FN bedömer att världsbefolkningen kommer att öka från dagens 7,6 miljarder invånare till närmare 10 miljarder till 2050. Den globala efterfrågan på mat beräknas samtidigt öka med 50 procent, vilket ytterligare kommer att öka trycket på odlingsbar mark och marina resurser.

FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation understryker i sina två nya rapporter att hanteringen av världens skogar och hav kommer att få en avgörande betydelse för mänskligheten i framtiden.
”Tiden är på väg att rinna ut för världens skogar, vars totala area minskar dag för dag”, skriver FAO i rapporten ”Tillståndet för världens skogar”.

Rapportförfattarna påpekar samtidigt att avskogning är en av de främsta orsakerna till klimatförändringar eftersom trädens förmåga att ta upp koldioxid försvinner när de fälls.

Ökad växtlighet sänker temperaturen i städer

Skogar och träd är av stor betydelse för både miljö och människor enligt rapporten, eftersom de erbjuder försörjningsmöjligheter, bidrar med ren luft och rent vatten, skyddar den biologiska mångfalden och erbjuder skydd mot klimatförändringar.

Skogsexperten Simone Borelli vid FAO säger till IPS att det även är viktigt att det finns grönska i städerna.
– Att göra städerna grönare är viktigt för att försäkra sig om en hållbar framtid för städerna och för stadsbefolkningarnas välbefinnande. Ökad växtlighet i urbana områden har visat sig sänka temperaturerna, säger Simone Borelli till IPS.

Särskilt viktigt är detta i städer som ligger i torra och heta klimat, där tillgång till skugga och växtlighet kan erbjuda skydd mot starkt solljus. Enligt Simone Borelli har studier i Dubai visat att träd i stadskärnor kan minska temperaturerna med upp till 8 grader Celsius.
– Träd i städer kan även minska effekterna av översvämningar, säger FAO-experten.

12 procent av världens befolkning är beroende av fiske

Den andra rapporten från organet, kallad ”Tillståndet för världens fiske och vattenbruk”, slår fast att 60 miljoner människor är direkt verksamma inom dessa sektorer.
– Inkluderas de som arbetar inom hela värdekedjan och deras familjemedlemmar, så bedömer vi att upp emot 12 procent av världens befolkning är beroende av fiske och vattenbruk för sina inkomster, säger Manuel Barange, som är chef för FAO:s avdelning för fiskefrågor, till IPS.

Enligt årets upplaga av rapporten ökar konsumtionen av fisk, den har fördubblats sedan 1961 på grund av befolkningstillväxten, vilket innebär en utmaning för hållbarheten. Manuel Barange säger att det i synnerhet i utvecklingsländer bedrivs fiske som är långt ifrån hållbart.
– Om vi inte bryter denna trend så kommer matsäkerheten att hotas på platser där fisken behövs som allra mest.

Ett exempel på destruktivt fiske är när det bedrivs med hjälp av sprängmedel, något som slår hårt mot ekosystemen och har orsakat skador på korallrev i Sydostasien under de senaste 20 åren.
Rapporten belyser även det illegala, orapporterade och oreglerade fisket, kallat IUU – vilket underminerar insatser för att skapa en mer hållbar sektor.
– Länderna måste göra mer mot IUU-fisket, de måste agera kraftfullt och de måste göra det nu, säger Manuel Barange.

Tillgången på mat och jordbruket är avgörande för om FN:s hållbara utvecklingsmål ska kunna förverkligas, och i båda de nya rapporterna slår FAO fast att många av delmålen har direkta kopplingar till fiske och vattenbruk, samt till skogsbruk.

Mäns våld mot kvinnor uppmärksammas genom Orange day den 25 november. Förebyggande arbete mot våld är årets tema, och enligt en FN-rapport är preventivt arbete mot könsbaserat våld grovt underfinansierat.

För tio år sedan utvecklade organisationen Män en våldspreventiv metod som bygger på något som kallas MVP, Mentors in violence prevention. Den uppstod från början i USA på 90-talet och har som syfte att motverka stereotypa könsnormer och förebygga mäns och killars våld. Den svenska varianten använder dock inte elevmentorer utan istället utbildade vuxna, med undantag av en kommun, Botkyrka. Där arbrtar man sedan 2014 utifrån den ursprungliga idén med just mentorer.

