Bland berg och minfält har myndigheterna byggt upp ett flyktingläger som nu är hem för hundratals unga män i nordvästra Bosnien. Detta trots att EU sedan förra året har gett landet nära 24 miljoner euro. Situationen förvärras – våldet längs gränsen uppges dock vara ett större problem än de omänskliga levnadsvillkoren.
– Vi använder minfältet, säger en ung man till den brittiska tidningen The Independent när han förklarar vart de går på toaletten. Vatten och toaletter har inte fungerat på över en månad när The Independent besöker lägret.
Vučjak ligger i nordvästra Bosnien och FN:s migrationsorgan IOM sa redan när man planerade ett läger på platsen att det var olämpligt.
”Vučjak utgör mycket betydande hälsorisker och säkerhetsrisker och är för närvarande inte utrustat för att ta emot migranter och flyktingar i enlighet med internationella standarder. Platsen ligger mycket nära områden infekterade av landminor. Det finns också en hög brand- och explosionsrisk på grund av eventuell förekomst av metangas under jord, eftersom platsen tidigare var en sopdump. Om inte dessa två allvarliga risker bedöms och elimineras av de berörda myndigheterna, är det en olämplig plats för människor att vistas på”, skrev IOM i Bosnien nyligen.
Lägret är placerat mitt i ingenstans – vilket kanske är meningen. De lokala myndigheterna vill se migranterna och flyktingarna som samlas i städerna längs gränsen, framförallt i Bihač och Velika Kladusa. EU har skjutit till totalt 24 miljoner euro sedan 2018, men förhållandena förblir inhumana och spänningarna ökar. Från att ha varit ett av de mest välkomnande länderna i Europa, mycket på grund av egna minnen av krig, har lokala myndigheter, caféägare och många andra svängt i opinion.
Det ska dock sägas att lokalbefolkning på många ställen fortfarande gör enorma insatser. I staden Tuzla, i landets östra del, delar lokala volontärer ut mat och ger första hjälp dagligen. Tuzla är till skillnad från städerna Bihač och Velika Kladusa en stad dit många först anländer från Serbien.
Står handfallna
När människor under våren 2018 började anlända stod de bosniska myndigheterna handfallna. Trots den flyktingkris som Europa pratat om sedan 2015 hade inte Bosnien sett nyanlända i nummer värda att nämna. Men sedan 2018 har den ökat lavinartat: över 36 000 personer har enligt officiell statistik anlänt och registrerats sedan dess. Samtidigt har sällan mer än 5000-6000 personer på flykt varit här samtidigt. Förra våren var Syre i Bosnien och kunde då berätta om utvecklingen, som sedan dess både fortsatt och förvärrats.
En anledning till att landet inte var en del av rutten norrut sägs vara bergen och den svåra terrängen. En annan fara är minfälten. Bland annat de minfält som enligt den unga mannen som The Independent pratat med nu används som toalett. Det lokala Röda korset och UNMAC, FN:s organ för undanröjning av minor, har satt upp en karta mitt i lägret. Där finns minfälten som omgärdar lägret utmärkta.
– Det här lägret är som ett fängelse, säger Ahmed, 21 år gammal från Pakistan, till The Independent.
Rörelsefriheten inom Bosnien har begränsats kraftigt sedan hösten 2019. Bosnien har ett komplicerat politiskt system med tre självbestämmande regioner som är indelade i kantoner, som också de har en förhållandevis hög grad självbestämmande. Bihač, Velika Kladusa och Vučjak ligger alla i kantonen Una-Sana. Una-Sana har sedan migrationsrutten via landet etablerades tidigt 2018 varit det område där flest samlats. Just nu uppskattas omkring 6 000 personer befinna sig i området.
Polisen väntade på stationen
Under en kort period hösten 2018 stod polisen på tågstationen i Bihač runt midnatt varje dag och väntade på att tåget skulle anlända. När det sedan gjorde det sattes flyktingarna och migranterna omedelbart på en buss som stod och väntade bredvid tågspåren. De kördes sedan tillbaka till Sarajevo där ett nytt läget öppnade i oktober, dock fick inte alla plats i lägret. Polisens metoder har sedan dess fortsatt på samma spår: det har blivit allt svårare för flyktingar och migranter att röra sig fritt.
Den kroatiska icke-statliga organisationen Are You Syrious? publicerade i juli en video på Twitter som exemplifierar detta. I videon syns tydligt hur polis eskorterar flyktingar och migranter från centrala Bihač mot lägret Vučjac.
”Det är såhär människor eskorteras från Bihač mot till ”lägret” Vučjac”, skriver organisationen.
The Independent beskriver att det här är någonting som sker varje eftermiddag, antingen i stora grupper som i videon, eller i mindre grupper. Polisen gör helt enkelt räder i staden och alla med utländskt utseende och utan dokument transporteras från stadskärnan.
”The game”
Flyktingar i Bosnien sitter fast mellan två poler, skriver tidningen The New Humanitarian. Å ena sidan EU:s politik som är utformad för att minska antalet flyktingar som når unionen, å andra sidan det politiska dödläget i Bosnien. Ett limbo uppstår: där ingen får varken skydd eller anständiga levnadsvillkor.
Givet det geografiska läget är det i kantonen Una-Sana som flyktingarna bidar sin tid innan ”the game”. ”The game” är det spel som spelas varje gång någon försöker korsa gränsen till Kroatien. Ofta nattetid i grupp.
Som Syre tidigare berättat om har Kroatiens president Kolinda Grabar-Kitarović nu erkänt att så kallade push-backs, olagliga tillbakavisningar som strider mot internationella regler, förekommer när flyktingar korsar gränser. Grävande journalister från Schweiz filmade en olaglig tillbakavisning, och intervjuade senare presidenten som erkände att de förekom, men förnekade att de skulle vara olagliga. Hon sa också att ett visst mått av tvång eller våld kan förekomma. Efter det har poliser själva vittnat om att order om våld förekommer hela vägen uppifrån de allra högst uppsatta polischeferna och tjänstemännen.
Förhållandena i Bosnien är hårda, och likaså vägen vidare. Insprängt i marken i Vučjac kan man se rester av sopor från tiden när det var en sopptipp. En barnvagn, plastpåsar och gamla kläder sticker upp ur marken.
Men när The Independent besöker Vučjac är det dock den kroatiska polisens våld som är det viktigaste för de boende i lägret, inte de inhumana förhållandena:
”Du måste berätta för folk om den kroatiska polisen”, säger de.
Kroatien är medlem i EU, men inte i Schengen – något man hoppas på att bli 2020. Men för att bli det måste landet bevisa att de klarar av att skydda den yttre gränsen. Det extrema polisvåldet mot migranter som korsar, och EU:s relativa tystnad i frågan, kan bero på detta.
