Radar · Miljö

Svenska forskare ska studera tinande permafrost i Arktis

Stigande temperaturer i Arktis leder till att permafrosten, den ständigt frusna marken, smälter och släpper ifrån sig koldioxid och metangas, som påskyndar klimatförändringarna ytterligare.

Upptining av permafrost och sönderfallande metanhydrater från de sibirisk-arktiska kusthaven kan trigga utsläpp av klimatuppvärmande gaser. I höst åker svenska och ryska forskare, ombord på fartyget Akademik Keldysh, till området för att studera en av de största utmaningarna inom klimatforskningen. 

Hur ”naturliga” utsläpp av växthusgaser som metan, koldioxid och lustgas (N2O) kommer att öka från Arktis tinande permafrost och kollapsande metanhydrater i havsbotten norr om Sibirien, utgör en av vår tids största osäkerheter kring klimatuppvärmningen.

I 15 år har svenska och ryska forskare inom ramen för The International Siberian Shelf Study (ISSS) tillsammans studerat klimatförändringarna i Arktis och under samarbetets gång har flera expeditioner gjorts, både på svenska och ryska fartyg. I år kommer expeditionen (ISSS-2020) att ske ombord på ryska vetenskapsakademins forskningsfartyg Akademik Keldysh, skriver Stockholms universitet i ett pressmeddelande. 

Fartyget som lämnar hamnen i Archangelsk den 26 september kommer under sex veckors tid att bedriva forskning, främst i östsibiriska arktiska oceanen.

Tolv forskare från Stockholms universitet, under ledning av Örjan Gustafsson, professor vid Institutionen för miljövetenskap och Bolincentret för klimatforskning, kommer också att finnas ombord på fartyget.

– Klimatuppvärmningen leder till att permafrosten och metanhydraterna, dessa ”sovande jättar” i det globala kolkretsloppet, väcks till liv och att utsläppen av bland annat den starka växthusgasen metan inte längre fortsätter linjärt utan passerar en slags tröskel, eller tipping point, och ökar kraftigt, säger Örjan Gustafsson i pressmeddelandet.

Metanhydrater är metan som i havsbottnar med högt tryck och låga temperaturer förenats med vatten och omvandlats till en fast form. Om vattentemperaturen stiger tillräckligt, eller om trycket sjunker, faller hydraterna sönder och metanet, som övergår i gasform, frigörs därmed. Förloppet kan i vissa förhållanden bli explosionsartat och orsaka djupa gropar i havsbottnen.

– Ökade utsläpp av växthusgaser från permafrost och metanhydrater minskar i motsvarande grad mängden växthusgaser som kan tillåtas släppas ut från vårt samhälle innan vi passerar de klimatmål som är uppsatta för att undvika storskaliga klimatkonsekvenser, säger Birgit Wild, biträdande ledare för expeditionsgruppen samt ledare för den svensk-ryska grupp som kommer att studera lustgas (N2O), en stark växthusgas som nu misstänks släppas fri från vissa permafrostsystem i Arktis.

Expeditionen ISSS-2020 har ett tiotal forskningsprogram som syftar till att öka kunskapen kring hur dessa stora men svårtillgängliga system är uppbyggda och fungerar. Målsättningen är att kunna närma oss vetenskapligt välgrundade förutsägelser av hur dessa ”naturliga” växthusgasutsläpp kommer att öka under kommande decennier.
 
Den 10 september kommer Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet att hålla en digital pressträff om expedition ISSS-2020, dess vetenskapliga frågeställningar och tekniska genomförande.

Här kan du läsa mer om metan som släpps ut på havsbotten.