”Lyssnar hellre på andra elever”

Vladan Petrovic är samordnare för våldsprevention i Botkyrka och Syre träffar honom på arbetsplatsen Våldspreventivt centrum, förlagt till den gamla doktorsvillan centralt i Tumba söder om Stockholm. Just nu pågår En vecka fri från våld, ett initiativ av organisationerna Unizon och Män. Den pågår dagarna upp till den 25 november, och samlar en stor del av civilsamhället och kommunerna. Vladan Petrovic berättar att man i Botkyrka ville behålla ”kärnan i MVP”,  själva mentorskapet.

– Det vill säga, äldre elever utbildar de yngre eleverna. Det är för att ta vara på det sociala kapitalet som finns hos de äldsta eleverna på skolan, men också den förebildsfaktor som vi vet finns. Samt att oftast lyssnar elever hellre på andra ungdomar än på oss vuxna, säger Vladan Petrovic.

Initiativet till att jobba med frågor om våld kom framförallt från eleverna, som själva vittnade om att det är ett tufft klimat och jargong på skolorna, fortsätter han.

– Det påverkade studieron och överlag känslan av trygghet. Så det var flera skolor i norra Botkyrka som initierade det här, och då blev det en politisk fråga i kommunen.

Kopplingen mellan våld och normer

Redan på ett tidigt stadium beslutades att man inte ville jobba med kortsiktiga projekt eller temadagar, utan med något som integreras i de ordinarie strukturerna, vilket resulterade i en studieresa till USA för att lära sig om MVP, som sedan dess varit en del av verksamheten i flera skolor i kommunen.

Hur går det då till? De äldre elever som vill bli mentorer väljs ut under vårterminen i årskurs 8, för att sedan bli mentorer i årskurs 9. Utbildningen börjar vid höstterminens start, och börjar direkt varvas med undervisning för de yngre.

– En vecka så handleds de av ett personalteam från skolan och socialtjänsten, och veckan därpå håller de själva passet för de yngre eleverna. Och så löper det på hela skolåret, med elva pass som grundar sig i att bredda förståelsen för vad våld är. Vi går också in på vilket sätt normer och våld hänger ihop. Vad har könsnormer med våldet att göra? Och går in i de grövre våldsformerna, våld mot hbtq-personer, i ungas relationer, rasism, hedersrelaterat våld, och så vidare.

Inget prestigeprogram

I kommunen är just nu sex högstadieskolor anslutna till mentorsverksamheten där dessa teman bearbetas under ett skolår. Det kommer alla elever till del – först som utbildning i årskurs sex eller sju, senare som möjligheten att söka om att bli mentor i årskurs åtta, och i årskurs nio inta mentorsrollen. De som nu utbildas är Botkyrkas åttonde generation av MVP-mentorer, vilket innebär att de haft ungefär 350 mentorer sedan den första årskullen 2015.

Vad är det för elever som intresserar sig för att bli mentorer, har de någonting gemensamt? 

– Det är otroligt blandat. Och det vi har lärt oss, både från USA och själva, är att vi försöker ha en stark representation och mångfald bland mentorerna. För det ska inte vara någon slags prestigeprogram, betyg ska inte spela någon roll. En del av våra mentorer kanske är tillbakadragna när de börjar, eller så är de stökiga eller liksom utmärker sig, fast inte på ett så positivt sätt, men man vet att de har väldigt mycket socialt kapital, eller status, på skolan. Att kunna använda sig av det och vända det till någonting positivt är en väldigt häftig resa att få uppleva.

I en kort rekryteringsvideo som Vladan Petrovic visar motiverar ungdomarna sitt val att bli mentor med allt från att de vill förebygga våld till att de vill bli bättre på att tala inför grupp. Många verkar också gilla att bli en förebild för och få kontakt med de yngre eleverna, men de lyfter också svårigheter – ibland sitter gruppen helt tyst! Vladan Petrovic drar sig till minnes sin första tid som områdessekreterare, och hur han stötte på en ungdom som berättade att hon haft MVP den dagen.

– Och jag frågade, ”ja men berätta, vad tyckte du?” Och hon bara, ”gud, det är så tråkigt”. Och det varierar, det handlar väldigt mycket om vad är det för klimat i gruppen. Oftast hålls det i halvklasser om 10-15 elever för att det ska vara så tryggt som möjligt. Utifrån de utvärderingar som de själva skriver så är det alltid väldigt positivt, men på plats – och det är det som mentorerna berättar – så kan de inledningsvis vara väldigt tysta eller blyga, för de kan tycka det är lite pinsamt eller skrämmande att det är nior som är i deras klass. Men det brukar oftast släppa efter att de har haft MVP i några veckor. För det är oftast just att de känner någon i nian, som de faktiskt kan gå fram och säga hej till, det kan de uppleva att det är jättehäftigt. Så den biten är de oftast väldigt glada och stolta över.

