Radar · Nyheter

”Omodernt med tillväxt för tillväxtens egen skull”

Erik Bergman | Elin Bergman jobbar till vardags på Världsnaturfonden men är också engagerad i den ideella oranisationen Cradlenet som jobbar för att Sverige ska ställa om till att bli en cirkulär ekonomi.

Begreppet cirkulär ekonomi har på ganska kort tid gått från att vara poppis till att bli utslitet och används utan eftertanke, utan att företag och politiker reagerar. Det vill Elin Bergman på den ideella organisationen Cradlenet ändra på.

Hon pratar snabbt och är medveten om det. ”Du får stoppa mig, för jag pratar ganska fort”, säger hon i ett tidigt skede i intervjun. Elin Bergman jobbar till vardags på Världsnaturfonden WWF med koncept för hur företag kan arbeta inom ramen för planeten.

I sin frustration över att det händer för lite kring cirkulär ekonomi engagerade hon sig i styrelsen till det cirkulära nätverket Cradlenet. Deras mål är att accelerera Sveriges omställning till en cirkulär ekonomi. I veckan bjöd de in politiker och hållbarhetsexperter på ett fullsatt seminarium i Stockholm.

Tycker du politiken är tillräckligt ambitiös för att snabba på omställningen?

– Nej, det är därför vi anordnar seminarier där vi bjuder in politiker. Det är det bästa sättet att få dem att läsa in sig på frågan. För då måste de plugga på innan så de vet vad de ska säga.

– Generellt har politiker, deras sakkunniga, pressekreterare och tjänstepersoner begränsad kunskap om vad cirkulär ekonomi är. De tror främst att det handlar om lite bättre återvinning istället för ett systemskifte. Det är något vi måste ändra på

Vad handlar det om?

– I en cirkulär ekonomi lever man inom planetens begränsningar. Man verkar i symbios med ekosystemen i ett kretsloppssamhälle, istället för i ett slit-och-släng samhälle som vi gör i dag. I en cirkulär ekonomi finns det inget avfall. Utan avfall är resurser.

Hur kan vi bli cirkulära?

– Länder som Holland och Finland har kommit mycket längre politiskt. De har redan satt nationella mål och tagit fram färdplaner för att nå dem. Det har Sverige gjort för klimatet, vilket är bra. Men vi ligger efter när det gäller cirkulär ekonomi.

– Vi borde sätta samma mål som Holland som har satt det mest ambitiösa, att vi ska ha en cirkulär ekonomi till 2050. Sen kan vi kopiera Finland och Danmarks färdplaner. Vi behöver inte skapa några egna.

Det är väl ganska många delar som ska funka. Exempelvis lagstiftningen, har den hängt med?

– Nej, inte alls. Det finns många hinder och utmaningar där. Miljöminister Karolina Maria Skog sa tidigare i år att Sverige är bäst i världen på cirkulär ekonomi. Vi undersökte det och det visade sig inte stämma. Det är knappt 30 procent av de svenska storbolagen som vet vad det är. Många bolag upplever samtidigt att lagstiftningen förhindrar omställningsarbete.

– De behöver vägledning av politiken. Om politiken säger att det är viktigt och satsar på det sätter företagen igång. De gör ingenting om de inte måste göra det.

Finns det något fall där företag förhindrats av lagen ?

– Ja, absolut. Ikea får exempelvis inte hantera och äga sitt avfall. Får man inte det, kan man inte heller göra något med den resursen. Då bryts kretsloppet och materialet blir avfall och hamnar på tippen eller bränns.

Hur står sig Stockholm jämfört med andra städer?

– I Sverige har Stockholm kommit långt med en del pilotprojekt. Det finns andra kommuner i landet, som Ronneby kommun, som har gjort cirkulära satsningar. Eskilstuna är en annan, de har Retuna, världens första återbruksgalleria.

Eskilstuna är en relativt liten marknad. En återbruksgalleria borde väl ligga vid Kungens kurva?

– I Stockholm finns det en hel del utspridda cirkulära initiativ. Eskilstuna har samlat det på en plats vilket är jättebra. Det är dit vi behöver komma i fler städer. Handeln är egentligen endast en liten del i det hela. Det är så mycket mer som behövs, industriell symbios till exempel.

Industriell symbios, berätta mer.

– Det är ett välutvecklat koncept i Kina. Det handlar om att i stället för att bygga industriparker med olika teman – som att samla textilindustrier i Borås – bygger man istället industriparker som kan ha en omedelbar nytta av varandra.

– Om min industri har ammoniak som avfall, då bygger man en fabrik vägg i vägg som köper ammoniak. Då kan de bilda ett cirkulärt kretslopp och använda varandras resurser på ett helt annat sätt. Det finns en sådan industripark i Helsingborg.

Det låter hållbart på många plan.

– Abolut. Man sparar in på resurser och transporter. Förut släpptes ammoniak ut från skorstenar som förorenade naturen. Nu gör de något vettigt med det.

Är det något konkret du saknar i Stockholm?

– Det behövs utbildning. Konsulter och fler organisationer som jobbar konkret med cirkulär ekonomi. Folk ringer mig hela tiden och vill ha föreläsningar. Det finns väldigt få aktörer där ute.

Hur kan då staden hjälpa till att få skjuts på det?

– Det skulle vara bra med ett cirkulärt centrum där fler kan samverka. Vi kan halvera utsläppen till 2030 om vi jobbar med digitalisering och cirkulär ekonomi. Det är fullständig möjligt. Om vi ska klara av klimatutmaningarna måste vi sätta igång nu fort som attans. Det regeringen inte klarar av kan städerna och kommunerna göra. Men tiden går och vi har inte så många år på oss att vända utsläppstrenden.

Vad händer med ekonomin om inga nya saker tillverkas? För det är väl det som driver tillväxten.

– Tillväxten är ointressant egentligen. Det är välfärden som är viktig för planeten och mänkligheten. Tillväxt för tillväxtens egen skull är omodernt.

– Förr köpte man en symaskin som höll i tre generationer. Det fanns reservdelar och företag som jobbade med att laga dem. Det är dit vi behöver komma.

– Även om alla vill byta till elbilar så räcker inte resurserna. En fossilbil har elva kilo koppar i sig. En elbil kräver 150 kilo samtidigt som koppar börjar ta slut. Alla kan inte äga en elbil. Inte en symaskin heller. Man kanske måste vara 1 000 personer som delar på en elbil i framtiden för att systemet ska funka.

Men enligt en rapport är svenskar generellt ganska skeptiska med att hyra ut sina ägodelar. Varför är det så?

– Folk kanske inte vill träffa okända människor. Och vill inte hålla på med strulet. Därför tror jag att det är bra att företag kan agera mellanhänder. De tvättar prylen och reparerar den. Börjar människor dela på sina resurser så har vi tagit ett stort kliv närmare en cirkulär ekonomi.