Malin Fijen Pacsay, ordförande för tillväxt- och regionplanenämndens klimatberedning i Region Stockholm. | Foto: Fredrik Hjerling
I veckan öppnade ett nytt klimatkansli i huvudstaden, tänkt ska bli ”ett vasst verktyg i den gröna omställningen”, säger Malin Fijen Pacsay (MP), politiskt ansvarig för regionala klimatfrågor i Region Stockholm.
– Klimatkansliet kan övergripande se över vad vi har för energislag och var är smart att bygga tunnelbana och hjälpa till med hur vi ska bygga, bo, transportera oss och leva i länet. I vår roll kan vi också påverka nationell och internationell politik, säger Malin Fijen Pacsay, ordförande för klimatberedningen i Region Stockholm.
Det nya klimatkansliet har fem anställda, och ska fungera som ett stöd för kommuner och andra aktörer i arbetet med att nå klimatmålen på netto-noll-utsläpp senast 2045.
– Klimatkansliet ska implementera klimatfärdplanen och stärka Region Stockholm att så att vi kan nå de mål vi har satt upp. Vi kommer att stötta kommunerna med goda exempel, ta fram underlag och peka på åtgärder. Vi har målen men vi måste göra verkstad av dem, säger Malin Fijen Pacsay.
Som den största offentliga ekonomin har Region Stockholms verksamhet betydelse för klimatet. Klimatfärdplanen för Stockholmsregionen gäller inte endast utsläpp från de egna verksamheterna utan hela länet.
Kansliet kan föra in perspektivet minsta klimatpåverkan i till exempel bostadsbyggande mellan kommuner.
– Större kommuner kan ha möjlighet att se till klimataspekten men för mindre kommuner kan klimatkansliets stödjande roll få stor betydelse, till exempel genom att visa på goda exempel, ta fram underlag och peka på åtgärder, säger Malin Fijen Pacsay.
Utsläppsminskningar har planat ut
Växthusgasutsläppen per capita inom Stockholms län sjönk med nästan 50 procent mellan 2006 och 2016, från 5,2 ton/person till 2,6 ton/person, men de senaste åren har minskningen planat ut. De främsta utmaningarna finns inom transporter och bebyggelse.
– Målet att minska transporternas utsläpp med 70 procent till 2030 är en stor utmaning. Kollektivtrafiken är en viktig del där vi kan påverka och jag skulle gärna se att kollektivtrafiken miljömärks för att göra det självklart att det är absolut klimatsmartast är att resa kollektivt, säger Malin Fijen Pacsay.
Storstockholms lokaltrafik är numera fossilfri, bortsett från sjöfarten. Men privatbilism och godstrafik står i dag för en stor del av växthusgasutsläppen.
– Gällande transporter av gods försöker vi påverka så att vi satsar på spår och sjötrafik, det finns också goda exempel gällande samlastning mellan kommuner.
Arbetet med att byta ut bränslet mot el, biogas, etanol eller biodiesel är också viktigt, menar hon.
Gällande bebyggelse, den andra utmaningen gällande växthusgasutsläpp, lyfter hon fram vikten av att bygga energieffektivt, alternativ med plushus och trähus.
Vill överbrygga partigränser
Enligt Klimatfärdplan 2050 för Stockholmsregionen ska en halvering av utsläppen, även för konsumtion, klaras till 2030, och energiproduktionen ska vara 100 procent förnybar.
– Vi måste bli bättre på att tänka på klimatet i upphandlingar. När fordon ska upphandlas blir det en stor skillnad om vi upphandlar bilar som drivs fossilfritt. Detsamma gäller energisorter, säger hon.
Malin Fijen Pacsay vill bygga bryggor över partigränser, säger hon.
– Det finns en risk att klimatfrågan blir för politisk, trots att den angår alla, drabbar alla, och och det är viktigt att komma undan låsningar för att vi ska komma framåt. Vi har ingen tid att förlora.
