Glöd · Debatt

Massövervakning är ovärdigt en rättstat

Att bedriva massövervakning av medborgare utifall de kommer att begå brott i framtiden är ovärdigt en rättsstat, skriver Mattias Bjärnemalm från Piratpartiet.

DEBATT Moderaterna och regeringen är helt överens om att Försvarets radioanstalts (FRA) uppdrag ska utökas, så att fler myndigheter ska få ta del av uppgifterna från deras signalspaning. Ulf Kristersson säger att regeringen är för långsam och lever kvar i en tid ”då allt handlade om integritet i stället för att skydda Sverige”. Vilken värld lever Kristersson i, undrar vi pirater. Trots allt tävlar ju regeringen och oppositionen just nu om vem som kan föreslå flest och mest långtgående kränkningar av medborgarnas privatliv, vare sig det gäller FRA:s signalspaning, hackning av privatpersoners datorer eller ett tredje försök till att datalagra lagligt.

Vad är det för ”skydd av Sverige” som Kristersson tänker sig att en uppluckring av reglerna kring FRA:s signalspaning ska ge? Om det handlar om rädsla för terrorister behöver jag tyvärr ge honom ammunition till sina mardrömmar. Massövervakning fungerar inte – att spana efter terrorister är att leta efter en nål i en höstack, och det enda massövervakningen gör är att lägga fler strån till stacken. Inte minst visas detta av vår erfarenhet med faktiska terrorister i Europa, som tenderar att redan befinna sig under riktad övervakning före sina dåd.

Låt oss vara tydliga med vad som föreslås: att FRA ska bedriva massövervakning av samtliga svenska medborgare utifall att de kanske kommer begå ett brott i framtiden. Det här är ovärdigt en rättsstat och borde vara ett otänkbart förslag för varje seriös politiker. Vi pirater står för principen att en människa är oskyldig tills motsatsen bevisats och att tvångsmedel endast ska sättas in vid faktiska, konkreta misstankar om brott.

Och även om nu Kristersson och regeringen struntar i rättsstatens principer kanske de vill ta hänsyn till de praktiska negativa konsekvenser som massövervakning har för vanliga människor. Journalister slutar efterforska kontroversiella ämnen, färre kontakter tas med psykosocialt vårdande personal och människor börjar utöva självcensur av minoritetsåsikter.
När FRA – eller de myndigheter som de nu föreslås få dela information med – läcker personuppgifter kan personer hamna i situationer där man utsätts för diskriminering, utpressning eller bedrägerier – helt i onödan. Kom ihåg – alla register läcker förr eller senare i någon utsträckning, och därför ska man inte ha register som inte är absolut nödvändiga.

För den som inte tror att någon sådan läcka skulle kunna drabba FRA, så har jag oroväckande nyheter. Datainspektionen fann 2010 brister i hur myndigheten hanterar insamlade personuppgifter och vid en uppföljning 2016 hade FRA inte vidtagit några åtgärder. Genom åren har FRA fått kritik från Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (SIUN), Datainspektionen och Riksrevisionen, och inte ens rapporter om medvetna lagbrott har gett konsekvenser.

Ovanpå allt det här så står Sverige inför rätta i Europadomstolen, där det ska utredas huruvida FRA-lagen redan i dag bryter mot våra mänskliga rättigheter. Att då, som moderatledaren Ulf Kristersson gör, förespråka en ökad övervakning är under all kritik.