– Man har vetat det här i många år och ändå får det fortgå, säger veterinären Lina Gustafsson, författare till boken Rapport från ett slakteri – en veterinärs berättelse, som fick stor uppmärksamhet när den kom ut i våras.

Läs Syres intervju med Lina Gustafsson här.

Där skildrar hon sin tid som officiell veterinär på ett av Sveriges största slakterier för tre år sedan. Varje dag kom 3000 grisar in i ena änden och ut i den andra som kotletter och falukorvar. Hon skulle ha vikarierat där i tio månader. Det blev bara fyra.

– Jag sökte jobbet för att jag ville göra något konkret för djuren. Men jag slutade eftersom jag insåg att den nytta jag kunde göra var begränsad, säger hon.

Hon hade ansvar för att kontrollera att både livsmedelslagstiftningen och djurskyddslagstiftningen följdes. Så småningom insåg hon att det inte fanns särskilt mycket hon kunde göra för djuren. De största problemen på slakteriet var antingen lagliga, hade blivit allmän praxis för hur man jobbade, eller skulle kräva en större systemförändring för att rättas till.

Stora problem i hela kedjan

Det är i början av november och Lina Gustafsson är inbjuden för att tala på en digital konferens om bedövning av grisar inför slakt, som Djurens rätt har ordnat. Med är även riksdagsledamöterna Magnus Manhammar (S) och Elisabeth Falkhaven (MP) som är engagerade för djurvälfärd, och Helena Elofsson från Jordbruksverket.

Men Lina Gustafsson berättar inte bara om bedövningen utan om hela kedjan från hur djuren har det på gårdarna till transport till slakt, en kedja där varje länk verkar ha stora problem.

”Jag tycker att det är i allas intresse att veta hur det går till när djur blir kött”

– Den här boken blev till eftersom jag märkte att det finns en så stor diskrepans mellan vad vi säger att vi gör och vad vi faktiskt gör. Jag tycker att det är i allas intresse att veta hur det går till när djur blir till kött, och vad det faktiskt innebär för djuren.

– Min utgångspunkt är att djuren ska behandlas med respekt. Det är jag knappast ensam om att tycka. Jag tycker också att de djur människan har ansvar för ska skyddas från onödigt lidande. Dessutom anser jag att djur ska få leva i enlighet med sina naturliga behov och få utföra sina naturliga beteenden, fortsätter hon.

Djurskyddslagens fina ord efterlevs inte

Alla tre punkterna har bäring i vår världsberömda svenska djurskyddslag.  Men verkligheten skiljer sig drastiskt från de fina orden i lagen. Anledningarna är flera, men har delvis att göra med att slakterier måste förhålla sig till olika EU-förordningar samt till Jordbruksverkets föreskrifter.

– Det finns en stor diskrepans mellan djurskyddslagen och de här detaljföreskrifterna. Både när det kommer till djurhållningen och till slakten, säger Lina.

Hon började alla sina arbetsdagar på slakteriet i stallet – en stor hall där djuren förvaras innan de slaktas.

– Varje morgon när jag öppnade dörren var det tre saker som slog emot mig. Lukten av ammoniak som stack till i luftvägarna. Ljudet – bullret från maskiner, slamret från metallgrindar, personal som ropade och grisar som skrek … och det tredje var djuren och deras blickar.

Grisarna satt, stod eller låg tätt ihop och de tittade upp och mötte hennes blick när hon gick förbi. Ibland nyfikna blickar, oftast rädda.

Men redan innan de kommit dit hade de utsatts för stora påfrestningar.

– En djurtransportör sa till mig en gång: Du ska veta att det går inte att lasta lagligt på gårdarna. Det han menade var att det är svårt att lasta på djuren utan att använda våld, förklarar hon.

På vissa ställen blev grisarna slagna och dragna i svansen och öronen, berättade transportören för Lina Gustafsson.

”Det han menade var att det är svårt att lasta på djuren utan att använda våld”

En studie från SLU 2018 bekräftar att det finns en stor variation i hur lastning och avlastning av djur som ska slaktas går till.

49 sekunder per box och dag

Något som kan spela in här är grisarnas erfarenhet av människor sedan tidigare. Lina Gustafsson berättar om en annan studie från SLU som tittade på hur mycket tid som grisskötare tillbringade bland djuren, om de interagerade med djuren och om interaktionen var positiv eller negativ. Med positivt menas till exempel att klappa mjukt, med negativt att putta eller röra grisen med ett redskap. I snitt ägnade skötarna i studien 49 och en halv sekunder per box och dag. Det var negativa interaktioner gentemot 24 procent av grisarna och positiva mot 4 procent. Över lag var interaktionerna väldigt få, konstaterar Lina Gustafsson.

Men låt oss komma in på seminariets egentliga ämne: bedövningen av grisar.