Texten till deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som antogs den 10 december 1948, skrevs av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, med Eleanor Roosevelt (bilden) som ordförande. Foto: FDR Presidential library & museum, CC BY 2.0 via Wikimedia commons
Nästan hälften av svenskarna upplever att mänskliga rättigheter i Sverige hotas, visar en rapport från Institutet för mänskliga rättigheter. I synnerhet är det rätten till frihet från hat, hot och våld som upplevs vara i farozonen.– Det är oroande, det är en viktig grund för vårt samhälle att vi ska kunna känna oss trygga, säger utredaren Anna Jacobson.
Den allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna firar 75 år den 10 december. Vid ett riksdagsseminarium som uppmärksammade detta på torsdagen konstaterades dock – av bland andra FN:s högkommissarie Volter Türk – att de mänskliga rättigheterna är på tillbakagång, inte minst när det gäller våld och hatpropaganda mot utsatta grupper.
Detta är något som också framkommer i en ny rapport från Institutet för mänskliga rättigheter, som framför allt bygger på en webbenkät från hösten 2022. I den svarar 47 procent ja på frågan om man upplever att det finns mänskliga rättigheter som är hotade i Sverige i dag. Bland dessa upplever i sin tur de flesta, 56 procent, att rätten till frihet från hat, hot och våld är hotad, följt av frihet från diskriminering och rätten till vård och omsorg.
Att hot och hat sticker ut är inte direkt överraskande, säger utredaren Anna Jacobson som har arbetat med rapporten.
– När jag tänker på vad vi ser i media så är det ingen stor chock, men att det sticker ut så som en hotad rättighet är oroande, det är en viktig grund för vårt samhälle att vi ska kunna känna oss trygga.
Risk för självcensur
Knappt hälften av de tillfrågade, 43 procent, upplever att det finns grupper av människor vars rättigheter är särskilt hotade. Här fanns möjlighet att precisera i ett öppet svar, och knappt hälften uppgav att ”utlandsfödda”, ”invandrare”, ”asylsökande” och ”flyktingar” är grupper som är särskilt utsatta. Också ”kvinnor”, ”hbtqi-personer”, ”samer”, ”muslimer”, ”judar”, ”personer med funktionsnedsättning” – med flera – förekommer ofta när grupper vars rättigheter ses som hotade nämns. Några uttrycker även en oro för vad de beskriver som att ”svenskars” rättigheter hotas.
Hat och hot i olika sammanhang kan å ena sidan drabba minoriteter som har skydd i de internationella konventionerna, där muslimer och judiska grupper är särskilt utsatta just nu. Men även civilsamhället mer brett är utsatt, konstaterar Anna Jacobson.
– Det finns en risk för att förtroendevalda, journalister och forskare börjar med självcensur och väljer bort vissa ämnen för att slippa hamna i hatstormar. Det är väldigt oroande i sig, självcensur är ett stort hot mot det demokratiska systemet.
God allmän kännedom
Anna Jacobson berättar att politikerna själva under veckans riksdagsseminarium också betonade de förtroendevaldas ansvar:
– Att hålla en schysst nivå på debatten utan behöva ta till hat, hot och påhopp. Det finns bättre sätt att prata om meningsskiljaktigheter på.
– Många kanske har det så pass bra att de inte behöver fundera så mycket på mänskliga rättigheter, tror utredaren Anna Jacobson. Foto: Charlotte Carlberg Bärg
Enkäten från MR-institutet levererar inte bara nedslående resultat. De flesta svenskar är i alla fall medvetna om att de har mänskliga rättigheter: 63 procent svarade att de känner till sina mänskliga rättigheter ganska eller mycket väl, och endast två procent svarar att de inte alls känner till sina mänskliga rättigheter. Kännedomen om specifika rättigheter och hur de formuleras i internationella dokument konventioner är dock inte lika utbredd. De mest välkända rättigheterna är enligt undersökningen Barnkonventionen och FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter.
Bland de som svarat på undersökningen finns också en relativt stor grupp som också upplever att det är svårt att få information om hur man utkräver sina rättigheter, om behovet uppstår. 23 procent uppger att man upplever att det finns hinder för att kräva sin rätt, och 43 procent uppger sig vara ovetande om huruvida det vore problemfritt eller ej.
– Det är inte helt tydligt hur vi ska tolka detta, det kan dels handla om att man tycker att det mesta funkar bra och då inte behöver sätta sig in i hur det fungerar, och dels att det faktiskt kan vara lite svårt. Bland de som upplever hinder upplever flest att myndigheter inte kan eller vill agera, att det kostar tid och pengar och på olika sätt är krångligt, säger Anna Jacobson.
