Replik på förra veckans ledare: Avskaffa betygshetsen – inte skolvalet.
DEBATT Resultatmässigt ökar gapet mellan svenska skolor. Forskare vid Stockholms och Uppsala universitet har under flera år studerat hur det fria skolvalet har bidragit till utvecklingen vilket presenterades i en rapport 2013. De fyra forskarna Bo Malmberg, Eva Andersson, Zara Bergsten och John Östh skriver i sin sammanfattning: ”Vår forskning pekar på att den svenska skolvalsreformen inte har gett de positiva resultat som dess förespråkare ställde i utsikt när den genomfördes. Den lanserades som en frihetsreform som genom ökad konkurrens skulle skapa världens bästa skola. Men det som har skapats är en skola med ökande klyftor och med resultat som enligt PISA har försämrats från år till år”.
I korthet visar rapporten att svenskfödda föräldrar och medelklassgrupper väljer bort skolor som domineras av synliga minoriteter. Den visar också att det i första hand är priviligierade grupper som utnyttjar skolvalet. Dessa grupper låter barnen skolpendla längre sträckor och bort från områden med resurssvaga familjer. Föräldrar med lägre utbildningsnivå och socioekonomisk status väljer nästan alltid utifrån närhetsprincipen och inte efter skolors resultat eller profil. Att barnen (föräldrarna) valt skola har inneburit en kraftig sortering av elever och det har i sin tur ökat skillnaderna mellan skolor över tid.
Bakom den sammanhållna skolan och grundskolan fanns bärande idéer om demokrati, likvärdighet och jämlikhet. Den demokratiska staten och dess institutioner skulle lägga grunden för ett samhälle där klasskillnader och orättvisor utjämnades. Vad vi nu ser är att denna demokratiska tanke alltmer urholkas.
Genom det fria skolvalet försvåras möjligheten till en demokratisk likvärdig och jämlik skola. Införandet av friskolor förstärker sedan denna utveckling. Idelogin om valfrihet leder till att makten flyttas från demokratiska institutioner till marknaden där ”kunder”, alltså föräldrarna, ska göra ett val.
Ett val på en utan tvekan tvivelaktig marknad med den självklara ambitionen att göra vinst och tillfredsställa sina ägare. För nyliberalerna skulle möjligheten att välja skola undanröja orättvisorna. Detta har visat sig fungera sällsynt illa. Uppväxtförhållanden, föräldrars utbildning och inkomst liksom övriga sociala, kulturella och ekonomiska bakgrundsvariabler avgör våra barns framtida livssituation. Utbildning är den främsta enskilda faktor som möjliggör eller förhindrar klassresan.
Hur kunde det gå så här? Jo, därför att en ideologi om valfrihet och marknad omvandlades till ett politiskt mantra, där alla tycktes ha förlorat besinningen. Begåvad eller inte så är det barn från ekonomiskt svaga familjer som förhindrar möjligheterna till högre utbildning och detta förstärks nu ytterligare av nyliberalernas ideologiska föreställningar om det fria valet.
Detta är kapitalismen i sin renaste form med nyliberalismen som överbyggnad. Att de riskkapitalbolag som startade friskolor så småningom skulle lägga ner eller sälja vidare sina ”produkter” inom vad man kallar ”skolbranschen” var inte särskilt svårt att räkna ut. Kapitalismen är som bekant extremt dynamisk och anpassningsbar. Om det inte finns ekonomi i den ena verksamheten så flyttar den bara sitt fokus någon annanstans.
Kanske låter det bättre med valfrihet, privat ägande, fri marknad när detta sätts emot stat, tvång, monopol. När riskkapitalisterna placerar vinsterna från sina friskolor på Kajmanöarna, lär vi andra oss att det är fult att leva på statliga medel som försörjningsstöd, a-kassa, sjukpenning eller förtidspension. Omvärlden, som i många fall sett det svenska skolväsendet som en förebild, skakar förundrat på huvudet och undrar om vi blivit galna. Den viktigaste verksamheten vi har för våra barn överlåter vi till lycksökare, charlataner och dilettanter med hänvisning till någon diffus idé om en ”marknad” som styrd av en osynlig hand ska ge oss en skola överlägsen den demokratiska institution som vår grundläggande skola en gång var.
