Radar · Nyheter

Livrustkammaren ska bli mer queer

Drottning Kristina (1626–1689) har kallats ”queer queen” och har varit föremål för Unstraight museums tidigare verksamhet.

Det räcker inte med att bara lägga till det som saknas i vår gemensamma historia. Vi behöver också förstå varför perspektiv som genus och sexualitet inte har fått vara med. Det hävdar idéhistorikern Pia Laskar, vars forskning ska göra Livrustkammarens nya basutställning mer inkluderande.

”Vi måste få in hbtq-personer på Gustav Vasas tid.” Den typen av uttalanden skakar idéhistorikern Pia Laskar på huvudet åt:

– Det är ungefär som att sätta in en människodocka i rullstol på en utställning och tro att det räcker för att ge ett funkisperspektiv. Det säger ju inget om personers kroppar i historien utan mer om samtidens kroppsideal. Vi behöver få veta hur tidens sociala, religiösa och politiska villkor påverkade sexualitetsnormer. Vi behöver sätta in handlingen i vår befintliga historia.

Pia Laskar forskar vid Statens historiska museer. Hennes arbete med projektet Unstraight research, tillsammans med Livrustkammaren, Historiska museet och aktivistmuseet The Unstraight Museum finansierades av Statens kulturråd och pågick mellan 2016 och 2018. Syftet var att få in queer-perspektiv på utställningar och skriva en metodbok för museernas förändringsarbete.

Livrustkammarens nya utställning öppnar 17 maj (motsatt sida nedan t
Livrustkammarens nya utställning öppnar 17 maj (motsatt sida nedan t. v.). Montagefoto: Livrustkammaren/CC

Sexualpolitik och kungamakt

Livrustkammarens nya utställning Monarkins makt under 500 år invigs 17 juni av kungen och drottningen. 

– Jag har inte varit med under utställningens slutförande men det ska bli intressant att få se hur undersökningarna av periodens sexualitets- och genusideal har använts, säger Pia Laskar.

Perspektiv som alltså belyser den här tiden på ett nytt sätt för utställningens besökare. Hur och på vilket sätt? Det får vi se när Livrustkammaren slår upp dörrarna till Monarkins makt i juni.

Pia Laskar är även docent i genusvetenskap och har forskat på hur heterosexualiteten gjordes till ideal mellan år 1800 och 1920.

Benämningen heterosexuell kom till först under 1800-talet inom medicinvetenskapen och beskrev ett samlag som inte syftade till fortplantning. Att man och kvinna hade sex endast för njutnings skull ansågs onaturligt.

– För att hålla värmen när det var kallt i dragiga stugor på landsbygden, delade även människor av samma kön säng med varandra. I den närheten kunde också vad vi i dag kallar sexualitet utföras utan att associeras med samlag eller fortplantning, säger Pia Laskar.

Sexualitet och relationer har alltid varit reglerade – genom historien och runtom i världen. Idealen har ändrats i takt med samhällsförändringar och olika religiösa, politiska och vetenskapliga skeenden. Normen om en kärnfamilj med mamma, pappa och barn är inte mer än ett par sekler gammal.

– Så småningom började det heta att människor som inte ens härmade fortplantningssex hade karaktärsfel eller var degenererade. Det är viktigt att vi undersöker hur olika idealiseringsprocesser har skett och att de beskrivs i vår gemensamma historia, säger Laskar.

Idéhistoriker Pia Laskar har arbetat med att genom en metodhandbok få in queerperspektiv på utställningar
Idéhistoriker Pia Laskar har arbetat med att genom en metodhandbok få in queerperspektiv på utställningar. (Motsatt sida nere t. h.) Foto: Katarina Nimmervoll, Statens historiska museer.

Onlinemuseum

2007 var personal från flera olika museer trötta på att hela tiden behöva bygga utställningar med ett ensidigt heteroperspektiv. Den enda gången som de såg att någon vinkel på hbtq syntes i museerna, var i samband med Pridefestivaler.

Därför tog de initiativet till Article One, en samarbetsutställning 2008 med bland annat Armémuseum och Historiska museet och där delar av de icke-straightas historia fick vara med. Sedan utvecklades idén om att starta The Unstraight Museum, TUM, ett online-museum 2011.

Google Arts & Culture vill nu ha med det i sin app, så i dag håller TUM på att sammanställa material för den lanseringen. Och kanske kommer museet även i fysisk form senare.

Laskar betonar vikten av en ständigt pågående samverkan mellan forskning, civilsamhälle och museer. Ibland finns det juridiska, förvaltningsrättsliga regler att reda ut.

Men den samverkan som finns mellan Kvinnohistoriskt museum i Umeå och Umeå centrum för genusstudier ser hon som ett bra exempel.

– De har lyckats att skapa en strukturerad form för sitt samarbete, dessutom presenterar doktorander från universitetet i Umeå regelbundet sin forskning för museipublik. Intresset för det är stort och det brukar bli fullsatt.

Hon fortsätter:

– Det är viktigt att ny och uppdaterad forskning kommer fram och blir till en del av den publika verksamheten på museer. Främst handlar det om att museiledningar behöver kunna tackla spänningen mellan att bevara och förändra. För det som är konstant i historien är just förändringar. Och ständiga byten av ideal.