När tre forskare från olika discipliner samtalar om Sveriges drogpolitik på ett seminarium i Almedalen är de rörande överens: Den är skadlig. Men vad är alternativet mellan nolltolerans mot legalisering, och är Sverige på väg dit?
Kriminolog och historiker Johan Edman anknuten till Stockholms universitet har forskat om alkoholpolitik och missbrukarvård, och har just kommit ut med den historiska översiktstexten Drogerna – den nya berusningspolitiken, som är utgångspunkten för ett samtal arrangerat av Forskning och Framsteg i Almedalen.
– Berusningspolitik handlar om att man uppfattar det som ett problem att medborgarna berusar sig. Den har en stark social problembeskrivning. Återkommande under de senaste hundra åren är ett ständigt motstånd mot en medicinsk problembeskrivning, som skulle kunna leda till harm reduction-åtgärder, inleder Johan Edman.
Cecilia Magnusson, som är adjungerad professor i epidemiologi vid Karolinska institutet har läst hans text:
– Aha-upplevelsen var att få en förståelse för varför vården av beroendesjuka är uppdelad mellan socialtjänst och sjukvård – på ett sätt som vi vet inte alls fungerar, och som tar väldigt många liv. Vet vi orsaken till varför det ser ut så kan vi också göra något åt det, säger hon.
Avkriminalisera inte lika med legalisera
I boken jämför Johan Edman de politiska kraven på strängare straff för narkotikabruk med liberaliseringen av alkoholförsäljningen, senast aktualiserad i januariavtalets 73-punktsprogram, där gårdsförsäljning åter igen ska utredas – något som senaste gången det skedde bedömdes hota monopolet.
Beroendeforskaren Markus Heilig, professor i psykiatri vid Linköpings universitet påpekar angående jämförelsen att beroendepotentialen för alkohol och narkotika av olika slag ser ungefär lika ut, med omkring 15 procent av brukarna som inte klarar av att hantera drogen. Slutledningen att de båda därför bör behandlas likadant i lagens mening menar han däremot är feltänkt:
– Många intellektuella frestas säga att det är inkonsekvent och hycklande att behandla de två på olika sätt, när beroendepotentialen är lika. Men vi står inte inför ett val där vi kan byta ut ett bruk av alkohol mot THC [det psykoaktiva ämnet i cannabis, reds. anm.]. Frågan är: ska vi utöver alkoholens skador lägga till skadorna från THC?
Och riskerna med cannabisbruk är ännu inte tillräckligt kartlagda, enligt Heilig.
– Rent medicinskt är det en närmast overklig upplevelse att vi i många delar av världen driver ett fullskaleexperiment i att släppa loss THC utan att vi vet vad det gör med människors hälsa. Förekomsten av nyinsjuknade av psykoser i Europa är direkt proportionerlig mot den cannabis som säljs ute på gatan, säger han.
Det totala bruket avgör hur många som får beroendeproblem, påpekar Cecilia Magnusson.
– Så det är lite en solidaritetstanke att vi ska leva i frihetligt ansvar som medborgare. Kanske måste de som kan hantera droger acceptera en restriktiv politik, säger hon.
I debatten blandas ofta legalisering ihop med avkriminalisering (se faktaruta), säger Markus Heilig:
– Det är enorm skillnad mellan legalisera och avkriminalisera. Legalisering är jag tveksam till; avkriminalisering är ett måste.
Portugal framgångssaga
Men avkriminaliseringen har ett problem, säger Cecilia Magnusson:
– Den lilla evidens som finns talar för att konsumtionen ökar.
– Om man kombinerar det med starkare vårdinsatser får man låga nivåer av dödlighet. Som i Portugal, säger Johan Edman.
Portugal avkriminaliserade bruket av narkotika år 2001.
– Portugal blev en ögonöppnare för mig. Man välkomnade brukarna in i vårdapparaten och det blev en framgångsstory utan dess like. Ändå fungerar det som ett skräckexempel i den svenska politiska debatten. Det får mig att må lite illa. De som engagerar sig mest i debatten är de som bryr sig minst om narkomanerna. De plockar billiga politiska poäng medan narkomanerna dör, säger Markus Heilig.
– Både alkohol och narkotika har varit enormt potenta ämnen för att bygga politik inom nästan vilket område som helst. Politiker och media har hand i hand byggt ett skräckscenario av en förslavad generation av ungdomar som aldrig kommer in i samhället, säger Johan Edman.
"Politiskt svår fråga"
Johan Edman tror att liberaliseringsfrågan är något politiker inte vågar ta i.
– Ett parti har tagit på sin agenda att avkriminalisera. Men när Jonas Sjöstedt fick frågan ”ska det vara lagligt att knarka” fick han backa. Man törs inte ta tag i frågan. Det är en förlorarfråga. Är vi sista landet med den här politiken kanske det händer nåt, säger han.
Är vi inte ändå på väg mot harm reduction i Sverige, med fler sprutbyten, utdelning av överdoshävande naloxon och så vidare?
– Riksdagen har gjort motstånd mot sprutbyten in i det längsta, men det öppnar upp sig nu. Det händer saker på det området. Vad jag däremot tror är en politiskt svår fråga är avkriminalisering av eget bruk. Den hänger ihop med tillgång till vårdapparaten. Om du hela tiden begår ett lagbrott när du går omkring med substanser i kroppen så problematiserar det också hela vårdbiten. Den frågan är inte körd– men det är inte politiskt attraktivt.
Cecilia Magnusson instämmer.
– Det pågår en sån utveckling, men vi är nog alla upprörda över att det har gått så långsamt i Sverige. Vi fick sprutbytesprogrammen mycket senare än alla andra, trots att alla visste att de fungerade och så. Men absolut, vi ser en sån utveckling. Jag tror vi är på väg att liberalisera, absolut.
Legalisering och avkriminalisering
Avkriminalisering innebär att en tidigare brottslig handling, som att för personligt bruk inneha narkotika, inte längre är straffbelagd.
Legalisering av narkotika betyder att tillåta innehav och försäljning, fritt eller i kontrollerad form, till exempel motsvarande statens alkoholmonopol.
