Domedagsnyheter har blivit vardagstugg.  Det är inte nytt för den här hösten. Men en speciell höst har det ändå varit. Även om den också föregåtts av ”speciella” årstider. För de bistra nyheterna har inte sinat. För ett år sedan rapporterade vi om rekordhöga halter av koldioxid i atmosfären och att den senaste versionen av klimatmodellen EC-Earth, visade på en snabbare uppvärmning av planeten än vad som tidigare varit känt.

– Vi får ta det som en varningsklocka, det gör det ännu viktigare att snabbt göra åtgärder, sa då klimatexperten Erik Engström på SMHI.

I år blev det september som slog värmerekord, med stora bränder som svepte över värdefulla ekosystem i både Brasilien och Kalifornien. En kort tid efter det, rapporterade vi om att den senaste femårsperioden är på kurs att bli den varmaste någonsin, enligt FN. Precis som 2020 kommer att bli ett av de varmaste åren som uppmätts. Det trots väderfenomenet La Niña, som kyler ned planeten. Håller du på att zooma ut? Då är du inte ensam.

— För mycket katastrof­varningar slår tillbaka, inte för att de skulle vara fel utan för att de helt enkelt inte engagerar. Människor vänjer sig vid skuldkänslan och stänger av mentalt, säger den norska psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes i en artikel i Sveriges Natur från 2017.

"Tänk på rökning och hur många det fått att sluta röka"

Då hade han precis släppt boken ”What we think about when we try not to think about global warming”. Avvänjning är en av fem barriärer han identifierat till varför omställningen går så trögt, trots alarmerande rapporter om att planeten hettas upp i en allt snabbare takt.

Domedagsperspektivet triggar skuld och flykt – istället för handling, skriver han. Men där finns en kontrovers, forskningen är inte entydig, berättar organisationspsykologen Jonas Mosskin, som varit med och grundat Psykologer för hållbar utveckling och bland annat föreläser om psykologiska perspektiv på klimat- och hållbarhetsfrågor.

– Det är omtvistat hur det fungerar. Det finns andra frågor där det fungerat väl, tänk på skrämselkampanjer för att få folk att sluta med rökning. Men du kan inte komma med ett domedagsperspektiv om du inte samtidigt erbjuder ett handlingsalternativ till människor och beslutsfattare, säger han.

"Man tänker, det rör inte mig"

Samtidigt skiljer sig klimatfrågan på en viktig punkt, poängterar han. Att sluta röka är ett enkelt beslut som du själv rår över och du får direkt återkoppling genom att din hälsa förbättras när du slutar. Att leva mer klimatsmart är mycket mer krävande och du kan inte ensam påverka utvecklingen på samma sätt. Över ett och ett halvt århundrade av bolmande skorstenar, låter sig inte fixas i en handvändning.

– Det vi sett är att jorden klarat av att buffra en hel del koldioxid i haven, vilket bidrar till en fördröjningseffekt, säger Jonas Mosskin.

Effekten av det vi gör i dag – kommer vi alltså först att märka om några årtionden. Det för in diskussionen på ett annat av de fem barriärer som Stoknes identifierat och som får vissa av oss att skjuta klimatfrågan ifrån oss. Avstånd i tid och rum.

– Man tänker, det rör inte mig. Möjligtvis om du åker Vasaloppet (snöbrist hotar loppets framtid) eller var nära skogsbranden i Västmanland, då blir det mer påtagligt. Det är så människans hjärna är konstruerad, så det är något väldigt mänskligt, säger Johan Mosskin.

Men även om klimatförändringarna kryper allt närmre, finns det fler barriärer som får klimatlarmen att inte nå hela vägen fram till en stor del av befolkningen.

– Kognitiv dissonans, säger Johan Mosskin.

"Få problem övervinner sig själva"

Ytterligare en av Stoksnes barriärer och ett psykologiskt begrepp som betyder att en människa lever med en rad motstridiga tankar och värderingar. Något som kan leda till en obehaglig känsla. För att tackla det är en vanlig strategi att bortförklara dissonsansen istället för att justera sitt beteende, då det kräver mer ansträngning av oss. Exempelvis hitta motiv till varför just jag inte ska handla för att exempelvis minska klimatavtrycket, trots att jag tycker att frågan är både brådskande och viktig.

– Men vi mår bättre om vi lever mer i linje med våra värderingar, säger Johan Mosskin.

Tar man sig inte över den barriären, kickar ytterligare en barriär in, förnekelse. Då kan den inre konflikten lösas, i alla fall på kort sikt. Det vill säga om Meterologiska världsorganisationen berättar att de senaste fem åren är på väg att bli de varmaste hitintills, är det inte sant. Eller har ingen större betydelse. Eller så registrerar man överhuvudtaget inte nyheten.

– Det är många människor som praktiserar det, man struntar i att det är jobbigt hemma, att ens make exempelvis är alkoholist, istället flyr man in i jobbet. Eller för den delen, Trumps coronastrategi. Även om det funkar på kort sikt, är det få problem som löses av sig själva, inte minst klimatkrisen, säger Johan Mosskin.

"Trender kan gå fort"

Identitet spelar också en viktig roll, enligt både Stoknes och Mosskin. Även om rapporterna om klimatkrisen fått dig att gå från både dissonans och förnekelse – till att verkligen göra något åt saken, finns det ännu en barriär att övervinna. Den egna identiteten. Något som kan sätta både känslomässiga och praktiska käppar i hjulet.

– Där finns ett stort motstånd. Vi är inbäddade i en social kontext, även om du vill förändra ditt liv är det svårt om alla andra fortsätter som vanligt. Om du exempelvis vill skippa julklapparna i år, är det svårt om inte de andra i familjen vill det.

Men det kan också snabbt bli en positiv spiral. Börjar en blir det lättare för en annan att ta steget efter. Om det så är ett land som annonserar koldioxidneutralitet till ett visst årtal. Eller en granne som installerar solceller på sitt tak.

– Om någon börjat, är det större chans att fler följer, trender kan gå fort, säger Jonas Mosskin.