Lina Gustafsson berättar att grisarna fick gå genom en smal gång på väg mot gasningen. Ofta ville de inte gå sista biten, utan försökte vända om.

– Personalen slog med paddel på ryggarna och när det inte räckte hände det att någon plockade upp vattenslangen och sprutade en stark stråle i ansiktet på dem. Djuren började ofta klättra på varandra och försökte fly undan.

Det triggade ofta till ännu hårdare drivning.

– Det här är en fabriksmiljö med ett löpande band som måste rulla. Det finns inte tid för grisar som är rädda och som vägrar.

De sista metrarna tog mekaniska väggar över och pressade grisarna framåt och in i buren som skulle sänkas ned i koldioxidschaktet. Ibland fick djuren panik även av den mekaniska väggen, särskilt om de var många och någon ramlade.

Sedan stängdes dörren och de sänktes ned för att gasas. Utan att någon människa behövde besväras av synen.

Två minuters plåga tills bedövningen tar

Men hur det ser ut därinne vet de flesta av oss mycket väl. För fem år sedan satte forskare vid SLU upp en kamera inuti schaktet där grisarna gasas. I filmerna som fått stor spridning och till och med visades på SVT kan man se hur grisarna klättrar på varandra för att komma ut, gapar och sträcker på halsarna. Det är också känt att gasen inte bara bedövar utan skapar andnöd och irritation i halsen. Att den gör ont. Som att kvävas av en frätande gas.

– Forskarna från SLU räknade ut att det i snitt tog två minuter och sju sekunder från att grisarna gick in i bettinan (korgen) och började känna obehag, tills att de var medvetslösa.

– Det har även gjorts andra studier där man sett att grisar som bedövas med koldioxid i höga koncentrationer försöker fly, kippar efter luft, hoppar, faller ihop och har muskelryckningar innan de tappar medvetandet, berättar Lina Gustafsson.

Även Lina fick, trots allt hon redan visste om hur det låg till, en chock när hon en dag bestämde sig för att titta ned i schaktet. Det är en sak att veta, en helt annan att se med egna ögon

”… om alla metoder har såna nackdelar kanske vi faktiskt ska överväga vad vi i grunden håller på med.”

Hon konstaterar torrt:
– Det råder ingen tvekan om att det här är ett plågsamt sätt att ta livet av grisar. Ändå fortsätter det.

Jordbruksverket: "Ekonomiskt"

Sveriges livsmedelsstrategi har bestämt att vi ska öka produktionen av animaliska livsmedel i Sverige för att bli mer självförsörjande. Då passar en metod som koldioxidbedövningen perfekt: effektiv och billig som den är. Den kräver inte mycket handpåläggning, och flera grisar kan bedövas samtidigt.

Jordbruksverket har också tidigare försvarat metoden med att den är den mest ekonomiska. Helena Elofsson, djurskyddschef på Jordbruksverket som var med på seminariet, poängterade att verket behöver få pengar till forskning om alternativa metoder. Först då finns en chans att fasa ut koldioxidbedövningen.

Ett argument som brukar komma upp när koldioxidbedövningen kritiseras är att ”alla metoder har för- och nackdelar”.

– Det är sant. Men om alla metoder har såna nackdelar kanske vi faktiskt ska överväga vad vi i grunden håller på med, säger Lina Gustafsson.

Hon fortsätter:

– Jag tror personligen att det är väldigt svårt att undvika att djur far illa i den storskaliga industriella djurhållningen. Systemen är byggda för att många djur på kort tid ska bli livsmedel. Verksamheten baseras på och förstärker en instrumentell syn på djur. Djuren är varor.

Skållades levande – åtalet lades ned

Hon ger ett exempel på hur lagen fungerar i praktiken: I oktober förra året la åklagaren ned förundersökningen mot Guldfågelns slakteri på Öland. I kycklingindustrin används ofta elbad som bedövning, och det händer att kycklingar missas. Det var precis det som hänt. Kycklingar hade därför skållats levande under stort lidande. Dessutom kom 1800 kycklingar per dag in med brutna vingar. Veterinärer slog larm. Ändå blev det inget åtal.

– Åklagaren sa så här: ”Hanteringen av slaktkycklingar på Guldfågeln är en fabriksartad hantering som egentligen går emot djurskyddslagstiftningen, som är individbaserad. Hanteringen är dock accepterad av myndigheter.” Jag tycker det sammanfattar situationen ganska bra.

Man ska också komma ihåg att koldioxidbedövningen sågs som ett framsteg för djurskyddet när metoden infördes. Lina Gustafsson citerar en djurskyddsförespråkare som entusiastiskt kallade den nya metoden för ”underbar”. Något som kanske säger mer om hur illa det var tidigare, menar hon.

– Men metoden som skulle vara så underbar blev istället en fälla som möjliggjorde att ännu fler djur slaktades.

