Glöd · Debatt

Framtiden är kvinnornas

I dag, på internationella kvinnodagen, skriver Gunnel Malm om att det, tack vare #metoo-rörelsen, finns hopp om framtiden.

DEBATT På sätt och vis finns det hopp för framtiden och troligen kan vi tacka #metoo-rörelsen för att jag vågar skriva den här rubriken. Många män fick skylta med det de gjort (gör?) och mycket som varit fördolt kom fram i ljuset och bykades om ordentligt. Sånt behövs för ska vi, någonsin, uppnå någon slags jämlikhet då ska smutsen upp i ljuset. Och det härligaste är att de flesta kvinnor stöttade varann i den här processen.

Men fortfarande finns det massor att jobba med, tro inte annat, för männen släpper inte makten frivilligt utan den måste, precis som demokratin, ständigt erövras.

Och inte bara makten utan rätten att slippa nedvärderas och råka illa ut. Jag har många mappar där jag samlar olika reportage, uttalanden med mera. En av den mest välfyllda är den som handlar om mäns övergrepp på kvinnor och barn. Det är chockerande vad dessa män anser sig ha rätt att göra mot en annan människa.

Ta bara näthatet som, nästan uteslutande, riktar sig mot kvinnor och unga tjejer.

Kvinnliga politiker får ta mer skit än manliga och jag blir inte ens förvånad längre.

En ung tjej på 14 år blev så mobbad varje dag att hon kräktes dagligen i skolan. Inget ovanligt alls. Likaså roar sig folk med att sabla ner Greta Thunberg så mycket man kan, denna unga tjej som är den friskaste fläkten inom miljörörelsen på årtionden.

Jag läste ett uttalande som lyder som följer: ”Verklig jämställdhet börjar med att flick- och damlagen får lika bra träningstider på fotbollsplan. Det fortsätter med att kvinnor och män får lika lön för lika arbete. Och slutar därefter med rättvisa pensioner”. Sant, och faktiskt ett jultal 2018 av moderatledaren. Sen kan man ju undra varför det inte är genomfört redan. Jag har hört samma tugg från vänster till höger i över 30 år, ingen gör något, en del försöker men det kommer alltid viktigare (?) frågor emellan.

Dags för oss kvinnor att ta saken i egna händer alltså. Vilket en del grupper redan gjort, som vet sitt värde. Jag minns med glädje hur nyutexaminerade syrror krävde högre lön än den erbjudna. Kanske dags att käfta upp sig ännu mer, eftersom både sämre aborträtt och dålig LSS drabbar oss kvinnor. Ja för tro inte annat än att det vore mest praktiskt för myndigheterna, och kanske äkta mannen, att kvinnan var hemma och skötte markservice och det sjuka barnet.

Maria Aljochina. Foto: Mark Lennihan/AP Foto:
Linnéa Claeson. Foto: Noella Johansson/TT Foto:
Öppna i helskärm
1 / 2

Efter allt negativt ovan ser jag rakt in i ögonen på en självmedveten kvinna. Fotot visar Maria Aljochina, en rysk aktivist som ingick i Pussy Riot och fängslades för sina åsikter. Obruten, vad det verkar, berättar hon om sin tid i ryskt fängelse och jag häpnar över att hon överlevde. En kvinnlig förebild, helt klart. Nästa ”ikon” heter Linnéa Claeson, handbollspelaren, som bemöter det mesta näthatet med humor. Jag skrattar gott åt hennes kommentarer och inser att kvinnor och män verkligen inte förstår varann ibland. Eller rätt ofta faktiskt. För hur i hela världen ska någon kunna greppa hur en kille kan hala fram hela härligheten, fota av den med mobilen, och sen sända bilden till alla och envar. Ja, givetvis bara unga tjejer och kvinnor då. Jag fattar inte ett dyft, undrar om någon tonårstjej, eller vuxen kvinna, gör det. Eller gillar det.

Till sist bara ett enkelt uttjatat, men sant, råd: Stå på dig, annars gör någon annan det! Oftast en man. Tyvärr.