Vill inte dra för stora slutsatser
Men att 63 procent är medvetna om sina mänskliga rättigheter, är det mycket eller lite? Det går att resonera om, menar Anna Jacobson.
– Många kanske har det så pass bra att man inte behöver fundera så mycket på det, förrän man faktiskt hamnar i en situation där ens rättigheter hotas eller kränks. Men vi försöker se den här rapporten som en startpunkt för vad vi ska undersöka vidare, snarare än att dra för stora slutsatser.
Inom kort planerar Institutet för mänskliga rättigheter att genomföra två högaktuella undersökningar om religiösa organisationers utsatthet, med studier av judiska och islamiska föreningar. Dessa kommer senare finnas med i underlaget för nästa års rapportering om hur Sverige efterlever konventionen mot rasdiskriminering.
Urholkar demokratin
Människorättsorganisationen Civil rights defenders har stor erfarenhet av att pejla läget för demokrati och medborgerliga rättigheter. Chefsjurist John Stauffer tycker att MR-institutets rapport bekräftar en utbredd oro för att mänskliga rättigheter hotas.
– Det pekar på en negativ trend. Vi ser i våra egna undersökningar att oron för demokratin ökar. I år svarade 65 procent att man upplever att våra demokratiska grundprinciper hotats under de senaste 12 månaderna, vilket är en ökning med 25 procentenheter jämför med förra året, och det behöver man ta på allvar. Det faller på ansvariga beslutsfattare att säkerställa att mänskliga rättigheter respekteras och efterlevs i politiken, men den utveckling vi ser visar att den lagstiftning som presenteras i allt högre grad inskränker mänskliga rättigheter. Det ser vi som allvarligt, eftersom mänskliga rättigheter är grunden för en stabil demokrati, och när de hotas urholkas demokratin.
Samtidigt har Civil rights defenders undersökning visat att allmänheten i allra högsta grad tycker det är viktigt att leva i ett land där de mänskliga rättigheterna respekteras.
– I princip alla svarade att man vill leva i ett demokratiskt land, och även om vi ser dessa tendenser till urholkning av demokratin så är den svenska demokratin fortfarande stark. Men det är viktigt att vara vaksam för att kunna se när rättigheter försvagas, och att man reagerar på det.
John Stauffer är chefsjurist på Civil rights defenders. Han menar att rapporten bekräftar en negativ trend för mänskliga rättigheter. Foto: Civil rights defenders
Kännedomen om mänskliga rättigheter, som enligt MR-institutets rapport alltså är god eller medelgod hos dryga 60 procent av de tillfrågade, tycker John Stauffer inte är ett tillräckligt bra resultat, men inte heller jättedåligt. För att öka kunskapen menar han att det inte räcker med olika utbildningar utan mänskliga rättigheter måste kopplas till aktuella samhällsfrågor.
– Frågorna behöver kläs i en MR-uniform för att vi ska kunna förstå att mycket av det vi pratar om handlar om våra rättigheter. Då kommer det ganska naturligt att kunskapen och förståelsen för vad mänskliga rättigheter är ökar. Men mänskliga rättigheter ligger för långt ner på den politiska agendan, och det är istället andra frågor som är prioriterade. Mänskliga rättigheter prioriteras inte på samma sätt som tidigare.
Rapporten Kännedom om och upplevelser av mänskliga rättigheter i Sverige 2022–2023
Det är första gången som Institutet för mänskliga rättigheter släpper en rapport om människors kännedom om mänskliga rättigheter i Sverige. Rapporten bygger till stora delar på en webbenkät som genomfördes hösten 2022 för att undersöka människors kännedom om mänskliga rättigheter, deras upplevelse av möjligheter att utkräva sina mänskliga rättigheter samt om det finns mänskliga rättigheter som upplevs vara hotade i Sverige i dag.
Under våren 2023 kompletterades undersökningen med ytterligare en webbenkät med samma tema, denna gång särskilt riktad till deltagare med funktionsnedsättning.
