Alla vill ha minskade barngrupper i förskolan, men i Göteborg fortsätter grupperna att vara för stora. Det är brist på utbildad personal och svårt att hitta lokaler, samtidigt som staden växer och fler söker förskoleplats. Inför våren fick många föräldrar återigen besked om att deras barns förskolegrupper blir större.
Jennie Carlander kommer direkt från en heldag bland barnen på Topasgatans förskola i Tynnered. Där har hon jobbat i fyra år, ända sedan hon blev färdigutbildad förskollärare. Hon tycker om sitt jobb, sina arbetskamrater och sin chef och tror att hon jämförelsevis har det rätt bra på sin förskola, trots att det ligger i ett socioekonomiskt utsatt område. Men hon märker av de ökande grupperna och en ökad stress bland de anställda. Under hennes år i yrket är det flera vänner och kolleger i branschen som har blivit utmattade eller tvingats byta jobb.
– Vi har fått större grupper även denna termin. Vi trodde vi skulle slippa det på grund av statsbidraget som ska hålla barngrupperna nere, men vi har fått fylla på med 6–7 nya barn på förskolan.
Under hela den tid som Jennie har jobbat som förskollärare har grupperna på hennes förskola ökat, med undantag för någon termin när det inte var fullt sökandetryck. På flera platser i dag är det 25 barn i en grupp.
– Jag har hand om 14 barn ihop med en vikarie. Visst hjälper vikarien till, men jag har hand om allt det pedagogiska. Det hade såklart underlättat mycket att ha en utbildad kollega, säger hon.
Forskning visar att stora barngrupper kan medföra förseningar i språkutveckling samt orsaka stress. Pia Williams, professor i barn- och ungdomsvetenskap på Göteborgs universitet är en av de forskare som uttalat sig kritiskt om stora förskolegrupper. Särskilt illa är det för små barn i åldrarna ett till tre år, menar hon.
– Barn kan bli stressade och oroliga av att ha för många relationer i så tidig ålder, säger hon i en intervju med Svt nyheter.
Hon menar dessutom att vissa moment enligt läroplanen inte hinns med. Exakt hur stor en barngrupp bör vara beror på barnens ålder, antal barn per lärare och lärarnas kompetens, men det finns ändå smärtgränser, säger hon.
– Det är inte för barns bästa om man har en förskollärare på elva småbarn, varken för den vuxna eller barnet.
Inflytt till storstäderna
Trots forskningsrönen och trots att barngrupperna generellt sett minskat i storlek är de inte nere i de nivåer som är rekommenderade. I Göteborg ligger snittet i dag på 15,1 barn för 2018. Rekommenderade gränser är 1–12 för barn under tre år och 9–15 för de som är 4–5 år.
Ett av de större problemen är att endast en liten del av personalen har utbildning. Allt fler människor flyttar in till städerna och där saknas det såväl lokaler som utbildad personal. Endast 39 procent i Göteborg är legitimerade förskolelärare, bland det lägsta i landet.
– Det behövs satsas långsiktigt. Man kan se rätt långt innan hur många barn som föds, för de börjar ju förskolan tidigast ett år efter födseln. Varför kan man inte planera bättre? säger Jennie Carlander.
Hon är också fackligt ombud och skyddsombud och frustrerad över hur situationen ser ut för henne själv och kollegerna.
– Vi får inga fler resurser varken pengamässigt eller personalmässigt, trots att vi får fler barn. När vi som pedagoger går in i väggen, en efter en, då finns det absolut ingen personal kvar.
Jennie vittnar om anställda som är sjukskrivna av utmattning, pedagoger som bytt yrke för att de inte orkar med och att den personal som är kvar är väldigt trött.
– Jag skulle vilja uppmuntra politikerna att tänka mer långsiktigt, att göra en plan för hur vi behåller personalen. Höj skatten! säger Jennie och skrattar.
Statsbidrag betalas tillbaka
Det långsiktiga perspektivet är något som visar sig på olika sätt i politiken i dag, bland annat genom ett särskilt statsbidrag som kan sökas för att minska förskolegrupperna.
Men flera kommuner har behövt betala tillbaka delar av bidraget, bland annat Göteborg. Här har man tvingats betala tillbaka fem av 18 beviljade miljoner för läsåret 2016/2017, eftersom man inte levt upp till kraven om minskade barngrupper – pengar som motsvarade cirka tio heltidstjänster.
Två orsaker till att Göteborg inte nådde målet var fler sökande till förskoleplatserna och lokalbrist.
– Lokaler har länge varit ett problem i centrum, vi har många långåriga planer, men få blir realiserade, just för att central tomtmark är både dyr och svår att hitta, kommenterade Hans Wettby, utbildningschef vid stadsdelsförvaltningen Centrum, till Svt nyheter väst.
Osäkerhet stressar
Topasgatans förskola där Jennie arbetar har använt statsbidraget till att boka en extra vikarie varje dag, vilket har varit väldigt betydelsefullt för verksamheten.
Men det finns en oro över att inte veta hur länge pengarna finns kvar. Under våren fick de, precis som andra förskolor i Göteborg, besked om att ytterligare barn skulle klämmas in i barngrupperna. Osäkerheten är också stressande, liksom känslan av att inte vara prioriterade.
