Brukar du sitta i trädgården och betrakta blåvingar? Kanske ska du bli en fjärilsövervakare. Nu efterlyser länsstyrelsen fler personer som kan hålla lite extra koll på de fladdrande insekterna i länet. Vem som helst kan ta sig an uppdraget, från den inbitne fantasten till barnen på fritids.
I takt med att vårvärmen sprider sig dyker det upp allt fler fjärilar i vägkanter, rabatter och parker. Men vad heter de, hur många är de och vilka lever var? Sedan 2010 kartläggs svenska dagfjärilar som en del i Naturvårdsverkets nationella program för miljöövervakning. Fjärilar reagerar snabbt på förändringar i miljön och att följa dem kan därför hjälpa oss att förstå vad som gynnar och missgynnar dem och även upptäcka förändringar i de miljöer där de lever.
Lära sig att se nya saker
För att sköta övervakningen har man tagit hjälp av allmänheten. Runt om i Sverige finns hundratals fjärilsövervakare som räknar och rapporterar in vilka fjärilar de ser. Det hela samordnas av Svensk dagfjärilsövervakning, som drivs av Biologiska institutionen vid Lunds universitet. De samarbetar i sin tur med flera aktörer, däribland länsstyrelserna.
I Västra Götaland finns idag drygt 100 övervakare och de får gärna bli många fler, säger Anna Stenström på länsstyrelsen. Utöver att man bidrar med att samla in data får man själv också en annan relation till naturen runt omkring sig, säger hon.
– Man lär sig att se andra saker. Om man går en vanlig promenad tänker man kanske att blommorna är fina och träden gröna, men som övervakare får man en anledning att gå ut och verkligen titta. Man ser att det där var en citronfjäril eller en makaonfjäril, inte bara “en fin fjäril”.
Dessutom bidrar man till att förbättra den kollektiva kunskapen, säger hon.
– Vi har ett ganska stort problem med att artkunskaperna håller på att försvinna i Sverige, så det är jättekul om så många som möjligt vill lära sig lite om fjärilar. När man vet mer tar man ofta hand om saker bättre.
Punkt eller slinga
Fjärilsövervakarna är av alla åldrar och sorter: föräldrar som övervakar fjärilar med sina barn, ungdomar, pensionärer, medelålders som vill lära sig något nytt, lärare med sina klasser. Fågelskådare som går vidare till att spana på andra flygande djur, trädgårdsintresserade som vill lära sig mer om insekterna i rabatten.
Själv övervakningen kan gå till på två sätt. Antingen väljer man ut en särskild punkt, till exempel en plats i trädgården eller i en park, och antecknar alla fjärilar man ser under femton minuter. Eller så tar man en långsam promenad längs en slinga och skriver ner vilka fjärilar man får syn på.
För att ens observationer ska komma med i den nationella statistiken behöver man göra det vid minst tre tillfällen under en säsong, gärna oftare. De flesta rapporterar sedan in sina resultat via nätet, men det går också bra att skicka in det via den vanliga postgången.
Alla välkomna
Vem som helst kan bli fjärilsövervakare och man får lära sig efter vägen, säger Anna Stenström. Alla nya övervakare i får en fjärilsbok som ska hjälpa en på traven, tillsammans med en liten plastburk där man kan stoppa ner fjärilen och betrakta den på nära håll.
– Det kan vara bra att skaffa en håv för att fånga in dem. Har man väl gjort det är det inga större problem. Sen kan man börja bläddra i sin bok, och när man tagit reda på vilken fjäril det är släpper man ut den ur burken utan att ha skadat den.
Fjärilar är generellt en ganska lättbestämd artgrupp, säger Anna Stenström, men om man skulle råka på en särskilt klurig än finns det hjälp att få. Då tar man ett foto på fjärilen i burken och lägger upp det i en facebook-grupp, där medlemmarna kan slå sina kloka huvuden ihop.
Andra gånger är fjärilens närvaro så flyktig att det av den anledningen är svårt att hinna se vad det är.
– Jag har själv en slinga och ibland flyger en fjäril tvärs över den och in i en villaträdgård, dit jag inte kan gå. Då markerar jag den som “obestämd”, men det ger ändå ett mått på hur många fjärilar det finns.
Fjärilsövervakare kan man vara i hela sitt liv eller bara under en kort period. Man får man inget betalt, utan det är en helt ideell syssla.
– Det är framför allt en kostnadsfråga. Det finns så många arter att övervaka att det skulle bli alldeles för dyrt att betala personer för att göra allt jobb.
Ett evighetsprojekt
Så hur står det då till med fjärilarna i Västra Götaland? Än så länge är det svårt att säga något generellt, säger Anna Stenström.
– Vi vet att många pollinerargrupper och insekter har minskat väldigt mycket, men antagligen skedde den största nedgången långt innan vi började övervaka. Vi har helt enkelt inte haft övervakning tillräckligt länge för att kunna säga något säkert.
Men tanken är att de projekt som nu pågår ska leva vidare länge.
– Det är ju meningen att man ska kunna följa utvecklingen i naturen, så vi hoppas att det är ett evighetsprojekt.
Vill du bli fjärilsövervakare? På www.dagfjarilar.lu.se kan du läsa mer och anmäla ditt intresse.