Institutet bedömer att undersökningarna ger goda indikationer, även om begränsningar i undersökningsmetoden gör att resultaten bör tolkas med viss försiktighet.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, officiellt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, antogs 1948 av FN:s generalförsamling i Paris. Texten till deklarationen om de mänskliga rättigheterna skrevs av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, med Eleanor Roosevelt som ordförande. Dokumentet lär vara det enskilt mest översatta dokumentet i världen och består av 30 artiklar med generalförsamlingens syn på mänskliga rättigheter.
Deklarationen antogs i generalförsamlingen den 10 december 1948 med 48 röster för, 0 emot, och 8 blanka: Jugoslavien, Polen, Saudiarabien, Sovjetunionen, Sydafrika, Tjeckoslovakien, Ukraina och Belarus.
Partisekreterare Tobias Baudin presenterade ytterligare delar av Socialdemokraternas samhällsanalys, tillsammans med Annika Strandhäll, Björn Wiechel och Niklas Karlsson. Foto: Mikaela Landeström/TT
Under tisdagen presenterade Socialdemokraterna ytterligare tre delar av sin nya samhällsanalys som sedan ska ligga till grund för partiets politik framöver. De tre arbetsgrupperna hade fokus på arbete, arbetsliv och samhällsgemenskap genom ökad rättvisa. – Många känner att de har lämnats efter i vårt land, sa partisekreterare Tobias Baudin under en pressträff.
– Under de senaste 20 åren har klyftorna ökat och skyddsnäten har försvagats. Privatiseringar och marknadskrafter har klivit fram då samhället dragit sig tillbaka, sa Tobias Baudin.
Han konstaterade också att socialdemokratins inflytande också har försvagats då Sverige snart (vid nästa riksdagsval) kommer att ha haft 20 år av högermajoritet i riksdagen.
Därför har några av arbetsgrupperna som arbetat med den nya samhällsanalysen fokuserat på klassiska socialdemokratiska frågor som rättvisa inom arbete och arbetsliv. (Sju av de totalt elva arbetsgruppernas analys går att läsa här. De återstående fyra kommer att presenteras inom kort.)
Bort från ”dåliga jobb”
Björn Wiechel som lett gruppen ”Vi ska arbeta oss rikare – ökad produktivitet och höjt välstånd genom en ny arbetslinje” konstaterade att samhället idag har för många ”dåliga jobb”, som exempelvis gig-jobb, med otrygghet och dåliga löner och villkor.
– Ett av problemen är att den arbetslinje som sattes av Reinfeldt och som fokuserade på ”enkla jobb” delvis ligger kvar. Tillsammans med de utförsäljningar och avregleringar som genomförts de senaste decennierna och att allt mindre har satsats på det gemensamma har detta bäddat för en situation där vi idag har sjunkande kunskapsnivåer i delar av landet och delar av befolkningen och att de dåliga jobben blir fler.
– Det här är ett hot mot Sveriges produktivitet men också mot samhällsgemenskapen.
Björn Wiechel konstaterade vidare att det är ett problem när allt färre kommer in på gymnasiet och att en fjärdedel inte klarar en examen. Detta samtidigt som företag inte får tag på rätt utbildad personal.
– Sverige kommer inte att bli rikare om svensk arbetskraft varken kan bemanna de jobb som krävs för ett fungerande samhälle, som inom välfärden, eller de jobb som ökar Sveriges konkurrenskraft inom nya innovativa industrier.
Några konkreta politika förslag kommer inte att läggas fram förrän under våren 2024, men Björn Wiechel konstaterar att politiken behöver styra utbildning och arbetsmarknad som gör att svenska folket ”kan få jobb som är bra för dem – och för Sverige”.
Otrygghet på jobbet
Annika Strandhäll har lett arbetsgruppen ”Ett hållbart och utvecklande arbetsliv för alla”. Hon berättade att gruppen fokuserat på tre typer av problem: otrygghet på jobbet, otrygghet vid sjukdom och arbetslöshet samt att stora grupper står utanför arbetslivet och samhällsgemenskapen.
Hon konstaterar att var tredje sysselsatt har haft besvär det senaste året som följd av jobbet och att antalet sjukskrivna på grund av stress har ökat med 50 procent de senaste fyra åren, till nya rekordnivåer.
