Bekämpningsmedlen är förbjudna utomhus – fick grönt ljus i permanenta växthus

Våren 2018 förbjöd EU all utomhusanvändningen av tre neonikotinoider som används mot insekter. Ämnena hade kunnat knytas till den mystiska bidöd som rapporterats om från flera håll i världen. En av författarna bakom den mest omfattande studien som låg till grund för beslutet var Lina Herbertsson, ekolog vid Lunds universitet.

– Vid normal exponering är inte neonikotinoiderna dödliga. Effekterna är subtila och påverkar binas hjärnor så att navigering och beslutsförmåga blir sämre. För insekter som måste ta sig hem eller navigera till en blomma kan det vara livsviktig kunskap, säger hon.

Snäv formulering

Men samtidigt som EU förbjöd all användning av de tre bekämpningsmedlen utomhus – fick de fortsatt grönt ljus i permanenta växthus, vid odling av grödor som tomat och gurka. Orsaken är en snäv formulering i EU:s växtskyddsförordning. Där definieras ett växthus som en helt sluten miljö. Utifrån det antagandet kan ämnen som inte godkänns i fält tilllåtas i växthus. Men mer om det senare.

En första varningsflagg om att växthusen läckte kom 2008 från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). I två vattendrag som låg nära växthusområden hittades 78 preparat och flera överskred de riktvärden som anger när vattenlevande organismer kan ta skada. Två år senare gjorde också Helsingborgs stad och länsstyrelsen i Skåne studier som visade på samma tendens, att bekämpningsmedel läcker i höga halter från växthus. Branschen lovade krafttag.

Men 2018 kom en första uppföljande rapport av miljöförvaltningen i Helsingborg. Resultaten från den växthustäta kommunen var nedslående. Prover som analyserats från 2016 visade på att ingen förbättring skett mot hur det var 2010. I vattendraget Görarpsbäcken fann miljöinspektörerna den förbjudna neonikotinoiden imidakloprid i en halt 7 500 gånger över det gällande riktvärdet, i det större vattendraget Råån överskreds riktvärdet sju gånger om.

– Vi blev rejält förvånade, det får absolut inte förekomma, säger Malin Kylmä, miljöinspektör på Helsingborgs miljöförvaltning.

Spåra läckan

Provet från Görarpsbäcken var det högsta som någonsin uppmätts i Sverige och Malin Kylmä arbetar nu med att försöka spåra läckan. I år har Helsingborgs studie också följts av uppföljande rapporter från både SLU och Länsstyrelsen i Skåne. Resultaten är entydiga. Läckaget från växthusen är stora och har inte minskat. Den mest omfattande av de båda studierna är SLU:s rapport, där prover under ett års tid togs från sju vattendrag i närheten av växthus.

– Det går inte att säga att det på något vis blivit bättre, säger Mikaela Gönczi, biträdande föreståndare vid Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel.

Ända sedan den första rapporten publicerades sticker imidakloprid ut.

Samma typ av riskbedömning görs i Spanien som i Sverige

Av de ämnen som kan knytas till växthusanvändning överskrids neonikotinoiden flest gånger om och är det bekämpningsmedel som oftast hittas. I SLU:s senaste uppföljning fann man ämnet i nio av tio prov, i en femtedel överskred det sitt riktvärde och som mest 2 500 gånger om.

”Kan påverka fåglar”

På Kemikalieinspektionen ser man allvarligt på läckaget. Uppföljningarna ses som en bekräftelse på vad de första rapporterna gav indikationer på.

– Vi har en situation där användning av bekämpningsmedel i växthus lokalt kan ge större påverkan än användning i fält eftersom användningen ofta är mer intensiv per ytenhet och utsläppen därför mer koncentrerade. Det kan påverka vattenlevande organismer men också fåglar, säger Peter Bergkvist, strategisk rådgivare på Kemikalieinspektionen.

Alla verksamma ämnen som används till bekämpningsmedel omprövas på EU-nivå inom ett visst tidsintervall. Tillståndet att använda imidakloprid gäller till 2022. Men i undantagsfall kan också godkända produkter omprövas i förtid av de olika medlemsländerna. Om läckaget från växthusen är skäl nog för det övervägs nu av Kemikalieinspektionen, berättar Johan Axelman på myndighetens tillståndsavdelning.

– Vi tittar på om det finns skäl att göra det.

Samtidigt pekar läckaget av imidakloprid på ett större problem. EU:s växtskyddsförordning definierar växthus som helt slutna system, vilket har gjort att många länder godkänt ämnen utifrån bedömningen att de inte kan läcka ut i miljön. EU-förordningen innebär också att samma typ av riskbedömning ska göras i Spanien som i Sverige. Trots att ländernas klimat och miljö gör att ämnenas nedbrytningstid varierar. Allt utifrån antagandet att växthus inte läcker. Godkänns ett ämne i ett land gäller sedan en princip som kallas ömsesidigt erkännande av godkännande.

– Det gör att vi måste ha särskilt goda skäl om vi inte ska godkänna en produkt som blivit godkänt i södra Europa, säger Peter Bergkvist.

EU:s växtskyddsförordning är nu under översyn och Sverige trycker på för att hänsyn också ska tas för miljö- och klimatskillnader vid användning av bekämpningsmedel i växthus.

Men en eventuell förändring kan ligga långt fram i tiden, tror Peter Bergkvist.

– Det kan lätt bli ett par år, säger han.

Svensk anpassning

Parallellt jobbar Kemikalieinspektionen med en svensk anpassning av en EU-gemensam vägledning för bedömning av läckage från växthus. Men en sådan är ännu inte färdig.

– Men det kan också vara att det inte är vi som sitter på åtgärderna utan tillsynsmyndigheterna och de som jobbar med växthusmedlen, säger han.

Vilken effekt läckaget av imidakloprid har på bin och humlor är ännu oklart. Men Lina Herbertsson håller det inte för osannolikt att de utsätts för giftet. Insekterna kan dricka vid strandkanter och växter kan suga upp giftet, vilket gör att det hamnar i nektar och pollen eller små droppar på växternas blad. När sedan bina flyger dit för att dricka eller samla föda får de i sig giftet i en koncentrerad dos.

– Så det är en fullt rimlig exponeringsrisk och något vi borde studera.

Läs även:

Marcus Söderlind ordförande för LRF:s trädgårdsdelegation: ”Finns inget bra alternativ”

Är svenska tomater bättre för miljön?