Försvarare av hyresrätten organiserar sig runtom i Stockholm, kritiska till det grönblå styrets öppningar för ombildningar i ytterstadsområden. Samtidigt vittnar ombildningsbranschens egna siffror om dåliga förutsättningar för ombildningar i de utvalda stadsdelarna, varav många är ekonomiskt svaga.
I många av Stockholms elva utvalda områden där allmännyttiga hyresrätter tillåts ombildas till bostadsrätter har nätverk bildats, däribland Sätra, Rinkeby, Rågsved och Husby. I nätverket Bagis mot ombildning är Ida Gulbrandsen engagerad:
– Jag förstår inte att inte fler stockholmare är upprörda och reagerar. Det handlar ju inte bara om de enskilda hushåll som berörs, eller ens de elva utpekade områdena. Det är en framtidsfråga för hela Stockholm, säger hon.
Bagis mot ombildning är en del av det Stockholmstäckande nätverket Rädda hyresrätten. Ida Gulbrandsen har själv bott i allmännyttans hyresrätter i huvudstadsregionen i nästan hela sitt liv och vänder sig starkt mot det mediala narrativet, förmedlat från styrande grönblå politiker i Stadshuset, där allmännyttan ”dominerar” bostadsbeståndet:
– Det är skitsnack, allmännyttan utgör bara 17 procent av Stockholms totala bostadsbestånd. Om de på allvar vill möjliggöra blandat bostadsbestånd och motverka segregation skulle de bygga billiga hyresrätter i de områden som domineras av villor och bostadsrätter, säger hon .
”Följ pengarna”
Allmännyttans andel är något gemene stockholmare har bristande kunskap om, enligt en Sifoundersökning gjord på uppdrag av Hyresgästföreningen region Stockholm. Bland tillfrågade grönblå stockholmsväljare tror merparten att Stockholms allmännytta är 29 procent.
Ida Gulbrandsen uppmuntrar därför allmänheten att ”följa pengarna”:
– I ena riktningen flyttas våra gemensamma resurser i form av Stockholms hyresrätter, till resursstarka personer som kan köpa sin lägenhet. Samtidigt möjliggör utförsäljningar av hyresrätter att staden får in medel som kan användas till skattesänkningar. Det är en politik som gynnar höginkomsttagare. Resten av oss förlorar.
En rapport från LO 2018 visar att en årsinkomst på uppemot 700 000 kronor krävs för att kunna köpa en bostad i en svensk storstad. Och de allra svåraste förutsättningarna finner bostadsrättsaspiranten i huvudstadsområdet. Några vetenskapliga belägg för att den förra ombildningsperioden (2006–2014) ska ha bidragit till minskad segregation har heller inte förts fram i debatten. Däremot finns rapporter som pekar på tydligare gentrifiering och social uppdelning, särskilt innanför tullarna.
Små skillnader
Utvecklingen med en mindre ideologisk och mer marknadsanpassad bostadspolitik är å andra sidan nationell och ingalunda något stockholmsfenomen.
”Inom överskådlig framtid är det lokalstyrenas politiska ideologi som avgör framtiden för allmännyttan”, summerar Roger Andersson och Lena Magnusson Turner i en rapport om segregation och gentrifiering i International Journal of Housing policy.
Clara Lindblom, bostadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet Stockholm, är därför förvånad över att skillnaderna från dagens ombildningskarusell och ombildningsåren 2006–2014 är så små. Nu krävs godkännande för ombildning från hälften av de boende i fastigheten, jämfört med tidigare 40 procent, säger hon:
– Annars är förutsättningarna i princip desamma. Du får fortfarande hålla så många köpstämmor du vill, vilket inte borde vara fallet. Utfallet från det första borde respekteras.
MP-väljare kritiska
En annan aspekt som visar på hyresrättens politiska sprängstoff vittnar Sifo:s nya väljarundersökning om. Bland grönblå stockholmsväljare är många emot tanken på att sälja allmännyttiga bostäder till privata fastighetsägare.
Särskilt kritiska till idén är Miljöpartiets väljare: 91 procent.
– Jag är inte förvånad, förslagen om utförsäljningar och ombildningar saknar brett folkligt stöd. Med det är så klart väldigt anmärkningsvärt att dessa partier i majoriteten går emot sina egna väljare, säger Simon Safari, ordförande för Hyresgästföreningen region Stockholm, i ett pressmeddelande.
En annan fråga berör den ekonomiska verkligheten och hur läglig den sjösatta ombildningsprocessen är. Inte särskilt, enligt Carl Dutina, ombildningskonsulent för rådgivningsbyrån Restate. Särskilt bistra ser kalkylerna ut i de utvalda stadsdelarna till följd av osäker prisutveckling och amorteringskrav:
– Med amorteringskrav blir boendekostnaden ibland högre eller ungefär samma som när man hyr. Så var det inte förra gången det var ombildningar i Stockholms stad, säger Carl Dutina till SvD.
Om den grönblå majoriteten ”menar allvar med att ombilda” så behöver politikerna tillåta ombildning i flera områden, anser han och pekar på de socioekonomiska förutsättningarna:
– Överlag ser jag det som väldigt svårt att ombilda i de aktuella ytterstadsområdena, säger Carl Dutina.
Clara Lindblom, bostadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet, landar i samma slutsats. Men av andra skäl:
– I slutändan handlar frågan om vilken stad vi ska ha och vilka som ska få bo i den, säger hon.
17%
… av bostadsbeståndet i Stockholm utgörs av allmännyttan idag .