Det syns också en ökad tudelning i samhället när det gäller anställningsvillkor.
– Alldeles för många, särskilt unga, kvinnor och utlandsfödda, har idag otrygga jobb och tvingas leva med en ständig stress för hur vardagsekonomin och livet ska gå ihop, säger Strandhäll.
– Faktum är att idag har över en miljon svenskar olika former av kontrakt där det gemensamma är att de saknar långsiktig trygghet i sin försörjning.
– Vi ser att vi är tillbaka till ett daglönarsamhälle, säger Strandhäll och visar upp en röd mössa för att visa på hur arbetsvillkoren historiskt sett ut för många arbetare som stått med mössan i handen.
– Idag står unga människor istället för med en basker med sin mobiltelefon och väntar på att det ska plinga i den för att veta om man får jobba några timmar under den dagen. Det är naturligtvis inte värdigt ett land som Sverige.
Otrygghet vid sjukdom och arbetslöshet
Hon konstaterade också att trygghetsförsäkringarna vid sjukdom och arbetslöshet släpat efter rejält i relation till inkomstutvecklingen i samhället ända sedan 1990-talet.
– För mig som har varit socialförsäkringsminister i fem år i en socialdemokratiskt ledd regering kan jag inte göra annat än att konstatera att det är ett misslyckande, säger Annika Strandhäll.
Samtidigt har kraven för att kvalificera sig till ersättning höjts.
– För mig blev det ett uppvaknande när jag konstaterade att en majoritet av de som är inskrivna på arbetsförmedlingen har inte arbetslöshetsförsäkring, säger Strandhäll och fortsätter:
– Det hade varit otänkbart på 90-talet.
Utanförskap
Att stora grupper står utanför arbetslivet och samhällsgemenskapen ser Socialdemokraterna som ytterligare ett stort problem, och ser det därför som viktigt att bekämpa arbetslösheten. Annika Strandhäll frågar sig hur Sverige kunde glömma bort hur man utbildar de arbetslösa till de lediga jobben.
– Istället för Sverige just nu en politik där vi subventionerar lågproduktiva, lågbetalda jobb med skattemedel.
Hon ger ett exempel:
– Istället för att ge en person en tremånaders utbildning som solcellsmontör som arbetsmarknaden skriker efter så får man istället ett nystartsjobb, en skattesubventionerad anställning, för att tvätta bilar på Hisingen i flera år. Det är ju ett kapitalslöseri.
Marknadslogikens infart i samhället
Niklas Karlsson har lett arbetsgruppen Samhällsgemenskap genom ökad rättvisa och respekt för de som bär upp samhället. Gruppen har gjort en bred analys av utvecklingen i Sverige de senaste 40 åren och beskriver arbetet som uppgörelse med nyliberalismen.
– De senaste decennierna har vi sett ett systemskifte i Sverige. Vi menar att man inte kan peka på en enskild förändring, utan det är flera händelser, men där alla har en sak gemensamt. Och det är marknadslogiken. Avregleringar, privatiseringar, new public management och marknadsstyrning som smugit sig in i den offentliga välfärdsproduktionen. Det här har präglat politiken under många år, också socialdemokratin. Det har inneburit att ojämlikheten har växt väldigt mycket i vårt land, mer i Sverige än i många andra jämförbara länder, om än från lägre nivåer.
Det har bland annat gjort att människor börjar se om sitt eget hus. Privata sjukvårdsförsäkringar är ett sådant exempel. Idag har närmare 760 0000 människor i Sverige tecknat en sådan.
– I kölvattnet av detta har det också skapats en grund för framväxt av högerpopulism, ett fenomen som inte bara är svenskt, det finns i hela västvärlden, men där denna nyliberala politik och den växande ojämlikheten har bidragit till högerpopulismens framväxt.
– Det är tydligt att en socialdemokrati för 2030-talet behöver göra upp med nyliberalismen. Inte bara i teorin utan också i praktiken.
De olika rapporterna kommer att bli underlag för vidare diskussioner inom Socialdemokraterna och framåt våren nästa år kommer konkreta politiska förslag börja läggs fram.
