”Vi behövs för nästa generation”

Rasbiologi. Omhändertagande av barn. Tvångssteriliseringar. Förvägrad bostad och skolgång. Trots 500 år i Sverige är romernas historia ganska okänd för många. Folk blir skakade när de får veta hur minoritetsbefolkningen har behandlats genom historien, berättar Eva Balok, romsk brobyggare på socialförvaltningen i Stockholm.

– En romsk brobyggare är en förmedlare mellan majoritet och minoritet, en person som möjliggör bättre förståelse. Jag brukar också kalla mig kulturtolk, säger hon.

Eva Balok arbetar med att sprida kunskap om romsk kultur och historia. En stor del av den historia som Eva pratar om stavas antiziganism.

– Antiziganismen är en av de största anledningarna till den misstro som finns mellan romer och majoritetssamhället. Förtroendeklyftan är jättestor. Myndigheter behöver förstå varför den finns. En av mina största utmaningar när jag föreläser är att få de som lyssnar att ta in och faktiskt förstå historien, säger hon.

Och inte bara historiskt. För inte så länge sedan, 2013, slog nyheten om polisens romska register ner som en bomb. För många drabbade var det som att återuppleva egna och tidigare generationers diskriminering.

– Jag vill försöka berätta hur det är att leva med diskriminering varje dag, säger Eva Balok.

Skapar trygghet

Regeringens strategi för romsk inkludering från 2012 har som målet att ”Den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom”. Strategin är en förstärkning av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk för den svenska minoriteten romer. EU-migranter som vistas i Sverige omfattas alltså inte.

År 2016 blev Stockholms stad en romsk utvecklingskommun, som får särskilt stöd från regeringen för att arbeta fram nya metoder för romsk inkludering. Verksamheten med brobyggare är en del i detta arbete. Totalt arbetar sex romska brobyggare i Stockholms kommun. Centralt i arbetet är att romska företrädare deltar. En av dem är Nina Lundberg, som arbetar på arbetsmarknadsförvaltningen i Farsta. Hon hjälper till med myndighetskontakter, tolkning, att fylla i och förklara brev och blanketter.

– Jag följer med till exempelvis socialtjänsten. Det kan vara att en person tycker att det finns kommunikationssvårigheter med socialsekreteraren. Att jag finns med på mötet skapar en trygghet för individen, säger hon.

Tar helhetsgreppet

Mycket av Nina Lundbergs jobb handlar om att motivera till någon typ av aktivitet, som att arbeta eller studera. Alla romer som tar kontakt med brobyggaren har inte försörjningsstöd utan vissa lever på existensminimum. Hennes roll blir att ta ett helhetsgrepp över deras situation och hjälpa till med skuldsanering, inskrivning på Arbetsförmedlingen, ansökan om försörjningsstöd och möjliga vägar till arbete eller studier.

Många romer vill inte ha kontakt med myndigheter vilket i många fall försvårar deras möjligheter att ta del av sina rättigheter.

Med hjälp av en romsk brobyggare blir steget lättare att ta. Nina Lundberg menar att de romska brobyggarna har en avgörande betydelse för att nå andra romer.

– Vi brobyggare behövs så att inte nästa generation ska drabbas – så att nästa generation ska kunna leva ett normalt liv, ha en egen bostad, arbeta, studera, ha fritidsaktiviteter och kunna ta lån.

Hon ser tydligt att barnen blir motiverade till förändring när föräldern är aktiv i studier eller arbete. Romska förebilder är enligt Nina Lundberg nödvändigt, och inger hopp om jämlika villkor och möjligheter.

Tar tid

Nina Lundberg har under de senaste åren sett en förändring för enskilda romer, men att förändra strukturer tar tid, menar hon. Statskontoret har utvärderat brobyggarverksamheten 2012–2015 och gör bedömningen att den har bidragit till ökad romsk inkludering.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar i sin senaste nulägesbeskrivning från 2018 att arbetet i kommunerna fortfarande till stor del är avhängigt bland annat enskilda brobyggare. De bör ses som en resurs men är inte den enda lösningen på romsk inkludering.

Är strategin för romsk inkludering väl tilltagen eller är tiden för kort? Kommer romer ha lika rättigheter och möjligheter som majoritetsbefolkningen år 2032? Frågorna debatteras flitigt bland romer och tjänstepersoner som arbetar med romsk inkludering.

– Den största utmaningen är att romer varit i ett utanförskap under så lång tid. Det som fungerar för majoritetssamhället fungerar inte alltid för en minoritet, säger Nina Lundberg.

Ett sätt som hon återkommer till är att skapa riktade aktiviteter för romer, en typ av särlösningar där romer till exempel kan studera tillsammans med andra romer. Flera sådana insatser har visat sig vara positiva då de skapar en trygg miljö för lärande.

Stockholms kommun har till exempel erbjudit en fyra månader lång utbildning i kallkök för romer, som ledde till anställning för nästintill alla deltagare.

Riktade insatser

Trots flera bra resultat finns det ofta ett motstånd hos kommuner mot säråtgärder, och ändå finns en minoritetslagstiftning som både påbjuder och ger utrymme för det.

– Vi behöver riktade insatser för romer initialt för att utjämna de skillnader som finns, säger Nina Lundberg.

Eva Balok tror att romska brobyggare kommer behövas några generationer till, minst. Kunskapen om romers kultur och historia är fortfarande låg, till exempel att den romska gruppen består av flera olika romska undergrupper med olika språk, kultur, historia och behov.

– Många har också svårt att ta in att andra grupper tänker och agerar annorlunda, säger hon.