Barn och unga sköter skräpplockningen

Det finns två stora organisationer som tar hand om en stor del av städningen längs kuster och vägar. Städa Sverige ägs av idrottsföreningar, och tar in sponsorpengar från företag. Föreningar som ställer upp och plockar skräp får ett bidrag till lagkassan.

– Grundkonceptet är att de offentliga pengarna inte räcker till för allt, som skräpplockning. Idrottsföreningar är också trötta på att sälja prylar, säger Mats Wesslén, vd för Städa Sverige, som varje år engagerar runt 12 000 ungdomar för skräpplockning.

Håll Sverige rent bildades av Naturskyddsföreningen och Returpak på 80-talet för att förebygga nedskräpning.

– Vårt syfte är bara förebyggande, inte städning egentligen. Vi gör ändå städinsatser för att folk ska få upp ögonen för nedskräpningen, säger Johanna Ragnartz, vd för Håll Sverige rent.

Mest är det barn och ungdomar som städar, både i via Håll Sverige rent och Städa Sverige. Ett bra sätt att plantera in skräpvett och miljöengagemang redan från barnaåren, enligt båda organisationerna.

– Vi jobbar brett nationellt med vår kampanj framför allt mot skola och förskola, och delar ut både informationsmaterial, handskar och säckar, säger hon.

Håll Sverige rents insatser är helt ideella, de runt 700 000 deltagarna får möjligen ett rent samvete, men ingen ekonomisk ersättning.

Mats Wesslén förklarar att det är effektivt använda en befintlig struktur som idrottsföreningarna utgör. Skräpplockningen ger nytta både för det allmänna och för den egna idrottsklubben, som får 6 000 kronor per städtillfälle.

– Idrottsklubbar är välorganiserade, och kan jobba snabbt mot ett mål, förklarar han.

Ingen av dem ser varandra som konkurrenter. Skräpet räcker till åt dem båda, mer än väl. Medvetenheten kring nedskräpning, och framför allt plast i havet, gör att intresset för verksamheten ökar, tycker de.

Kanske skulle modellen med frivilliga barn och unga kunna användas för fler ändamål, funderar Mats Wesslén. Det finns lösa tankar på de många ensamma äldre, som barnen skulle kunna hjälpa med lite sällskap enlig samma modell som för städningen, berättar han.

– Vi har inte kommit så långt när det gäller välgörenhetsarbete här som i andra länder. I exempelvis USA är det mycket mer utvecklat, säger han.

Men frågan är om de frivilliga insatserna gör att de som egentligen har ansvaret för städningen, som kommunerna och Trafikverket, kommer lindrigt undan när frivilliga barn och ungdomar tar hand om jobbet.

– Nej, jag tror inte det. Kommunerna har tillräckliga utmaningar för exempelvis äldrevården, säger Mats Wesslén.

Allt hinns helt enkelt inte med, och därför att de frivilliga insatserna bra. Ungdomar lär sig också mycket på kuppen, tycker han.

Johanna Ragnartz är inne på samma linje.

– Det är jättebra att det finns olika sätt. Det finns ingen motsättning i det, säger hon.

Kanske har den som vadat omkring bland plastskräpet på utländska stränder funderat över varför inte andra länder tagit efter vår frivillig-städkår. Visst sneglas det på andra länder, berättar Mats Wesslén, men idrottsväsendet är ofta inte lika välorganiserat på andra håll, förklarar han.

– Vi jobbar lite internationellt, en del ambassadörer och representanter från andra länder kontaktar oss då och då. Vi har också jobbat mot nedskräpning i ett projekt i södra Indien. Där var vi tvungna att först organisera upp avfallshanteringen. Det här med nedskräpning är både enkelt och komplext, säger Johanna Ragnartz.