Glöd · Debatt

Klimathycklande EU-val

Greta Thunberg deltar i demonstrationen Global Strike for Future i Stockholm, två dagar innan EU-valet.

DEBATT Vi har haft ett EU-val som varit ett klimatval. Appellen från sextonåriga Greta Thunberg fredagen innan har hyllats. Allvaret inför situationen har dock inte gått till hjärtat. Det har mest varit ord och inte förslag som skulle göra skillnad. Enskildas insatser kan inte rädda klimatet. Det måste till en systemförändring bort från dagens mål om ständig tillväxt och mot en marknadshushållning utan storkapitalismen.

För att slippa ta den striden väljer de flesta att vara passiva och hoppas att ny teknik skall rädda oss. Men innan den slagit igenom hinner det bli för sent, så att jordens uppvärmning fortsätter utan oss. Dessutom: renare teknik hjälper inte, när den äts upp av den ökande tillväxten.

Klimatskepticismen har blivit ideologisk i stället för vetenskapligt ifrågasättande. Det visas av urval och förvrängning av fakta i falska diagram och hånet av sanningssägare som Greta Thunberg även i etablerad press. Man vill inte ha de rättvisare maktförhållanden som klimathotet kräver.

Nu kommer aggressiv förnekelse inte bara från höger, utan även från debattörer som annars är vänster. Man påstår att klimatlarmet är skapat för att kunna få en världsregering styrd av kapitalet – som om inte kapitalet har makten redan. EU är ett organ för etablerade intressen, med ett parlament som inte är beslutande utan bara rådgivande, och en grundlag som inte blott bestämmer formerna utan också vad som skall beslutas. Grundlagen slår fast att vi skall ha en marknadsliberalism som påstås ges frihet, men som bara ger fria händer för storföretagsamheten att slå ut små konkurrenter, och som är grundorsaken till tömning av glesbygd och till ohållbara befolkningskoncentrationer.

Nästa steg av högervridningen av de före detta radikala blir invandrarfientlighet. Med detta sätter man grupp mot grupp, i stället för att rikta kampen mot kapitalet som med sin marknadsliberalism drivit den klimatförstörelse som redan skett och därmed är en orsak till folkvandring.
Vi kan snabbast ändra koldioxidbalansen genom att arbeta med naturen, och inte mot den som nu med konstgödselanvändning, industriell djurproduktion och kalhyggesskogsbruk. En förändring av vart och ett av de områdena tillbaka är nog för att binda så mycket koldioxid att alla fossilbränsleutsläpp kompenseras. Med kalhyggesfritt skogsbruk, ekologiskt jordbruk och styrd betesdrift kunde ett rikare biologiskt liv och mer mull skapas som gör jorden grönare och bördigare. Trots att det skulle vara lönsammare finns det inte plats för forskning om alternativt brukande av jorden i de vetenskapliga disciplinerna. Klimataktivisterna skyller kon för att hota klimatet, när det är hon som genom sitt betande kunde rädda jorden.

Lika märkligt är att trots att trafiken står för en tredjedel av växthusgasutsläppen missgynnas järnvägen, och att man vill investera i elvägar, när järnvägen redan är eldriven, och tåg bara kräver tredjedelen av energin mot elfordon och sjättedelen av ytan i jämförelse med vägtrafik. Dessutom är elvägar ett sidospår när batterierna utvecklas så att de passar också tunga lastbilar.

I Kapacitetsutredningen från 2012, som ligger till grund för efterföljande långtidsplaner för trafiken, talas om att man måste våga prioritera och lägga ner järnväg och köra buss i stället. Järnvägsnedläggningspolitiken har varit obruten från dagens Trafikverket till Banverket före det och dessförinnan SJ. Underhållet sköts inte och trafiken inskränks. Mötesspår rivs upp så att kapaciteten försvinner. Regionbanor rustas inte upp trots att det är så lönsamt att det skulle betala räntor för lån till det. Banor rivs utan ordentliga utredningar.

Nu är Lysekilsbanan på väg mot upprivning trots att den leder till Sveriges enda naturliga djuphamn och att det finns fraktintressenter. Enligt Trafikverkets schablon kostar varje kilometer i underhåll av de sex milen 200 000 kronor i underhåll. Upprustad skulle banan kosta fem miljoner i underhåll per år i stället för 12. Banavgifterna från trafiken skulle bli cirka tre miljoner. Alltså tio miljoner mer i netto per år för en investering på kanske 300 miljoner kronor.

Man undrar om människan har en inneboende dödsdrift som känner till konsekvenserna av att fortsätta som vi gör utan att handla. Att vi får ett skenade klimat och obeboeliga delar av jorden om några årtionden.