Bra att veta innan valsedlar läggs i kuvert: För trettiotre år sedan inleddes en statskupp i Sverige. Den skapade ökande ekonomiska klyftor och föreställningar om vad vi har råd med. Och inte. Det första slaget föll 1985. Kreditmarknaden avreglerades. Bankerna fick visa sin totala avsaknad av samhällsansvar.
Det andra slaget föll när reglerna för valutaflöden monterades ner. Plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation.
Det tredje slaget blev skattereformen 1990-1991. De med höga inkomster fick så stora skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten. Så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som de rika just fått.
Det fjärde slaget föll 1991. Regeringen beslöt att knyta den svenska kronan till EU:s valuta. För att försvara kronans värde sattes räntan till 500 procent. Massarbetslöshet skapades, småföretag slogs ut och statens finanser blev allt sämre.
Staten började spara. En blocköverskridande överenskommelse, med Socialdemokraterna i spetsen, drog ner på de statliga trygghetssystemen så mycket att kommunerna fick kraftigt ökande kostnader för socialbidrag. Vilket resulterade i att de tvingades dra in pengar från skolan, från förskolan, från äldrevården. Personaltätheten minskade. Skolan blev sämre. Barngrupperna blev större. De äldre matades med fler piller.
Politiken började byggas på ekonomiska nyckeltal istället för empati. Ekonomismen trängde in i varenda beslut.
Staten började se människor som problem. Kommunerna började uppträda som företag med köp- och säljprinciper. Marknadstänkandets vulgarisering trängde in i varenda skrymsle.
Ekonomismen blev den nya religionen, kvartalsekonomerna det nya prästerskapet. Ansvariga partier ber nu än en gång om röster.
Där står vi i dag. Det är därifrån vi måste förflytta oss, om vi vill ta planeten, människor, djur och livet på allvar. En ny rödgrön regering borde satt den bortre parentesen på den utveckling som startades för drygt trettio år sedan. Så har inte skett. Vad en valsedel betyder i dag vet ingen.
Det är därför en politisk kraft som vill förändring borde presentera en berättelse, en vision, om ett liv efter den sentida kapitalismens epok.
Vi behöver återupprätta en blandekonomi – denna gång en socialekologisk blandekonomi som inte är inriktad på arbetslinje, inte anammat idén om kapitalets frihet att gå på tillväxtjakt varhelst det vill, inte är beroende av ekonomisk tillväxt för att överleva. En ekonomi som värnar den civila sektorn där vi inte är konsumenter eller producenter, utan bara människor.
En ny berättelse handlar om utveckling och livskvalitet – inte tillväxt och ekonomism. Den handlar om större frihetsrum för människor, starkare syskonskap i ekonomin och absolut jämlikhet i rättssystemet.
En ny berättelse handlar om fred på jorden och fred med jorden. (Nej, det är inte naivt).
Den handlar om att våga se sig själv med den andres ögon, om att skapa självtillit för att våga möta den andre utan rädsla.
Det handlar om befrielse från den globaliserade sentida kapitalismens makt över människor på samma sätt som människor befriade sig från den reellt existerande socialismens fängsel.
En ny berättelse handlar om ekologisk hållbarhet, social anständighet, delaktig demokrati och kulturell mångfald inom humanismens ramar.
Det handlar om ett ärofyllt återtåg från ekonomismens era. Men också om modiga steg till det oprövade. Det prövade har nämligen inte fallit väl ut.
Varför inte börja timmarna efter det att vallokalerna stängts? I (naivt?) hopp om att sätta press på de valda.
Vi har rätt att välja bort de mest oanständiga.
Svårt att lita på de mindre oanständiga.
