

Vad får såna utspel för konsekvenser för enskilda transpersoner?

– Vem som får sätta agendan och vad som får synas påverkar såklart. Det här öppnar för att man får tycka till om kroppar, identiteter och rättigheter hos en redan jättemarginaliserad grupp i samhället. Det här legitimerar de strukturer som redan förtrycker. Minoritetsstressen som utsatta grupper redan känner ökar. En sån här debatt hindrar också konstruktivt arbete.

Finns intressekonflikter

Vad handlar det då om, att inkludera transpersoner i jämställdhetsarbetet?

– Dels behövs en kunskapspåfyllning, kring vad trans och de olika begreppen innebär, menar Emelie Karinsdotter.

Förutom det går handboken igenom livsvillkor för transpersoner, hur man kan kartlägga och analysera maktfördelning på arbetsplatser, hur man rekryterar, kommunicerar, avsätter resurser för arbetet, och mycket annat.

Det finns svårigheter som kvarstår att lösa, menar Emelie Karinsdotter.

– Databehandling och hur vi gör med personuppgifter kan vara ett hinder för arbetet. Vi har väldigt lite data om transpersoner och vi vet inte hur vi får lov att fråga för att skapa underlag. Vi har inte fått tillräcklig tydlighet här från Datainspektionen, så det är jättesnårigt.

Styrning uppifrån kan också vara ett hinder för att arbeta transinkluderande, fortsätter hon.

– Vi har jämställdhetspolitiska mål som utgår från kvinnor och män, och en tradition av att tolka dokument och policies som att de handlar om juridiskt kön.

Att debatten är polariserad kan också vara ett hinder för arbetet, visar en enkät som besvarades av personer som jobbar med jämställdhet inom offentlig sektor inför arbetet med handboken.

– Ibland är tonläget så högt att man kan behöva gå in i debatt och fastnar i konflikter i stället för att enas kring vad vi kan göra. Området upplevs som ett minfält, säger Emelie Karinsdotter.

Kan det även finnas intressekonflikter, alltså jämställdhetsfrågor som rör transkvinnor men som inte ryms inom den ”breda feminismen” eller tvärtom?

– Ja, absolut. Kvinnor är ingen homogen grupp, och det kan finnas en jättestor bredd identiteter inom samma person. Det kan finnas skäl att organisera sig på olika sätt för att man ska känna sig trygg. Men det betyder inte att det generella jämställdhetsarbetet inte ska vara transinkluderande. Jag ser ingen motsättning. Faran är om man vill hänvisa transpersoner till en permanent sidovagn.

Allianser

Arbetet med att inkludera transpersoner i jämställdhetsarbetet har stött på motstånd, berättar Emelie Karinsdotter. Inte bara i mediedebatten utan även under möten med Sveriges kvinnolobby:

– Vi vill ha dialog med kvinnorörelsen för vi tror på att bygga allianser. Men där har det ibland funnits olika tolkningar. Man pratar om transrättigheter som en fråga om att respekteras och bemötas bra – men utan maktanalys, som den när man pratar om kvinnor och män. Det finns inte med i den stora bilden av kön.

När det gäller transrättigheter i samhället och lagen har mycket hänt under de senaste åren. 2013 slutade Sverige tvångssterilisera personer som ändrar juridiskt kön. Samma år ändrades diagnosen könsidentitetsstörning till könsdysfori. 2017 ändrades namnlagen så att personer oavsett ålder och kön kan byta förnamn via Skatteverket. 2019 inkluderades transpersoner i lagarna om hets mot folkgrupp.

Emelie Karinsdotter är försiktigt hoppfull:

– Mycket händer parallellt i dag. Vi har en hel del lagar på plats nu, dock inte alla vi ser behövs. Men i fråga om normer har vi en annan typ av kamp framför oss. Jag tror det handlar om att tillsammans mobilisera mot högervågen och de krafter som är mot både jämställdhet och trans, för det är oftast samma. Lyckas vi med det finns skäl att känna framtidshopp.

Läs även: Syre förklarar: Trans och inkludering (artikel från 8 oktober 2020).

Fotnot: Transinkluderande jämställdhet kommer att diskuteras under programpunkten Jämställdhet + trans = sant? på Feministiskt forum, lördag 7 oktober kl 10 i ABF-huset i Stockholm och live på Facebook. Emelie Karinsdotter är en av deltagarna.