Under 2018 gick de styrande rödgröna politikerna ut med en satsning på 50 miljoner till förskolan i Göteborg, men det har Jennie Carlander och hennes kolleger inte märkt av.
– Sedan räcker ju 50 miljoner inte så långt. En ny förskola kostar bra mycket mer än 50 miljoner kronor bara den, säger hon.
I Göteborg är Kristdemokraterna aktiva i debatten och driver på för ett maxtak i barngrupperna: 12 barn i smågrupperna och 15 barn i de lite äldre grupperna.
”Alla barn har rätt att bli sedda och få möjlighet att utvecklas i förskolan, och med stora barngrupper är det en omöjlighet. Små barn behöver små barngrupper. Detta är ingen nyhet. (…) Det handlar inte bara om barnens miljö, utan även förskolepersonalens arbetsmiljö. Om vi ska ha möjlighet att hålla en hög kvalitet på förskolan i Göteborg måste gruppstorlekarna sjunka”, skrev Kristdemokraternas gruppledare David Lega i en debattartikel i Expressen när förslaget lanserades förra våren.
”Kan bli kontraproduktivt”
Karin Pleijel är oppositionskommunalråd för Miljöpartiet i Göteborg. Hon är tveksam till maxtak.
– Enkla mätetal kan tyvärr bli kontraproduktiva, då mycket fokus hamnar på att ”mäta rätt” istället för att stärka professionerna så att de kan utveckla kvaliteten i praktiken. Det betyder inte att vi inte ska mäta något, vi ska mäta få men viktiga värden och se till att de används för att ständigt utvärdera och utveckla verksamheten, säger hon.
Karin Pleijel menar att kvalitet i förskolan är avhängigt många faktorer, där den viktigaste är personalens utbildning och kompetens, och en storlek på barngrupper och personaltäthet som möjliggör att möta varje barns behov. Lokalernas och förskolegårdens utformning är också viktiga kvalitetsfaktorer, säger hon.
– För oss är de riktmärken för barngruppers storlek som Skolverket tagit fram en bättre vägvisare än ett endimensionellt ”tak”, som också riskerar att bli ett ”golv”. Riktmärket säger att småbarnsgrupper ska vara 6 till 12 barn per grupp, och 9 till 15 för större barn.
Bättre miljö
I Göteborg används sedan förra mandatperioden den så kallade Kungsbackamodellen, som innebär att barnet större delen av dagen är i en mindre barngrupp.
– Det har förbättrat vistelsemiljön för alla. I Göteborg minskade i genomsnitt barngruppernas storlek under förra mandatperioden från 17,6 barn per grupp (2014) till 15,5 barn per grupp (2018) enligt Skolverkets statistik.
Men även om genomsnittsgruppen i en Göteborgsförskola har minskat uppfattas det sällan så av personalen. En av anledningarna kan vara att andelen utbildad personal minskat. Det är svårt att locka nya pedagoger.
– Flaskhalsen i dag är utbildad personal och även lokalfrågan. På en del ställen där många vill ha sina barn finns inte plats att bygga nytt, det är en stor utmaning. Med nya resursfördelningsmodellen startar vi med att minska grupperna där det är socioekonomiskt svagast. Även detta är delvis en resursfråga, och vi ser att vi behöver stärka verksamheten, säger Karin Pleijel.
Den resursfördelningsmodell hon pratar om började användas i fjol och syftar till att förskolorna ska vara likvärdiga oavsett var i Göteborg man bor. Modellen, som används i ett flertal svenska kommuner i dag, innebär att tio procent av förskolepengen per barn utgörs av en ”socioekonomisk del” som bygger på nio variabler såsom kön, utländsk bakgrund och föräldrarnas utbildning. Statistiska centralbyrån beräknar ett socioekonomiskt index för varje förskoleenhet baserat på variablerna, och utifrån detta index fördelas pengarna. Förskolor där många barn kommer från socioekonomiskt ut satta förhållanden får på så sätt mer resurser.
Hur räkna på ett barn?
Trots att grupperna de facto har minskat under senaste mandatperioden får Göteborg fortfarande kritik för stora grupper. Skolverkets rekommendationer ligger på max 12–15 barn, beroende på ålder.
Det är ett komplext arbete att hitta bra arbetsmiljö för vuxna och små barn. Och hur räknar man på ett barn?
– Kan man räkna ett halvt barn? Om någon bara går 15 timmar räknas det som ett halvt barn, men det kräver ju lika mycket dokumentation, utvecklingssamtal och pedagogisk verksamhet även om barnet går färre timmar, säger Jennie Carlander.
– Och hur jämför man ett barn med ett annat, när alla barn behöver så olika mycket fokus?
Några timmar efter intervjun med Jennie plingar det till i min telefon. Det är Jennie som har kommit på något hon glömt säga:
”Forskning visar att barn som gått i förskola med hög kvalitet har lättare med resten av skolgången. Det kanske är bra att säga till politikerna! I USA finns något som heter Perry Preschool Program där de räknat ut att det går att spara mycket pengar på att barn går i förskola, speciellt i fattiga områden. Så om politikerna bara tänker långsiktigt så finns det pengar att spara på en förskola med hög kvalitet!”
Fotnot: Syre Göteborg har försökt att nå representanter från Alliansen i Göteborg för att få deras syn på saken, men utan framgång.
