Fräscha blad med anor

Pelargoner känns lika trygga och hemtrevliga som småkakor och kökssoffor. De ska stå där på fönsterbrädet och vara till prydnad i den röda stugan med vita knutar. Tänk bara på ”Sagan om den lilla gumman” av Elsa Beskow eller Junibackens kök i Astrid Lindgrens ”Madicken”.

– De känns ursvenska, men de kommer från Sydafrika från början och kom hit med handelsfartygen som fraktade varor mellan Europa och Indien, säger Karin Persson.

Hon arbetar på dels Nationella genbanken, dels Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp och har titeln genbankskurator. Det betyder att hon ansvarar för de inhemska krukväxter som anses särskilt viktiga att bevara för framtiden.

Grönt kulturarv

Det är lätt att ta växter och grödor för givna, men för att behålla en biologisk mångfald krävs ett strukturerat arbete. Inte minst med tanke på förändrat klimat och ändrade levnadsvanor. Riksdagen beslutade att grunda Programmet för odlad mångfald, Pom, 1998. Allt för att kunna leva upp till FN-konventionen om biologisk mångfald som Sverige i likhet med många andra länder har skrivit under.

– Kortfattat går det ut på att inventera och bevara äldre trädgårdsväxter som är en del av vår kulturhistoria på olika sätt, säger Karin Persson.

Hon arbetar med krukväxter och där är pelargonerna i majoritet. Hittills har fyra sådana blivit så kallade Grönt kulturarv: Drottningminne, Karna, Knapa-trädet samt Maria Dangel.

– Nu tillkommer ytterligare två, denna gång doftpelargonerna Doktor Westerlunds blomma eller Rosengeranium, som den också heter, och Marias blomma.   

Frisk luft

Båda har en spännande och väldokumenterad historia. Doktor Westerlunds blomma har fått sitt namn av Ernst Westerlund, en läkare verksam i Enköping 1868–1924. Det sägs att han använde ovanliga metoder för att få sina patienter friska. Bland annat rekommenderade han dem att ha en rosengeranium i sjukrummet för att rena luften i syfte att göra dem friskare.

– Men jag tror inte att de renar luften mer än vad någon annan blomma gör. Det upplevdes kanske så, eftersom den har en citrusaktig, fräsch doft, säger Karin Persson.

Hur det än var med dess uppfriskande egenskaper har rosengeranium varit en av våra allra vanligaste blommor sedan 1700-talet och hade lite av en ”fattigmansstämpel”.

Den har inte sålts i handeln utan har spridits mellan människor. Man har gett bort en blomma, ärvt en eller fått sticklingar.

Härleda historiskt

Just den specifika blomma som Pom nu bevarar går att spåra tillbaka till den riktige doktor Westerlund i egen hög person.

– Historien är rätt typisk för hur det kan gå till när vi kartlägger var växterna har sitt ursprung, berättar Karin Persson.

I början av 1930-talet arbetade vännerna Anna-Stina Klingberg och Birgit Tolstoy tillsammans. Någon gång fick Anna-Stina ett skott från Birgits pampiga doftpelargon. Den kom i sin tur från en planta som hon hade fått av sin mans morfar, den legendariske doktor Ernst Westerlund.

Anna-Stina tog hand om sin växt, som påminde henne om vännen, och såg till att alltid ha minst två stora plantor hemma. När hon gick bort för ett par år sedan tog hennes svärdotter Charlotta hand om växterna. I dag lever de vidare hos hennes dotter Maria som är mycket intresserad av krukväxter.

Gammalsvenskby

– Den andra pelargonen, Marias blomma eller Muskotpelargon som den också kallas, har nästan en ännu häftigare historia. Den kom hit med svenskättlingarna från Gammalsvenskby i Ukraina som återvände till Sverige 1929, berättar Karin Persson.

Trots att de bara kunde ta med sig några få ägodelar på båtarna såg några av kvinnorna till att få med sig sticklingar och småplantor av kryddor och krukväxter. Bland dem fanns den lilla doftpelargonen Marias blomma.

– Jag är väldigt förtjust i båda. Man behöver bara gå förbi och nudda dem i växthuset för att de ska börja dofta.