Behövs det ett nytt metoo för de som drabbas av rasism och diskriminering? Det var en av de frågor som diskuterades under seminariet ”Rasismens vittnesmål” på Way out west i torsdags.
Att drabbas av rasism, rasprofilering och fördomar är något väldigt många kan relatera till. Ändå har vi hittills inte sett något upprop som fått samma virala spridning som metoo fick hösten 2017. Hur kommer det sig? Inbjudna för att diskutera den frågan och för att berätta om hur de själva blivit drabbade av rasism under Way out west var artisten Janice, entreprenören och demokratiagenten Barakat Ghebrehawariat samt Theo Tamim, projektassistent på Teskedsorden. Samtalet leddes av Teskedsordens ordförande Lovisa Fhager Havdelin.
Före seminariet visades filmklipp där olika personer berättade om hur de blivit föremål för andras fördomar och därefter fick deltagarna prata om sina egna erfarenheter. Theo Tamim berättade om hur han under sin uppväxt var den enda personen med svart hudfärg i sin klass vilket bland annat ledde till att han ofta fick skulden för saker som inträffade på skolan:
– Min mamma kunde få hem räkningar för saker som gått sönder i skolan, trots att det inte var jag som hade haft sönder dem. Jag visste vad rasism var från en tidig ålder.
– Den vanligaste frågan jag får är var jag kommer ifrån. Och när jag svarar så kommer frågan ”ja, men var kommer du ifrån egentligen?”. Sen är det också väldigt vanligt att folk börjar prata engelska med mig, trots att de vet att jag är född i Sverige och pratar svenska, sa Janice.
Barakat Ghebrehawariat menade att det är viktigt att kunna se bortom sina egna erfarenheter och förstå de strukturer som ligger bakom rasismen. För att exemplifiera läste han upp ett stycke ur boken White fragility av Robin DiAngelo som handlar om vad det innebär att vara vit i ett samhälle där detta är normen.
Han slog även ett slag för ordet ”utanförskapsgörande” som ska visa att utanförskap inte är något naturligt tillstånd utan skapas genom aktiva processer.
– Vi ser hela tiden hur politiker talar om utanförskap och segregation men utan att nämna sitt eget ansvar, de får det att låta som att det vore någonting naturligt, sa han.
Att det inte blivit något metoo som kretsar kring etnicitet trodde Barakat beror på att den rådande bilden av svarta personer inte är som offer utan som förövare. Han menade också att det är kontroversiellt att lyfta rasistiska problem i Sverige eftersom det strider emot den bild många har av Sverige som ett progressivt och antirasistiskt land.
– Det är dags att vi gör upp med den bilden.
Theo Tamim ansåg att många har blivit avtrubbade när det gäller våld mot svarta. Han tog som exempel att filmklipp där svarta blir misshandlade ofta får ligga kvar på sociala medier, något som han menade aldrig skulle tillåtas om det var vita som drabbades.
Så, hur ser lösningarna ut? Barakat Ghebrehawariat föreslog istället för metoo en hashtagg som han kallade för #minvithet där personer med vit hudfärg kan berätta om vilka privilegier de fått på grund av sin hudfärg.
– Vi behöver fler vita allierade eftersom det är ett faktum att vita lyssnar mer på andra vita.
Janice lyfte fram att festivalerna måste våga boka fler svarta artister och att det behövs fler sammanhang för att dela med sig av erfarenheter och förstå att man inte är ensam.
– Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan Tensta gospel till exempel. Det är extremt viktigt med platser som där man får utrymme att vara sig själv och som ger gemenskap för att man ska stå ut och orka fortsätta kämpa, sa hon mot slutet av seminariet vilket togs emot med stora applåder från publiken.
