Ett år efter den stora sittstrejken har Ung i Sverige åter samlat unga ensamkommande på Mynttorget. Nu med krav på permanenta uppehållstillstånd.
I förra veckan inledde Ung i Sverige en ny sittprotest. Den nya gymnasielag som skulle ge många ensamkommande en ny chans att stanna för studier har ännu så länge inneburit en stor besvikelse för gruppen. Migrationsverket avvaktar med att avgöra ärenden i väntan på att Migrationsöverdomstolen ska avgöra om lagen överhuvudtaget ska tillämpas. Det är ett skäl till att Ung i Sverige nu har permanenta uppehållstillstånd som sitt främsta krav.
– Det är den enda lösningen som kan ge en trygg framtid. Nu lever alla mellan hopp och förtvivlan, säger Mahmood Rezaie, talesperson för Ung i Sverige.
Oron växer också till följd av händelseutvecklingen i Afghanistan, dit flertalet av ungdomarna riskerar utvisning. I förra veckan gick talibanerna till attack mot provinshuvudstaden Ghazni i östra Afghanistan och hundratals har dödats i strider de senaste dagarna. Hjälporganisationer har larmat om att sjukhusen inte förmår att ta hand om alla skadade. Också i de norra delarna av landet har talibanerna gjort framryckningar den senaste tiden.
– Afghanistan har inte varit säkert förut och nu har säkerhetsläget försämrats mycket. Jag förstår inte hur Migrationsverket och politiker kan tänka att de kan skicka människor tillbaka. Det är helt orimligt, säger Mahmood Rezaie.
Migrationsverkets inställning är att de kan utvisa människor till Kabul, där inga regelrätta strider pågår, även om terrordåd är vanliga. Så sent som i tisdags kväll var två tvångsutvisningar till Afghanistan planerade från Arlanda. Ung i Sverige var på plats för att protestera och för att uppmana passagerare på flygplanet att vägra sätta sig ner för att stoppa utvisningen. Enligt uppgifter till Syre Stockholm ska den ena utvisningen ha genomförts. Den andra utvisningen ska ha avbrutits, men av vilket skäl är oklart.
Mahmood Rezaie deltog också vid förra årets sittstrejk. Skillnaden är stor, nu mot då, menar han. Inte minst är antalet som deltar betydligt lägre. En del har lämnat Sverige eller har gått under jorden, medan andra inte deltar eftersom de känner sig uppgivna.
– De orkar inte längre. De är trötta, känner en stor hopplöshet. Det är förståeligt när man befinner sig i den situationen. Därför kommer vi som kan fortsätta att kämpa till utvisningarna stoppas och alla får stanna, säger han.
