I lördags sände Arla det första av årets tre direktsända kosläpp på webben. Arrangemangen dit familjer vanligtvis släpar sina barn för att fostra dem in en kultur där vi låtsas att djuren har det bra och att det är helt problemfritt att äta dem och dricka deras mjölk. Se så lyckliga korna är, är det självklara budskapet. Bara på Arlas jippon brukar runt 200 000 personer samlas för att se när de fängslade för en kort period får komma ut och se solljus.
I år har företeelsen blivit än mer absurd. Dels för att jippot nu webbsänds från i förväg hemliga gårdar. Dels för att anledningen till webbsändningen är corona. Det där viruset som med all sannolikhet uppstått på grund av djurindustrin och vårt hanterande av djuren. Den industri som samma djurindustri nu gör webbsänt jippo av.
Ja jag vet, att denna gång startade inte utbrottet i Europa och det kom inte från kor. Just denna gång kan vi peka finger åt kineser som äter hundar, fladdermöss och har levande och vilda djur på djurmarknaderna. Men vart kunde vi peka finger när galna kosjukan eller svininfluensan härjade? Och hur vet vi vart vi ska peka nästa gång djurindustrin skapar en ny pandemi?
Bakom dödandet och plågandet av andra djurarter finns starka ekonomiska krafter. Bönderna, livsmedelsindustrin, fiskerinäringen, pälsindustrin och läkemedelsindustrin gör alla sitt för att normalisera utnyttjandet av djur. För varje ko som avrättas går flera kronor av intäkterna till Svensk Köttinformation och propaganda för övergrepp på djur. Speciellt viktigt för dessa krafter är att bearbeta barnen så att deras naturliga empati för djur så snart som möjligt mals ner. Och kosläppet är en viktig del av den propagandan.
De allra flesta barn får inte heller välja om de ska äta djur. Redan i deras barnmat placeras djurdelar, sedan vänjs barnen vid att äta dödade djur genom produkter som inte uppfattas som djur. Tills barnens empati för djur är tillräckligt nedbruten serveras de sällan blodiga biffar eller helstekt fisk utan istället är det oftast nermalda djur som serveras. Hamburgare, korv, köttbullar, köttfärssås, fiskbullar, fiskpinnar och så vidare. I vår ”civiliserade” del av världen äter vi inte heller fladdermöss eller hundar. Det trots att hundar till mycket stor del liknar grisar. Därför kan vi slå ifrån oss när pandemier startar i länder och på djurmarknader där matkulturen på marginalen ser annorlunda ut.
Istället för att normalisera ett förtryck och låtsas som att vår djurindustri är så mycket bättre än den i exempelvis Asien borde vi fundera på varför korna blir så glada när de släpps ut på våren och vad de släpps ut ifrån. Hur livet är för dem den övriga tiden på året? Varför bjuds vi inte varje sensommar in till koinspärrningarna? Varför får vi inte se när korna tas till sin dagliga miljö? Den miljö som korna i de norra delarna av landet står i dygnet runt under 10 månader i sträck och de övriga två månaderna i 18 timmar per dygn. Och som korna i södra Sverige bara slipper ifrån under marginellt längre tid. Varför bjuds vi inte in av kött- och mjölklobbyn att se hur det ser ut bakom fabriksdörrarna?
Om djurindustrin inte vill eller kan ha 200 000 innanför väggarna så kunde de åtminstone, som vid utsläppen i år, livesända på webben. Varför inte sätta upp skärmar i köttdiskarna som sänder live från slakterierna så konsumenterna får en äkta och nära känsla för det de köper?
Men istället för den transparensen gör nu Livsmedelsverket precis tvärtom och censurerar bort ljudet från inspektionsfilmerna från slakterierna när de begärs ut av media. Till varje pris ska vi inte få ta del av vad som verkligen pågår bakom de där dörrarna, utan istället leva med reklambilderna från ”bregottfabriken” och idylliska kosläpp.
Djurindustrins propaganda och vår ovilja att ifrågasätta den är en förklaring till att hundratals miljoner avrättningar kan fortgå i Sverige varje år. Trots att större delen av världen har tvingats stänga ner på grund av djurindustrin och vårt konsumerande av kött vill vi så gärna tro att allt är som i bregottfabrikreklamen. Men bakom kulisser som ”bregottfabriken” och kosläpp döljer sig ett ohyggligt lidande, massdöd och sannolikt även nästa pandemi.
Allergimediciner – droger som gör våren uthärdlig.
Vår utan fotbollsallsvenskan – i det närmaste outhärdligt.
