Domen mot en ung djurrättsaktivist i slutet av förra veckan väckte känslor hos djurrättsengagerade. För hårt straff, tyckte många. Men den norske djurrättsaktivisten Samuel Rostøl anser inte att hot är rätt väg att gå om vi vill hjälpa djuren – även om det djuren utsätts för är mycket värre, som han uttrycker det.
En ung man som bara var 16–17 år när brotten begicks dömdes i förra veckan för olaga förföljelse, fyra tillfällen av olaga hot och tre fall av ofredande, till 90 dagars ungdomstjänst och att betala ett skadestånd på 40 900 kronor. Samtliga brott mot en kaninfarm.
Domen har gjort många i djurrättskretsar upprörda, att döma av kommentarer i sociala medier. ”Väldigt hög dom tycker jag”, skriver till exempel en person. Den unge mannen hade ju ett gott syfte, och verksamheten han hotade – kaninfarmen – hade gjort sig skyldig till betydligt värre handlingar mot kaninerna, tyckte många. Ingen av dem vi kontaktat vill dock uttala sig i Syre.
Den norske djurrättsaktivisten Samuel Rostøl har satt sig in domen, och har förståelse för dem som är kritiska till domen.
– Å ena sidan förstår jag verkligen hur frustration och ilska kan leda till att man tror att ett hotfullt beteende är ett sätt att skydda djur. Det djur utsätts för är oerhört mycket värre, och när man ser hur svårt det är att få människor att bry sig om djuren kan nog våld kännas som ett effektivt sätt att agera för att tvinga människor att lyssna. Å andra sidan är jag emot hot och våld, och om personen faktiskt har hotat dessa människor så tycker jag det är rimligt att hen straffas för det, säger han.
Även aktivister hotas – utan konsekvenser
Han påpekar att våld föder våld, och att våld förmodligen driver bort människor från djurrättsfrågan. Dessutom flyttar det fokus bort från djuren och över på aktivisterna.
– Samtidigt har jag också sett hur aktivister utsätts för hot och våld utan att det får konsekvenser, så detta straff visar ju tydligt hur partisk den svenska domstolen är, något som kan öka frustrationen bland aktivister. Det är rimligt att tro att polisen blir mindre benägen att jobba rättvist gentemot oss om de tror att det finns individer bland oss som ser hot och våld som acceptabelt beteende.
Han menar också att det är helt uppenbart att samhället i övrigt sympatiserar med bönder som upplever sig som hotade, inte med hotade aktivister.
– Detta tror jag vi som rörelse måste komma ihåg när vi jobbar för att främja djurens sak, då ett av de starkaste verktyg djurproducenter har fått de senaste åren är just precis offerkortet. Det är ju djuren som är offren i det här.
