Demokrati betyder folkstyre, folket ska bestämma vilka som ska ha makten. Vilka som är ”folket” har sett väldigt olika ut i olika tider. I det antika Grekland var det bara adeln och de förmögna som var ”folk”. I Sverige ansågs länge till exempel inte kvinnor vara ”folk”, fram tills för inte så länge sedan så var personer med en psykisk funktionsnedsättning inte tillräckligt mycket ”folk” för att få rösta och än i dag utesluts många personer från att delta i den demokratiska processen.
Det gäller dels alla som bor i Sverige men som inte har uppehållstillstånd (för att få rösta i riksdagsvalet behöver en dessutom ha svenskt medborgarskap) och dels en kategori som vi ofta glömmer bort, nämligen barn och unga.
I en intervju i P4 Gotland för några år sedan berättade professorn i filmvetenskap Margareta Rönnberg, som bland annat forskat om tv för barn, att hon gärna skulle se att barn fick rösträtt.
”Rösträtt från när?” frågade reportern. ”Ja, från födseln. Även om de inte använder den. Det kan finnas någon brådmogen sexåring som vill rösta. Men det är troligen först från åtta–tio års ålder som det börjar bli riktigt intressant”, svarar Rönnberg, som om detta vore fullständigt logiskt och självklart.
Intervjun fick förnyad spridning häromveckan i och med att någon lyfte fram den i en populär Facebook-grupp. Många i gruppen avfärdade tanken som horribel eller skrattretande. Och visst, det är lätt att skratta åt att en ettåring ska komma krypandes till vallokalen på valdagen (något som Rönnberg alltså inte tror kommer ske, hon förespråkar rösträtt – inte röstplikt). Men tänker vi lite djupare är kanske inte idén så skrattretande som den låter.
Det finns några argument som återkommer från dem som inte tycker att personer under 18 år ska ha rösträtt. Det vanligaste verkar vara att barn och unga inte är tillräckligt mogna, att deras hjärna inte är fullkomligt utvecklad och så vidare. Men med det argumentet finns det många som inte borde ha rösträtt. Så fort vi börjar argumentera för att det borde finnas någon gräns för vilka som är kapabla att göra ett övervägt val så är vi ute på väldigt djupt vatten.
För vem ska i så fall bestämma den gränsen? Och vad innebär ett ”övervägt val” – röstar i själva verket inte de allra flesta mest på känsla?
Jag skulle till exempel tippa att en genomsnittlig 14-åring har minst lika god förmåga att fatta väl övervägda beslut och hänger med minst lika bra i aktuella politiska frågor som en genomsnittlig 90-åring. Dessutom är det ju framförallt 14-åringens framtid vi röstar om, inte 90-åringens.
Ett annat vanligt motargument är att ”den som har rättigheter ska också ha skyldigheter” – men utifrån det resonemanget borde vi ju ha rösträtt redan vid sex års ålder eftersom vi från den åldern är skyldiga att vara i skolan, eller åtminstone från 15 år då vi blir straffmyndiga.
Det viktigaste argumentet mot barns rösträtt, och det som får mig att tveka om ifall det är en bra idé, är att deras föräldrar har så stor makt över dem.
Vi kan se framför oss en situation där en förälder säger till sitt barn: ”Om du inte röstar på parti X får du inget lördagsgodis” vilket så klart inte vore önskvärt. Det finns förvisso inget demokratiskt system som är helt skyddat mot den typen av manipulation – men det finns en risk att det skulle öka avsevärt om vi gav alla barn rösträtt.
Oavsett om vi håller med Rönnberg fullt ut så finns det dock inget som säger att det är bra att vi ska vänta så länge som till efter den dag vi fyllt 18 med att få rösta. Tvärtom är de flesta tonåringar både självständiga och kloka nog för att få vara med och påverka det samhälle de lever i. Ett bra steg, om vi nu ska ha någon rösträttsålder överhuvudtaget, vore därför att sänka den till 13 år.
Det är barnen som ska leva i den här världen längre än vi andra, är det inte då också rimligt att de ska få vara med och bestämma hur den ska se ut?
Demokraterna vann kampen om representanthuset i USA.
Republikanerna behåller makten över senaten.