Solceller på en industrilokal i Kenya. Energimyndigheten har nyligen ingått avtal för att bygga solcellstak i ett annat afrikanskt land, Ghana, som ska generera utsläppsminskningar som Sverige ska kunna tillgodoräkna sig, enligt Parisavtalets artikel6 - samtidigt pågår tuffa förhandlingar på COP28 om utsläppshandeln.
Vid sidan av de stora utspelen på COP28, pågår nu intensiva förhandlingar om hur Parisavtalets utsläppshandel ska gå till, vilket kan få avgörande betydelse för det globala klimatarbetet.– Det är ett vägskäl, säger Sverige förhandlare David Newell över länk från Dubai.
Redan när Parisavtalet klubbades 2015 stod det klart att länderna skulle kunna köpa utsläppsminskningar av varandra, även företag skulle kunna delta i handeln. Men farhågorna är och har varit många.
Utsläppshandeln som pågick under Kyotoprotokollet, det klimatavtal som föregick Parisavtalet, fick svidande kritik. Krediterna blev extremt billiga, vilket påverkade omställningstrycket i köparländerna, enligt en av anklagelserna. Det vill säga, länderna blev mindre benägna att leta efter klimatlösningar, när det gick att köpa sig fria. Till skillnad från Kyotoprotokollet är alla länder med i Parisavtalet, så inget land kan gå fritt från att ställa om – vilket anses kunna driva upp priset.
Står inför vägskäl
Men kritiken stannade inte där. En ofta citerad studie från Öko-institutet i Österrike, visade att 85 procent av de undersökta projekten haft ingen eller tveksam miljönytta, då de inte kunnat garantera att de inte skulle ha skett utan finansieringen eller att de överskattats. Samma anklagelser har riktats mot den frivilliga marknad som pågår idag, där företag som påstår sig göra klimatnytta, köper andelar i trädplanteringar eller andra insatser som ska minska utsläppen.
Så frågan är om handeln som ska ske under artikel 6 i Parisavtalet kan fungera bättre. Enligt David Newell, som förhandlar för Sverige på COP28, står länderna inför ett vägskäl.
– I min mening är det absolut möjligt. Men det är en bit kvar innan vi vet om den förhoppningen går i uppfyllelse. Skapar vi dåliga vägledningar och regler, kan det leda till att det blir precis som den frivilliga marknaden som pågår just nu och som har dålig kvalitet.
Ska kunna säljas till företag
Under COP26 i Glasgow spikades de övergripande reglerna och den handel där krediterna auktoriseras för överföring av ett säljarland och ett köparland (artikel 6.2), har påbörjats.
Sverige är ett av länderna som kommit längst och har nyligen genomfört en upphandling med ett bolag som ska sätta upp solceller med batterilagring i Ghana, för att ersätta de dieselgeneratorer som är på plats idag. Det ska ge krediter som motsvarar 155 000 ton mindre koldioxid fram till 2030, som Sverige ska kunna avräkna mot sitt 2030-mål. Något Ghana inte ska kunna göra det, för att undvika dubbelräkning, enligt de spikade reglerna.
Krediter som auktoriserats under artikel 6.2 ska också gå att sälja till ett företag, som då kan använda det mot sitt klimatmål. Men i de fallen skulle inget av länderna få tillgodoräkna sig utsläppsminskningarna, enligt David Newell. Under klimattoppmötet i Dubai sker förhandlingar om exakt hur krediterna ska få bokföras, när de ansvariga länderna ska rapportera dem till FN.
– Vi vill skapa regler som gör det transparent att se vad är det för projekt som har investerats i, säger David Newell.
Kan etablera praxis
Men att två länder samarbetar om utsläppsminskningar är bara en del av den nya marknaden. En annan som regleras under Parisavtalets artikel 6.4 är hur FN, som en tredje part ska kunna godkänna ett projekt som sedan ska kunna säljas till ett företag eller andra länder.
Under COP28 i Dubai sker förhandlingar om vägledningar för handeln och vad för slags krediter som ska kunna godkännas av myndigheten inom FN. Något som i sin tur också kommer att kunna påverka de krediter som godkänns av länder som ingår avtal med varandra, det vill säga 6.2.