Genusperspektiv i grunden

MVP har en tydlig genusansats och utgår från diskussioner om stereotypa könsnormer.

– För vi vet enligt forskning att det hänger ihop med våldsbenägenheten, att utsätta andra för våld. Så det är en av grundprinciperna. Sen pratar vi väldigt mycket om relationsskapandet och den trygga anknytningen. Att säkerställa att alla har en trygg vuxen som de kan vända sig till. Den andra kärnan, förutom stereotypa könsnormer, är åskådarperspektivet, att förflytta fokuset från den som utsätter och den utsatta och lära ut strategier hur alla andra som är åskådare kan agera innan, under och efter våldet sker, förklarar Vladan Petrovic som tycker att det i mångt och mycket handlar om att lära sig olika former av civilkurage.

– Och det kan man applicera på alla de här klassiska våldsformerna. Men man kan även applicera det utifrån det läget vi har i samhället när det kommer till kriminalitet och gängvåld, tillägger han.

Problematiska influencers påverkar

Våld och kränkningar har som bekant tagit sig nya former i och med sociala medier och Vladan Petrovic har lagt märke till hur vissa attitydförändringar hos ungdomarna speglar det övriga samhället, och där finns utmaningar.

– När det kommer till hur man resonerar om mänskliga rättigheter, och kopplat till hbtq-frågor till exempel. För man vet också att det har vuxit fram väldigt starka, extrema röster, influencers som har byggt hela sitt följarskap på kvinnoförakt eller liknande attityder. Och det är någonting som vi absolut kan möta ibland vid de här utbildningstillfällena. Och där kan det vara väldigt spännande att börja resonera, för målet är att programmet ska inte vara så tillrättavisande, men syftet är ändå att förebygga våld. Och då behöver vi vara väldigt tydliga. Programmet bygger på att utmana normer som vi har i samhället, att vända och vrida på dem. Och inte bara stereotypa könsnormer, utan allmänt. För att kunna se om den här normen gynnar eller begränsar oss, tänka normkreativt kring den. Så det är det som uppmuntras. Sen för vissa saker, framförallt när det gäller det som är brottsligt och inte brottsligt, där finns inte så många gråzoner.

När man debatterar ämnen som sexistiska influencers kan själva språket utgöra ett våld i sig, och det är något som de i utbildningen försöker medvetandegöra ungdomarna om.

– Sen vi behöver också komma ihåg att de är bara ungdomar fortfarande. Så det gäller att hitta den här balansen, för de ska ju fortsätta vara ungdomar och inte behöva göra sig till någonting annat som de inte är.

Stort ansvar

Det är ett stort ansvar för eleverna att utbilda andra elever, påminner Vladan Petrovic.

– Vi behöver säkerställa att de känner sig trygga med det. I och med att vi utgår från en manual så är det väldigt tydligt vad mentorerna ska säga, men då blir det också väldigt lätt i praktiken att de kan läsa rakt av från manualen, och många gör det. Det handlar lite om att säga hur någons inlevelseförmåga är, kan de bearbeta det med egna ord eller om de läser rakt av. Så att utifrån de mjuka värdena så är det väldigt uppskattat av både de yngre och eleverna som håller i själva programmet.

Det är mentorerna själva som brukar vara mest nöjda med programmet.

– Det är de som liksom tar russinen av kakan. För det är en otroligt häftig upplevelse för dem att bonda med sexorna, att få lära dem och också träffa mentorer från de andra skolorna. För de yngre eleverna kan det vara lite olika. I de utvärderingar som görs i slutet av året är det väldigt positivt, det uppskattas att man pratar om de här sakerna, säger Vladan Petrovic.

Svårt att utvärdera effekter

Metoden som sådan och dess effekter är inte helt lätta att utvärdera. En studie som genomfördes vid Stockholms universitet 2021 tittade både på Män:s grundvariant och den modell som Botkyrka använder.

