Krönikor

Jag vill hellre tro på insikt och respekt än på förbud

Cigarrettautomaterna har försvunnit ur det offentliga rummet för länge sedan, i början av sjuttiotalet fanns de bredvid varandra, cigarett- och kondomautomat. P-piller har trängt ut kondomen, lagliga begränsningar av fristäder för rökare har inte bara slagit ut automaterna utan också minskat rökningen.

Cigarrettrökare i Sverige får det allt svårare. 2005 blev Sverige rökfritt inomhus, bland annat på arbetsplatser, i restauranger och på tåg.

– De som vill sträcka på benen har fem minuter på sig innan vi åker vidare, låter konduktörens vänliga röst i tågets högtalar när ett tåguppehåll kan sammanfalla med rökpausen.

Men hur blir det i framtiden? Från och med 1 juli i år har rökförbudet skärpts. Uteserveringar, busshållplatser och tågperronger, lekplatser, idrottsplatser och entréer till rökfria lokaler och platser dit allmänheten har tillträde ska vara rökfria. Även reglerna för tillstånd för tobaksförsäljning har skärpts.

Målet är ett rökfritt Sverige. Kommer det att gå som med satsningen på ett drogfritt Sverige? Det har misslyckats. År 2025 ska mindre än fem procent vara rökberoende.

Astma- och allergiföreningen bland andra har verkligen vunnit en seger med denna förbudslagstiftning. Kommer förbudet leda till attitydförändring? Inte utan upplysning om lagen och tillgång till rökavvänjningsprogram, menar föreningen. Men dessförinnan måste människan komma till insikt hur hälsoskadlig rökningen är för en själv och för omgivningen.

Jag minns sena middagar i spanska familjer som avslutades med ”sobremesa” – den avslappnande stunden efter själva intagningen av olika maträtter. Vad vore den utan en cigg? Förändringen kräver fantasi, den tar tid.

Cigarrettrökare på gatorna verkar inte drabbas av förbudet. Kommer alltså fimpar att smutsa ner trottoarer även i framtiden?  På min väg hemifrån till mataffären, mindre än 200 meter, räknade jag 30 fimpar häromdagen. Som ung rökte jag ju själv, även på gatan ibland, fast det var skamligt för en kvinna i Tyskland på den tiden. Fimpen lät man försvinna i något gatuavlopp – ajöss, iväg till reningsverket, till havet!

I dag förstår jag att cigarrettfimpen är ett farligt skräp för naturen. Filtret i cigarretten är gjort av plasten cellulosaacetat, läser jag i Kvällsposten (26 juni 2018). Det tar ungefär ett till fem år för en cigarettfimp som slängts i naturen, påpekar artikeln. Plasten i filtret bryts ner till mikroplast, som i sin tur försvinner efter ungefär 100 år. Kastade fimpar står för 80 procent av nedskräpningen i Sverige i dag!

Kommunen Trelleborg har tagit tag i saken. Från och med i år är det förbjudit att fimpa i staden, inte för intäkternas skull utan för att uppmana människor att ta vara på sitt eget skräp. Malmö har startat ”Fimpar är också plast”, en kampanj för att minska antalet fimpar, 200 åtgärdsförslag har kommit in hittills.

I senaste tidningen Vi varnas svenska semesterresande från att släppa loss om de vill slippa böter och arga poliser till exempel i Hongkong.  Där får man inte slänga papper, tuggummi eller annat skräp på gatorna. Det är väl inte så vi vill ha det hos oss. Jag vill tro på insikt och uppfostran, på respekt för både människor och natur.

I dag vet fler hur skadlig rökningen är.

Rökningen ökar mest bland unga kvinnor.