– Om vi med hjälp av de här vägledningarna kan etablera bra praxis kan det bli att marknaden säger att om ”vi köper krediter under 6.2, då kräver vi att de som är inblandade använder sig av den vägledningen, för den har visat sig vara bra, säger han.
Risker med naturbaserade lösningar
Men hur vägledningen faller ut är alltså ännu ett oskrivet kapitel. En av frågorna som länderna ännu inte kommit överens om är vilka typer av negativa utsläpp som ska kunna krediteras inom artikel 6. En grupp länder vill till exempel att havsbaserade lösningar, så som mangroveskogar och sjögräs, ska kunna inkluderas. David Newell ser risker:
– Det är svårt att räkna hur stora utsläppsminskningar som skett.
Men han ser även risker med andra naturbaserade lösningar som kan skapa negativa utsläpp, så som trädplanteringar. Många länder med skog vill gärna se regler som underlättar för att sådana utsläppsminskningar ska kunna köpas och säljas. Även i den frågan ser EU risker.
– I och med att det finns så stort intresse tror vi inte att det är rimligt att rakt av säga nej till alla naturbaserade negativa utsläpp. Men om femtio år kanske marken säljs till någon annan eller så kanske det blir skogsbränder. Det är mycket större risk för icke permanens (att det inte håller i längden, reds anm). Hur hanterar man det? Det diskuterar vi olika lösningar på, säger Newell.
”Bättre med ingen deal än en dålig deal”
En annan fråga som diskuteras är om minskad avskogning ska kunna inkluderas som negativa utsläpp. Men de flesta länderna anser att det i så fall kräver att kolsänkan ökar på totalen för att ligga i linje med Parisavtalets syfte – att handeln leder till ökad ambition – och inte ”business as usual”, enligt David Newell.
Han säger också att för EU är det viktigaste att inte skapa särskilda regler för vissa projekt som de facto innebär lägre standard, utan att de vägledande principerna man kommer överens om ska kunna gälla för alla typer av projekt.
– Till exempel att man ska kunna verifiera utsläppsminskningarna, att de är riktiga och att de leder till högre ambition.
Syre: Kommer ni att gå i mål under mötet?
– Jag tror det kommer ta fler COP-möten för att göra klart alla reglerna. De tekniska detaljerna är väldigt politiskt laddade och har väldigt stora konsekvenser för vem som tjänar pengar och hur mycket och därför tror jag att det kommer att dra ut på tiden. Sverige och EU står fast vid att det är bättre med ingen deal än en dålig deal, det är så vi ser på det.
Så ska det gå till
Att enskilda länder ska kunna köpa utsläppsminskningar i andra länder kan låta ologiskt då hela världen behöver uppnå koldioxidneutralitet för att få stopp på klimatförändringarna. Men tanken är att handeln med utsläpp ska kunna kanalisera pengar till fattiga länder som annars inte förmår att minska sina utsläpp i snabb takt.
Eftersom Parisavtalet kräver att världens klimatplaner uppdateras med jämna mellanrum och tillslut ska innefatta alla delar av ländernas ekonomier är förhoppningen att det ska leda till ett minskande antal utsläppskrediter att köpa över tid. Det då endast de delar som ligger utanför klimatplanen får handlas med.
För bästa användarupplevelse använder vi kakor där vi lagrar och läser in information om er användare. Om ni accepterar det så kan vi spara information om ifall ni är inloggade och vilka artiklar som blir mest lästa. Att tacka nej kan påverka vissa funktioner och användarupplevelsen. Det gör det också svårare för oss att bedriva vårt uppdrag, att leverera den bästa gröna journalistiken.
Du kan när som helst ändra inställningarna genom att klicka på den gröna fliken i nedre högra hörnet eller "Mer" i menyn.
Funktionella
Alltid aktiv
För att sidan ska fungera som det ska använder vi oss av kakor. Kakorna i den här kategorin kan inte väljas bort eftersom de är nödvändiga för er läsupplevelse.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
För vår överlevnad är det fullständigt nödvändigt att vi kan redovisa statistik över antalet besökare vi har. Vi använder också statistiken för att fatta kloka beslut om vad ni läsare är mest intresserade av att läsa.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
För att nå ut använder vi oss av marknadsföring, men också för att få inkomster.