– Slutsatserna är ganska vaga. Det är ett bra systematiskt arbete som ger en väldigt bra grund för att arbeta med våldsprevention och likabehandlingsarbete på skolan. Men det som är en utmaning i samband med utvärderingar är ju att det handlar om en universell preventiv metod som riktar sig till alla. Så vad är det vi vill utvärdera? Är det hur den  genomförs eller vad som är effekten? Och varje del har sina utmaningar, på vilket sätt ska man utvärdera det? Och sen alla de här andra delarna som skolan ska täcka, det går inte på något sätt att säkerställa att det här skapar en förändring.

I Botkyrka har man nu börjat titta på hur man bättre kan utvärdera de konkreta effekterna genom att exempelvis utnyttja de olika enkäter som görs i kommunen och av Skolinspektionen, för att se vilka frågor som kan vara bra indikatorer. Personligen tycker Vladan Petrovic att det är ett ”otroligt viktigt och bra program”.

– Jag är inte född och uppvuxen i Sverige och har inte gått i skolan här. Men när jag pratar med alla mina vänner och kollegor så är det här någonting som väldigt många av oss har saknat under vår uppväxt. Vi sätter alla de här ämnena på agendan, trots att vi kan känna ibland att det kanske går över huvudet på våra yngre elever. Men att vi öppnar upp för att kunna prata just om de här subtila våldsformerna, skämten, kommentarerna, ryktesspridning, hämndporr, nakenbilder, allt det här som är ungdomarnas vardag och som väldigt många av dem inte reagerar på eller har normaliserat. Det tycker jag har ett värde i sig. Och att vi har väldigt många övningar med scenarion som de kan sätta sig in i och börja resonera. Uppmuntra dem att tänka lite själva. Det tycker jag är en jättestyrka med det här programmet.

Kräver resurser

– Det är ett resurskrävande program, men det är ändå någonting som täcker så många delar när det kommer till värdegrundsuppdraget, det sociala och kompensatoriska uppdraget som skolan har och som inte ryms någon annanstans inom läroplanen eller de vanliga kärnämnena. Så det är någonting som har varit uppskattat.

MVP är resurskrävande främst i den meningen att man behöver få loss personal som kan arbeta med det och få in det i schemat. Det brukar vara den stora utmaningen, säger Vladan Petrovic.

– Men vi vet att det också kan uppstå olika typer av problem med besparingar eller effektiviseringar. Då blir det tufft för skolorna att kunna genomföra programmet, i och med att det inte är en del av läroplanen på det sättet. Men det är någonting som för de flesta skolor ändå har rullat på. Vi har precis haft ett maktskifte i kommunen och det är ingenting som vi har märkt av att det kommer påverka vårt arbete. Det är ju redan implementerat i våra ordinarie strukturer, så alla indikationer som vi får är att det här är ingenting som kommunen kommer sluta prioritera. Sen kan såklart saker förändras nationellt, och i regionen.

Vad har ni för planer för närmsta framtiden? 

– Vi tittar på helheten och hur kan vi få det att bli ännu bättre och starkare. Det som jag ser är att vi behöver säkerställa någon slags gemensam grund, se vad alla våra skolor och barn i kommunen behöver få för att bli rustade, och veta på vilket sätt de kan förebygga våld. Men vi arbetar också utifrån ett folkhälsoperspektiv. Vi minskar samhällskostnader och försöker förebygga problem i så tidig ålder som möjligt, framförallt med föräldrastödsprogrammen. Så det finns många delar som hänger ihop. Vi tittar också väldigt mycket på vilket sätt vi skulle kunna ta vara på mentorernas engagemang även efter att de har gått ut grundskolan. Så det finns många spännande utvecklingstankar.

Avslutar veckan med ljusmanifestation

Under den innevarande veckan, den som ska uppmärksamma frihet från våld, har både kommunen och civilsamhället i Botkyrka kraftsamlat.

– Jättemånga föreningar har engagerat sig och vi har haft en hel vecka med massor olika aktiviteter för att både synliggöra temat, sprida kunskap om olika våldsformer och om vad det finns för insatser i kommunen.

I dag, på själva Orange day, har man avslutning med ljusmanifestation för att hedra våldets offer.

– Och även för att sprida lite ljus och kärlek i sammanhanget med det här temat. Så vi hoppas att det blir en årlig tradition och att det här är någonting som kommer engagera ännu fler. Både inom kommunen internt men framförallt också hos våra medborgare, för vi gör det här för deras skull.

Uppslutningen från allmänheten har fram till mitten av veckan inte varit rungande, men det är också en svår tid på året, konstaterar Vladan Petrovic.

