För snart två år sedan förhandlades Konventionen om förbud mot kärnvapen fram av 122 stater i FN men Sverige har inte undertecknat den. Den 8 maj hålls seminariet ”Kärnvapen – det största hotet mot allt levande” på ABF-huset i Stockholm.
Seminariet arrangeras av Nätverket för kärnvapennedrustning som Läkare mot kärnvapen står bakom tillsammans med ett 15-tal svenska freds- och nedrustningsorganisationer däribland Svenska Freds och Kvinnor för Fred.
Leonore Wide, ordförande i Stockholmsföreningen för Läkare mot kärnvapen och ledamot i riksstyrelsen, är en av dem som står bakom evenemanget.
– Som läkare ser jag på de humanitära och medicinska konsekvenserna av kärnvapen. Skulle det sprängas kärnvapen påverkas alla på jorden och sjukvården skulle inte kunna göra något för det skulle inte finnas något kvar, säger hon.
Regeringen har inte tagit ställning till signering
Den 7 juli 2017 hörde Sverige till de 122 länder som röstade ja till Konventionen om förbud mot kärnvapen. Men med förbehåll, en så kallad röstförklaring. Konventionen öppnades för signering i september 2017. Hittills har 70 stater signerat och 23 stater ratificerat konventionen. När 50 stater har signerat och ratificerat konventionen träder den i kraft för dem som anslutit sig.
Sveriges regering har ännu inte tagit ställning till signering. Utredaren Lars-Erik Lundins slutsats, som lämnades till regeringen den 18 januari 2019, var att Sverige inte bör signera eller ratificera konventionen i dess nuvarande form på grund av olika brister.
Från civilsamhället möttes hans utredning och slutsats av skarp kritik, däribland från Läkare mot Kärnvapen, 1 av 19 remissinstanser som hade uppmanats att lämna yttrande till Utrikesdepartementet.
Kritik från läkare
”Utredningen var en besvikelse för oss som arbetar för nedrustning, skriver den tillförordnade generalsekreteraren Clara Levin i artikeln Stora frågetecken om kärnvapenutredningen i tidskriften Läkare mot kärnvapen #155.
Hon pekade ut två övergripande problem med Lundins utredning:
• Trots att nedrustningspolitiken skulle vara en tydlig utgångspunkt saknas en analys av de åtaganden kring nedrustning som kärnvapenfria stater och kärnvapenstater har gjort långt innan FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen (TPNW). Utredningen diskuterar knappt hur existerande förpliktelser relaterar till TPNW, och därmed osynliggörs historiken bakom och bevekelsegrunderna för avtalet.
• Lundin drar också den bestämda slutsatsen att Sveriges säkerhetspolitiska samarbete med Nato skulle påverkas negativt om vi går med i TPNW. Grunderna för hans slutsats är oklara. I den skuggutredning som Läkare mot kärnvapen tagit fram, gör Bonnie Docherty på Harvard Law School en granskning av Sveriges samarbete med Nato. Den visar att det inte finns några juridiska hinder för en svensk anslutning.
Nedrustningspolitik svensk tradition
Leonore Wide betonar hur viktigt det är att Sverige, som har varit med och förhandlat fram konventionen, också signerar den.
– Sverige har en stark tradition av nedrustningspolitik så även om vi utsätts för press utifrån måste vi våga stå på oss och stå emot. Om inte vi avskaffar kärnvapnen är det risk att de avskaffar oss, säger hon.
Nyligen meddelade utrikesminister Margot Wallström (S) planerna på en högnivåkonferens i Stockholm den 11 juni dit länder bjudits in med en ambition ”att verka för konkreta resultat som för oss närmare målet om en kärnvapenfri värld”.
– Det är bra med olika metoder men fokus måste vara att Sverige skriver under, säger Leonore Wide.
