Kanadensiskan Strickland är blott den tredje kvinnan någonsin att få priset, och den första sedan Maria Goeppert-Mayer fick det 1963.

– Jag säger äntligen! säger Anne L’Huillier, professor i fysik vid Lunds universitet.

Annica Black-Schaffer, professor i fysik vid Uppsala universitet, instämmer.

– Det är jätteroligt att det blir en kvinna. Det har inte varit många kvinnor i något pris, litteratur möjligtvis undantaget, säger hon.

Annica Black-Schaffer har engagerat sig i kvinnliga forskares situation. Orsakerna till att så få kvinnor återfinns bland fysikpristagarna tror hon är flera.

– Många pratar om att det finns få kvinnliga förebilder inom fysiken och att man ser matematik som något svårt och – i alla fall tidigare – som kvinnor inte ska hålla på med, säger Annica Black-Schaffer.

Donna Strickland prisas nu för något hon gjorde som doktorand.

– Jag tycker det är ganska roligt, säger Anne L’Huillier om den detaljen.

Välkända forskare som får ett välförtjänt pris, sammanfattar hon årets Nobelpris i fysik. Extra roligt eftersom det belönar laserforskning, tillägger hon.

TT: Vad betyder den här forskningen om man ska förklara för folk som inte är insatta?

– Det är två delar som egentligen är ganska olika. Den ena är för den optiska pincetten, och den har många tillämpningar inom biologi. Som att kunna fånga objekt, till exempel celler, med hjälp av lasrar, säger Anne L’Huillier.

– Det andra, som jag känner till bättre för det är mitt forskningsfält, handlar om en teknik för att förstärka laserpulser.

Det rör sig om en välanvänd teknik, berättar Anne L’Huillier. Bara på Lunds universitet finns fyra lasersystem med den tekniken.

– Det som har kommit nyligen är att den här tekniken används för industri och medicin.