Krönikor

Entartete kunst?

Det snurrar så fort nu att det är svårt att hänga med. Högerproppen har gått ur för moderata politiker över hela landet med en sån smäll att det ringer i öronen. I Sölvesborg vill partiet inte befatta sig med utmanande samtidskonst och i Järfälla har man plockat ner ett konstverk för att det är antidemokratiskt.

Konstverket består av en trärelief i två delar av konstnären Lenny Clarhäll och heter ”I Amelins anda”. Det är en hyllning till den svenska konstnären Albin Amelin som gärna skildrade arbetare i sin konst. Amelin var kommunist och konstverket föreställer bland annat Kapitalet av Karl Marx, vilket har fått igång moderata censurivrare.

Amelins verk är en självklar del av den svenska konsthistorien, han verk hänger på många muséer och säljs för dyra pengar på konstauktioner. Som så många andra konstnärer med ett socialt engagemang skildrar han en verklighet som saknas i den borgerliga konsten. Men hans exakta ideologisk hemvist är inte intressant mer än som en biografisk notis. Konst ska bedömas som konst. Inte som ideologiska utsagor.

Och det är det mest allvarliga med nedplockandet. Det är en partsinlaga från människor som aldrig själva lyft ett finger för demokratin utan motsatt sig de flesta stora demokratiska reformerna i svensk historia. Men som själva hävdar motsatsen. Och den motsättningen är viktig för demokratin. Den striden tror jag för vårt samhälle framåt. Nu vill högerkrafterna ha spelplanen för sig själva.

Men Marx då? Han var väl för diktatur?

Karl Marx var inte någon fiende till demokratin. Eller rättare sagt hade han inte någon erfarenhet av någon fullt utvecklad liberal demokrati, utan argumenterade snarare för en sådan. Precis som samtida liberala tänkare. Oavsett vad man tycker om Marx och marxism strävade han efter en utvidgad demokrati och såg den som en möjlig väg till socialism.

Jag är inte ute efter att argumentera för Karl Marx tänkande här. Eller att propagera för socialism. Jag är inte ens så förtjust i det man traditionellt menar med socialism, men jag ser mig som marxist, och tycker att rätt ska vara rätt. För den som tvivlar finns det gott om artiklar om detta på nätet.

Lika självklart som att Marx inte var antidemokrat är det sant att det hände något med den socialistiska rörelsen under förra seklet som öppnade för diktaturer på många ställen. Med en tolkning av Marx som likt fundamentalistiska religiösa grupper förvred originalbudskapet till dess motsats utraderade man demokratin.

Det är sorgligt och för många socialister ett av de största problemen med den egna ideologin. Men i praktiken har den svenska vänstern aldrig verkat för inskränkningar i demokratin. Den har varit naiv, men inte odemokratisk. Att plocka bort tavlan är inget slag för demokratin, det är ett slag mot en demokratisk rörelse och idé. Tavlor åker upp och ned på väggar. Konsten lever sitt eget liv. Det är inte det som är problemet. Frågan är om det kommer att sluta där?

Frågan är när man ska börja rensa arkiv, fixa till historieskrivningen och sortera ut böcker? Bränna dem i namnet av sin snäva definition av demokrati?

Rugby-vm

förkylningstider