Energi · Stockholmskollen

Vem ska ta ansvar för klimatet?

Anna Velander Gisslén | Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Karin Lexén leder samtalet med panelen – Pär Holmgren, Karin Bäckstrand, Susanna Baltscheffsky och Jonas Carlehed.

Semestra i Stockholm. Det är ett av naturskadespecialisten Pär Holmgrens tips för att vara mer hållbar. Men hur mycket ansvar ska politikerna lägga på oss individer? Denna och andra frågor diskuterades nyligen i en valanalys arrangerad av Naturskyddsföreningen i Stockholm.

Vi har upplevt en rekordvarm sommar som förde upp klimatfrågan ordentligt på dagordningen, men tyvärr kom den att svalna fortare än sommarkvällen. Susanna Baltscheffsky, producent och journalist på Vetenskapsradion Klotet, påpekade att medierna höll frågan igång med debattartiklar och analyser där läsare matades med information. Men ändå hamnade klimatfrågan på tok för långt ner på listan bland andra valfrågor.

Valanalysens panel bestod förutom Pär Holmgren och Susanna Baltscheffsky av Karin Bäckstrand, professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning vid Stockholms universitet och Jonas Carlehed, hållbarhetschef på Ikea Sverige.

De var tämligen eniga om vikten av att driva på klimatfrågan och vill se ett större ansvar hos politikerna. De efterfrågar också en bredare syn där den biologiska mångfalden och behovet av att gå mot en mer grön kosthållning finns med.

För att göra förändringar behöver det vara enkelt. Men Pär Holmgren tog upp en sak som det tyvärr pratas för lite om – det motsatta. Det bör vara dyrare att göra fel, till och med olagligt i vissa fall. Det skulle göra det mer kännbart och tvinga fram en snabbare omställning bland företag.

Utdrag ur boken "Ett hållbart liv" av Naturskyddsföreningen och Johanna Stål
Utdrag ur boken "Ett hållbart liv" av Naturskyddsföreningen och Johanna Stål.

Vems är ansvaret?

Att vara en stor aktör är inget hinder för att ställa om. Tvärtom är det enligt Jonas Carlehed en förmån att vara stor, för då kan du vara drivande i frågan.

Ansvar alltså. Men vems är det? En del politiker hävdar att det är upp till individen, men att kräva att varje individ ska kunna och veta vad deras handlingar har för miljöpåverkan är inte realistiskt. Susanna Baltscheffsky jämförde det med att ingen skulle drömma om att lägga ansvar för socialförsäkringssystemet på individen. Politikerna behöver ta ett större klimatansvar.

”Ett hållbart liv”

I samband med eftervalsanalysen lanserade Naturskyddsföreningen boken Ett hållbart liv av Johanna Stål. Det är en bok med tips för årets alla dagar, vad en kan göra för att vara mer hållbar. Johanna Stål påpekade att det är viktigt att uppmuntra till förändringar och få det att bli en självklarhet, en del av livet.

En sådan sak är att samverka med andra, något paneldeltagarna också var inne på. Delningsekonomi är ett viktigt steg mot ett cirkulärt samhälle och har många sociala fördelar. Att dela med grannar, låna av varandra, samåka, plocka frukt, skaffa gemensam solpanel och så vidare.

Pär Holmgren tipsade om hur närområdet kan förvandlas till en semesterpplevelse om resan i sig får bli en större del, genom att till exempel gå dit en ska. En av hans mest minnesvärda semestrar var när han promenerade till Öregrund med sin son, en annan när han tog tåget till Paris tillsammans med sin pappa. Att låta resan vara en del av upplevelsen kan bidra till mer umgänge och fina minnen samtidigt som det är mer klimatsmart.

För att ha trevligt är en viktig del i detta. Vi behöver ge hopp och optimism, berätta att det går att rädda vår planet. Men då behöver fler komma med på tåget och alla har inte samma möjligheter till det. Kunskap och förutsättningar är olika, därför behöver politikerna ta tag i dessa frågor och lyfta dem till högsta nivå.