– Det är slutet av november så alla vill vara hemma under en filt i soffan, det är mörkt och kallt. Överlag har människor kanske lägre benägenhet att röra sig. Men vi kommer göra vårt bästa när det kommer till kommunikation och att försöka nå ut till ännu fler. Där kommer vi satsa mycket mer nästa år.

Läs mer: 

Regeringen: Könsrelaterat våld ska bekämpas med Predov

Enligt den israeliska militären (IDF) har över 400 ”terroristmål” attackerats sedan fredagsmorgonen.

– Vad vi gör nu är att slå mot militära Hamasmål över hela Gazaremsan, säger Jonathan Conricus, talesperson för den israeliska militären (IDF) på lördagen.

Enligt Hamaskontrollerade myndigheter har 240 människor dödats i Gaza sedan stridspausen löpte ut. 650 uppges ha skadats i vad som i ett uttalande beskrivs som ”hundratals flyganfall, artilleribeskjutning och marina bombningar, överallt på Gazaremsan”.

Enligt uppgifterna ska de israeliska styrkorna främst ha riktat in sig på staden Khan Yunis i södra Gaza. Där uppger IDF att över 50 mål har attackerats.

Anklagar varandra

Båda sidor anklagar varandra för att vara den som bröt den tillfälliga vapenvilan som tog slut tidigt på fredagsmorgonen.

Någon ny paus är inte i sikte, även om en israelisk källa, citerad av Wall Street Journal, säger att Israel kan tänka sig ytterligare pauser för att så många som möjligt av gisslan ska kunna friges. Källan säger att det går att förhandla även om man krigar och att det var Israels militära offensiv som tvingade fram den förra pausen.

”Fortsätter arbetet”

USA säger att man, tillsammans med Egypten och Qatar, fortsätter att försöka få till en ny paus i striderna, som pågått sedan Hamas terrorattack i Israel den 7 oktober.

Vi kommer att fortsätta arbetet med Israel, Egypten och Qatar för att återinföra pausen, sade USA:s försvarsminister Lloyd Austin till journalister i Kalifornien under fredagen.
Ännu är omkring 136 personer gisslan hos Hamas och andra grupper i Gaza.

FN fortsätter att varna för en humanitär katastrof i Gaza, där 1,7 miljoner av en befolkning på cirka 2,3 miljoner har tvingats att fly och bli internflyktingar. I och med att Israel nu bombar och strider även i södra Gaza skärps läget ytterligare för befolkningen.

Många frågar sig hur Sverige ska fortsätta att arbeta för nedrustning av kärnvapen som Natomedlem, och det står klart att innevarande regering i alla fall inte tänker göra det genom att ansluta sig till FN:s konvention om kärnvapenförbud, Treaty on the prohibition of nuclear weapons (TPNW). Inte heller den tidigare regeringen visade någon större entusiasm, trots att Sverige var med och förhandlade fram förbudet 2017. Fram till att det trädde i kraft i januari 2021 har Sverige avstått från att rösta om en årlig resolution från FN:s generalförsamling som välkomnar antagandet av TPNW och uppmanar alla stater att underteckna, ratificera eller ansluta sig till den ”så snart som möjligt”. I oktober 2022 röstade Sverige för första gången emot. Då hade man deltagit som observatör vid det första mötet mellan stater som är parter i TPNW, som hölls i Wien i juni 2022, men inför det andra statspartsmötet inleds i dag vid FN:s högkvarter i New York har utrikesminister Tobias Billström meddelat att man inte ämnar närvara.

I ett svar till riksdagsledamoten Laila Naraghi (S) skriver Billström att ”[r]egeringen anser att Konventionen om förbud mot kärnvapen har ett flertal brister och erbjuder inte en trovärdig eller effektiv väg mot vare sig kärnvapennedrustning, ickespridning eller ett främjande av fredlig användning av kärnteknik”. Vidare anser regeringen att ”TPNW, till följd av sin utformning, inte är förenlig med de åtaganden som följer av ett medlemskap i Nato”, och av dessa skäl kommer Sverige inte att delta som observatör vid statspartsmötet.

Inte förvånande att Sverige uteblir

I en pågående rapport undersöker Svenska freds och Svenska läkare mot kärnvapen hur ett svenskt Natomedlemskap påverkar Sveriges nedrustningspolitik. Den senaste delrapporten konstaterar ”[a]tt Sverige inte deltar på det andra statspartsmötet i New York är ett tydligt tecken på att Sveriges röst för kärnvapennedrustning försvagats.” Samtidigt är det inte förvånande, då konventionen går helt på tvärs mot Natos grundvalar.

