För ett par veckor sedan gav sig tusentals människor ut på Sveriges gator och torg för att strejka för klimatet. Vilka är de och vad driver dem? Det ska forskare vid Göteborgs och Uppsala universitet ta reda på.
I samband med de stora internationella klimatstrejkerna fredagen den 15 mars fick mellan 1 200 och 1 500 av de svenska deltagarna svara på en enkät från forskare vid Göteborgs och Uppsala universitet. Samma enkät delades också ut i flera andra länder, såsom Belgien, Tyskland, Italien och Polen.
– Vi är många forskare som har mobiliserat för att samsas om detta, med delvis olika forskningsområden. Det är intressant, inte minst för klimatrörelsen och aktivisterna själva, att titta på vad deltagarna faktiskt tycker om olika saker: vad som motiverar dem, hur de ser på klimatfrågan och på vad som bör göras, säger Mattias Wahlström.
Han är docent vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap på Göteborgs universitet och en av initiativtagarna till den svenska studien.
Enkäten delades ut till mellan 600 och 700 personer i Stockholm och Malmö, men inte i Göteborg. Delvis på grund av personalresurser, delvis för att strejkerna här inte såg ut att bli så stora.
– Jag var ute här i Göteborg och det var ju en hyfsat stor samling folk som kom i slutändan, men det var inte så barn- eller ungdomsdominerat. Det var kanske runt 30 procent, vilket är omvända proportioner mot hur det såg ut i Stockholm och Malmö.
Vad kan det bero på?
– Min enda spontana förklaring är att det helt enkelt är en typ av imitationseffekt. Hör man att det finns andra skolor lokalt där eleverna strejkar inspireras man av det. Här i Göteborg det tog inte fart på samma sätt.
Deltagarna fick bland annat frågor om sin tilltro till politikers, företags och teknikens förmåga att förändra och om Greta Thunbergs roll i klimatrörelsen, liksom öppna frågor som varför man demonstrerar och vad som bör göras åt klimatförändringarna.
Mattias Wahlström är intresserad av den så kallade mobiliseringsdynamiken. Även om många säger sig sympatisera med en fråga är det bara en minoritet som går ut på gatorna och demonstrerar. Varför blev det just de?
– Det perspektivet är intressant eftersom det här var en globalt koordinerad ungdomsprotest som skedde på många platser. Det är en unik händelse.
Nu är det dags för nästa fas i studien, att analysera alla enkätsvaren. Forskarna går in det arbetet med ett ganska öppet sinne, om än med vissa aningar.
– Som sociolog kan jag misstänka att frågor om klass och utbildningsbakgrund kan ge utslag på i vilken utsträckning man deltar. Det här är ju frågor som i viss mån kräver kunskaper och resurser. Men det vore spännande om jag har fel här, säger Mattias Wahlström.
Det är också intressant i vilken utsträckning man tror att det går att påverka politiken, tycker han.
– Jag kan möjligen tänka mig att de yngre deltagarna är mer hoppfulla och mindre cyniska än de äldre. Inte minst för att man behöver vara hoppfull när man tillhör en generation som i högre grad kommer att få känna av konsekvenserna av en klimatförändring.
En kortare sammanfattning av resultaten ska förhoppningsvis finnas tillgänglig i vår, men forskarna planerar också en bredare rapport med internationella jämförelser längre fram.
– Om det blir ytterligare mobiliseringar är det intressant att ha det här att peka på och att kunna göra inspel i diskussionerna. Vi hoppas också att kunna bidra med uppmärksamhet från vårt håll – att vara uttolkare åt protesterna och ge röst åt dem på det sättet.
