En grön upptäcktsresa i staden

Det börjar på den sörmländska landsbygden och solen torde skina, så som den gör när man blickar tillbaka på ett ljust minne. Johannes är bara barnet och bortom kröken hör han gnisslet från cykelkedjan som inte har smorts på länge. Han vet att det är Lasse, bondens bror, som trampar. Klädd i skjorta, kavaj och keps stannar mannen vid potatisåkern, gräver med den medhavda spaden och lyfter upp fångsten. Lasse gör alltid så.

– Han stod där och prisade knölarna, säger Johannes Wätterbäck.

– Jag har så fina, positiva minnen ihop med mat och odling.

Som av en händelse är även Johannes skjort- och kavajklädd när vi möts under Trädgårdsmässan i Älvsjö. Kepsen saknas men han skulle säkert klä i den. I kavajfickan sitter en grön näsduk, vars mönster matchar livspartnern Theres Lundéns blommiga blus i vitt och grönt.

Simsalabim

Det har gått åtta år sedan Johannes och Theres sade till varandra: ”Åh, vad det skulle vara kul med en pallkrage utanför lägenheten”.

Som genom ett simsalabim blir önskningen verklighet när det kommunala bostadsbolaget startar ett projekt för hyresgäster som vill ta hand om sin egen trädgård. 24 kubikmeterjord får de hugade. Dessutom pallkragar och ett mindre växthus plus en källarlokal med lampor för att odla plantor. ”Tillsammansodlingen” är ett faktum. Ett par månader senare skördas såväl squash och tomater som ärtor och potatis hemmavid – mitt i centrala Västerås.

Sedan går det snabbt. Våren därpå är Johannes och Theres inblandade i fyra stadsodlingar. Bland annat kontaktas de av en kompis om en takterrass mitt i city. Fastighetsägaren ger inte bara bifall utan förser dem även med vatten och källarfaciliteter till att förodla.

Runt knuten

Fjolårets skörd innehöll bland annat 300 kilo tomater och 30 kilo chili. Inte enbart i Johannes och Theres regi, förstås, utan tillsammans med andra odlare från olika lotter. Sådana mängder och kilopartier kanske skrämmer noviser, men kom ihåg, menar Johannes: det enklaste är att ha odlingen runt knuten där hemma. Theres nickar instämmande.

– Man ser odlingen varje dag. Kanske på väg till cykelförrådet, som för oss. Har man odlingen någon annanstans är man kanske inte där i tankarna och glömmer att man ska titta till växterna, säger hon.

Farbror Grön

Johannes och Theres driver mat- och odlingsbloggen Farbror Grön. Han jobbar heltid med hemsidan, föreläsningar och alla andra gröna aktiviteter, medan hon delar sysslorna med en lärartjänst. Theres är pedagogen som en gång i tiden startade deras blogg. Hon är den strukturerade av de två och ansvarar för odlingarnas stengångar och utseende. Johannes är mer känslomänniska och bara sätter igång att göra.

– Du planterar om rotselleri, medan jag äter frukost, säger Theres.

De skriver även böcker. Den senaste, ”Flera fingrar gröna”, som berättar om 36 grönsaker från frö till skörd, initierades av Theres fråga till Johannes: ”Men hur går du exakt tillväga när du odlar?”

Grannkompisar

Lär känna varandra är ett tips för hugade stadsodlare.

– Om man från början pratar ihop sig tror jag att det blir lättare, säger Theres.

Hon var daghemsbarn på en bondgård, sprang bland hästar och höns, väjde undan för en ilsken get. Kort sagt, hon har odlandet i sitt omlopp – precis som Johannes. Deras gemensamma åkerförflutna har hjälpt dem. De vet vad som krävs för att göra verkstad av myllan.

– Det finns de som vill odla och de som snackar om att de vill odla, konstaterar Johannes.

Tanken om att ha ett minimalistiskt hem har paret övergivit till förmån för sin livsstil. I vardagsrummet förodlas det ena stunden och produceras vinäger den andra. Johannes berättar att det tog två kvällar att få ihop 260 gram egen sirap. De fyra meter långa sockerrören låg över hela köket. Han klippte dem med sekatör, kokade och reducerade med vatten.

– En del tycker att det är arbetsamt. Jag tycker att det är en upptäcktsresa, säger han.

Mycket ute

När Theres går ut och vattnar kan hon försvinna i en timme eller två – för prat och gröna goda råd grannar emellan. Barnen på gården springer mellan lägenheterna. Bullerbykänsla.

– I vårt hyreshus är vi ute. Det var vi inte innan vi lärde känna varandra – innan odlingen. Man stannar ute, man hänger med varandra, säger Theres.

Förutom stadsodlingarna har de ett lantställe i Sörmland. Kontrasten mellan stad och land är viktig. De äter efter säsong och Johannes får en påtagligt ömmare blick när han talar om skönheten i att borsta bort snön från kållandet och skörda.

– Om allting i en sallad är egenodlat – det är en skön känsla. Har man tagit fram grönsakerna från egna frön blir det en dimension till, säger Theres Lundén.

När man vet vilket arbete som ligger bakom blir man också ödmjuk inför växterna och vilken glädje de kan sprida.

– Bara att ha en tomatplanta i fönstret är lika mycket värt som att ha en stor trädgård. Att står där och skära sin tomat till en ostmörgås är vackert, säger Johannes Wätterbäck.