– Konventionen innebär ett totalförbud för alla kärnvapenrelaterade aktiviteter, så det är väldigt tveksamt om man kan vara med och samtidigt åberopa Natos kärnvapenparaply. På så vis har regeringen en poäng, men vi hade hoppats att man istället går in och avsäger sig delaktighet i alla kärnvapenrelaterade aktiviteter, säger Josefin Lind, generalsekreterare för Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) och på plats i New York som observatör vid mötet.

Enligt nyligen nämnda riksdagsskrivelse kommer regeringen att ”fortsätta sitt arbete för kärnvapennedrustning inom ramen för Icke-spridningsavtalet för kärnvapen (NPT) och genom aktivt deltagande i Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning”, men icke-spridningsavtalet har hittills visat sig som ganska tandlöst och riskerar att braka samman, säger Josefin Lind.

– Bara fem av nio kärnvapenstater är med och de fem stater som provsprängt tilläts ha kvar kärnvapen så det finns en stor frustration. Kärnvapenstaterna har inte förhandlat om nedrustning, det är upp till dem själva att bestämma takten, det finns ingen tidsplan.

”Spiken i kistan”

Det svenska arbetet för nedrustning i världen är inte heller något som imponerar på Josefin Lind.

– Vi förväntar oss egentligen att det helt kommer försvinna. Den här regeringen, liksom den förra, har sagt sig vilja vara en aktiv röst för nedrustning och att man ska fortsätta med det i Nato, men det finns inga exempel på något annat land som har gjort det. Vi har uppmuntrat dem att ta kontakt med andra länder, som Tyskland och Norge, där frågan har diskuterats, men det finns inga som helst sådana initiativ. Vi har sett det hända ända sedan ansökan, och att utebli från mötet är lite spiken i kistan.

Även Svenska freds ordförande Kerstin Bergeå är i New York för att bevittna mötet. Att Sverige nu accepterar Natos kärnvapendoktrin gör det svårare att verka för nedrustning, menar hon.

– Sverige ställer sig inte heller längre bakom det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning. Ett svenskt Natomedlemskap skulle riskera att ytterligare försvaga Sveriges röst för nedrustning.

Hon påminner om att Nato vid flera tillfällen har uttalat att Natostater inte kan vara part till TPNW samt att de aldrig kommer att erkänna att TPNW är sedvanerättsligt bindande.

– Svenska Freds kräver fortsatt att Sverige ansluter sig till TPNW och därmed officiellt blir del av arbetet för fullständig avveckling av kärnvapen. Så länge kärnvapenstaterna har kvar sina kärnvapen och försvarsallianser bygger sin säkerhetspolitik på kärnvapenavskräckning hotas mänskligheten av total förödelse, skriver Kerstin Bergeå till Syre.

Motståndet till trots är förbudskonventionen inte verkningslös, tror Josefin Lind.

– Man får se det som ett sätt att utöva påtryckning och stärka normen mot kärnvapen när man åkallar den här konventionen. Man kan sätta press och göra det mer obekvämt, och också faktiska saker som att stater inte kan finansiera tillverkning av kärnvapen; det är miljarder dollar som har avinvesterats sedan konventionen antogs. Vi hoppas ju att någon Nato-stat vågar gå med i konventionen som också vill ifrågasätta avskräckning. Och vi ser på hur kärnvapenstaterna och Nato agerar att de är rädda, de har försökt se till att förhandlingarna inte blir av och försökt få länder att inte delta, och USA har försökt få stater att avratificera sina avtal.

Viktig fond för offer

Under veckans möte ska statsparterna följa upp den handlingsplan som antogs förra året, och de arbetsgrupper som då upprättades ska också rapportera sitt arbete, inte minst avtalets artikel 6 och 7 som handlar om stöd till offer för till exempel provsprängningar och sanering av miljö som skadats av sådana, något man vill upprätta en fond för.

– Ur fonden ska stöd kunna sökas, det är en viktig fråga som ska tas upp. Staterna kommer också få svara på hur de följt upp avtalen och implementerat dem i lagstiftning. Och så blir det troligen en ny deklaration eller handlingsplan.

– Kärnvapen måste nedrustas och förbjudas, det är den norm mötet pressar på för. Vi måste stärka tabun mot kärnvapen, konkluderar Kerstin Bergeå.