Dubbla känslor inför veganska setmenyn

Det är bra många år sedan vi var på Dubbel Dubbel. Då fick köket fixa och trixa för att få ihop en vegansk meny. Numera är läget helt annorlunda. En färdig vegansk setmeny erbjuds och vi är tre i sällskapet som är här för att sätta tänderna i den.

Vi har bokat bord en regnig onsdagskväll och komiskt nog blir vi visade till exakt samma bord som för sju år sedan. Det är ingen stor lokal och egentligen heller inte särskilt mysig, om man får vara lite sträng. Men efter att ha anlänt som tre genomblöta hundar, känns värmen och den dämpade belysningen rätt soft.

Vår servitör är så där skönt kompisaktig som ju ligger i tiden. Jag pratade just med en vän som detta, som påtalade att hen blir oerhört nervös när servitören leker polare. Själv tycker jag det är trevligt och spelar gärna med i charaden. Hellre polare än en snorkig servitör som hatar sitt jobb.

Han levererar strax våra drycker. In kommer snart också en tallrik med varsin bao – det vill säga ångkokt, fluffigt bröd med fyllning. Lite som Kinas variant av tacos. De är riktigt goda. Några av de bästa jag ätit faktiskt. Tempehn agerar tuggig och smakrik kropp åt resten av fyllningen, som bland annat består av två personliga favoriter: hoisinsås och koriander.

Tyvärr visar sig baosen vara kvällens höjdpunkt. Jodå, resten av middagen är helt klart godkänd men kittlar inte lika mycket som förrätten. Vi får in fat efter fat med smårätter och vi delar upp efter bästa förmåga. Tempehsalladen med stjälkselleri och koriander är mycket bra. Den lilla syrliga morotssalladen slinker ner fint. Algsalladen smakar som algsallad ska.

Men gurksalladen har inte alls det där stickigt vinägriga stinget som jag älskar, utan känns tyvärr lite klen. Och pak choi är en kålsort som aldrig borde lämnat jorden där den växte. Det är helt enkelt omöjligt att göra den skojig.

Mellan dessa ytterligheter finns en låda med två sorters jiaozi, eller dumplings som vi också kallar dem. De är vackra att se på och fyllningarna låter lovande: tempeh, tofu, glasnudlar, öronsvamp och annat gott, bland annat smaksatta med den klassiska kinesiska kryddan Fem kryddor.

Problemet med Dubbel Dubbel är att de inte riktigt fått fason på såserna. Mina två vänner är väldigt nöjda, men jag tycker att de är för smaklösa. Det är en sojasås, en löksås samt en tunn, genomskinlig variant som ger en känsla av risvinäger och rosenvatten. Jag lyckas inte riktigt få dumplingarna att ta smak av såserna. Synd på så fina fyllningar som inte får leva ut i sin fulla blom.

Vi har nu rensat alla fat och jag frågar vår nya polare om det finns vegansk dessert. Jajamen, får vi veta. Rätten som på menyn beskrivs som marinerad ananas, ljus rom, stjärnanis, glass på grönt te och kaksmulor går att ordna. Häftigt, tänker jag, men blir lite konfys när den lilla kulan med vaniljglass kommer in. I skålen ryms fint hackad ananas marinerad i ljus rom, vilket tyvärr inte framträder tydligt nog. Citronmelissen piggar upp, men var är mina kaksmulor?

Det är en godkänd men svajig middag vi stoppar i arkivet. Opretentiöst häng, sympatisk service och hälften av rätterna riktigt bra. Men det saknas bitvis genomarbetade smaker. För att vara lite klyschig: Det saknas det lilla extra.