Krönikor

Först ljus och sedan musik – eller tvärtom

Jag befinner mig på Upplandsgatan i en antikaffär specialiserad på lampor. Och överhör ett samtal som jag bara måste återge. Inte för att det var viktigt. Snarast lika meningslöst som en pjäs av Beckett. Som konst överlag.

Så kanske för att konsten allt mer sällan får ha den rollen. Och kanske för att jag är så trött på att man som skribent hela tiden förväntas tycka något. Och jag just nu är lite less på det. I alla fall.

En ung man går runt och studerar skärmarna.
– Den här ser ut att ha fin klang, säger han, får jag testa?
– Lysknappen sitter på väggen, säger butikens ägare utan att titta upp.
– Jag menar klangen.
– Det är en lampa och det här är en lampaffär om du hade missat det.
– Det är därför jag är här. Du har bra grejer.
– Den du håller i är original från 40-talet. Fint sken.
– Absolut. Men vet du vad den har för tonart?
– Tyvärr inte. Men pröva du.

Och killen, som trots sommarhettan bär svart skinnjacka, knackar varsamt på skärmen.
– Den blir perfekt. Jag tar den. Jag köper faktiskt nästan alla mina instrument i lampaffärer nuförtiden.
– Ja, det vore nog inte så smart att göra tvärtom.
– Vad då, menar du?
– Att köpa lampor i musikaffären.
– Varför inte?
– Jag tänker att utbudet nog inte är lika stort. Jag menar. Folk har ju större behov av lampor än av musik.
– Är du säker på det?
– Jag har sysslat med lampor i hela mitt liv. Och oavsett konjunktur, mode och trender vill folk ha ljus i sina hem.
– Och jag har sysslat med musik i hela mitt liv och säger detsamma. Oavsett konjunktur, mode och trender vill folk ha musik i sina liv. Men ärligt talat, hur kan du veta? Jag tror faktiskt du har fel.
– Först ljus och sedan musik. Det står till och med i Bibeln. Åtminstone kom ljuset redan på förs-ta dagen. Jag tror faktiskt inte det står något alls om musiken där.
– Men på riktigt. Det skulle vara intressant att ta reda på.
– Om människan har större behov av ljus eller musik?
– Ja.
– Fast hur sjutton skulle man göra?
– Ja, men man mäter ju allt nuförtiden. Betydligt konstigare saker än sånt här. Typ ekonomisk tillväxt, vad en invandrare kostar och ett korallrev är värt. Jag tror till och med det finns en myndighet som är skapad för att pyssla med sånt.
– Du skämtar.
– Nej det finns en sådan myndighet säger jag, som stått tyst och lyssnat. Myndigheten för kultur-analys heter den. Jag lovar framföra er önskan.

Kate Raworths bok ”Donutekonomi”. Läs den!

Feministiskt initiativ valde att vika sig för drevet och petade Oldoz<br>Javidi.