Lina Gustafsson breddar hela tiden diskussionen till att inte bara handla om bedövningen, trots att det är temat för dagen. Det är högst medvetet. Det hjälper inte att plocka ut enstaka delar och sätta plåster på dem, eller dra i olika bromsar här och där, när helheten är fel.

– Vi har byggt en industriell produktion med små marginaler, på en internationell marknad som begränsar hur många specifikt svenska plåster vi kan sätta på den här verksamheten utan att det blir olönsamt. Vi har gjort oss själva och djuren till gisslan i ett ohållbart system.

Gå över till vegetariskt

Om man får lyfta blicken och ha ett längre perspektiv, tror Lina Gustafsson på att ändra kurs med hjälp av politiska beslut.

– Vi kan välja att växla ned istället för att växla upp, samtidigt som aktiva åtgärder stimulerar en övergång till vegetariskt. Vi måste äta och bönder måste försörja sig. Men vad vi ska äta är inte skrivet i sten, säger hon.

Lina Gustafsson hyser ändå hopp om framtiden. Hon är övertygad om att djurens upplevelser kommer att tas på allvar till slut, eftersom vi som art kan så mycket bättre.

– Men det kommer förstås att kräva en politisk vilja.

Så hur är det med den politiska viljan? Det var ju om bedövning seminariet skulle handla, inte om en skev helhet, och nu förs diskussionen tillbaka dit. Magnus Manhammar (S) , sitter i Jordbruksutskottet och är engagerad i bedövningsfrågan. Han äter själv inte djur och blev väldigt tagen av Lina Gustafssons bok när han läste den i våras. Så pass att han hade  svårt att hålla tillbaka gråten.

– Det är fruktansvärt att det får pågå, det måste upphöra. Det är helt oacceptabelt. Flera av oss inom socialdemokraterna håller på och skriver förslag för att vårt parti ska ta ställning mot det här [koldioxidbedövning] och att det så snart som möjligt kan förbjudas. Jag hoppas att vi kan ha en stor diskussion på kongressen nästa år.

S-politikern: "Borde inte slaktas alls"

Magnus Manhammar menar också att grisar inte borde slaktas alls så länge koldioxidbedövning används. Ett ganska uppseendeväckande uttalande från en S-politiker.

– Det går inte att öka en produktion om vi har djurplågeri samtidigt. Då får den upphöra eller hitta andra lösningar på att bedöva grisarna, och tills man gjort det tycker jag inte att någon ska äta gris, säger han.

Även Miljöpartiets djurpolitiska talesperson Elisabeth Falkhagen blev skakad av Rapport från ett slakteri. Så till den grad att hon inte klarade att läsa den till slut.

”Vi har till och med döpt om dem till produktionsenheter. Då blir det svårt psykologiskt att visa dem den respekt som varje liv förtjänar.”

– Jag vet inte heller varför vi låter detta fortgå, det har jag frågat mig i hela mitt liv. Men jag tror att det handlar om, precis som Lina säger, att vi har byggt in oss i ett system där vi håller djuren som varor. Vi har till och med döpt om dem till produktionsenheter. Då blir det svårt psykologiskt att visa dem den respekt de förtjänar.

Elisabeth Falkhagen skulle också vilja ha en kursändring omgående, men säger att hon tror det behöver tas stegvis.

Krävs tryck från gemene man

– Och jag tror inte att politiken enbart hjälper. Det krävs alltid ett tryck från gemene man för att göra en förändring. Det får vi nog hjälpas åt att skapa.

Djurens rätts etolog Linda Björklund talade också på seminariet. Organisationen menar att huvudproblemet är att så många grisar slaktas. Om man ska kunna behandla varje gris med respekt, behöver köttkonsumtionen minska rejält, anser de. Man behöver gå över till mindre slakterier, gärna ambulerande så att grisarna kan avlivas direkt på sin gård, istället för den fabriksmässiga vi har idag. Men Djurens rätt anser också att det är viktigt att koldioxidbedövningen stoppas.

– Det är en prioriterad fråga för oss. Nackdelarna är allvarliga och det är inte ett alternativ att fortsätta med koldioxidbedövning, säger Linda Björklund.

Mer forskning behövs om andra metoder, och det måste få hög prio, tycker Djurens rätt.

Vilket politikerna på plats höll med om. Politiska styrmedel för att styra om produktionen till växtbaserat talades det inte om. Det mesta tyder på att vi kommer att fortsätta plåstra om såren ett tag till.

Fotnot: Vänstern lämnade tidigare i höstas in en motion, Respekt för djuren, där de bland annat krävde ett stopp för koldioxidbedövning senast 2025.

Läs också i Syre: S-politikern: ”Sluta äta gris”
Elin Röös om djurproduktionen: ”Behövs ett radikalt skifte” 
Ny bedövningsmetod ska minska grisars lidande
Plågsam bedövningsmetod uppe för debatt