Bokslut för testlabbet Majorna

För lite drygt två år sedan, i slutet av november 2016, träffade Syre Göteborg My Welther på ett kafé i Majorna. Hon berättade om planerna inför det då nystartade projektet Ekologisk stadsdel Majorna 2.0, där nya idéer och verksamheter skulle testas för att se hur man bäst gör en stadsdel hållbar.

Vi möts igen i december 2018 på ett annat lokalt kafé. Årsskiftet, och därmed projektets ände, närmar sig. Det är dags för bokslut i Ekologisk stadsdel-projektet.

– Jag är väldigt nöjd och tycker att vi har åstadkommit väldigt mycket. Projektet har levererat enligt målen: vi har tagit fram verksamheter, koncept och metoder för att man som individ ska kunna förändra sitt beteende och till exempel konsumera mer medvetet eller transportera sig på ett annat sätt.

Men så tillägger hon:

– Men sett till klimatförändringen har det förstås inte gått åt rätt håll, så det känns både och, det här. Klimatkrisen som den ser ut nu går inte att lösa på individuell basis. Det måste till politiska beslut, både globalt, nationellt och regionalt.

De här dubbla känslorna ska My Welther få förklara lite senare. Men först: låt oss ta en rundtur i Majorna. Hur har stadsdelen förändrats under de här två åren? Har projektet lämnat några spår efter sig?

Ett hållbart kluster

Ja, visst har det gjort det. Tydligast är det kanske i ena änden av Slottsskogsgatan, där det skapats ett litet kluster av verksamheter med fokus på återbruk, reparation och hållbar (icke)konsumtion. Noden är Fixoteket, vars syfte är att det ska bli enklare för göteborgarna att reparera och återbruka. Här kan man slå sig ned vid en symaskin för att laga en trasig tröja eller låna hem en slagborr att sätta upp en vägghylla med. Här finns också en liten återvinningscentral och en byteshörna, och varannan vecka anordnas workshops, temakvällar och föreläsningar med olika teman.

I anslutning till Fixoteket ligger också Leksaksbiblioteket, som även det slog upp dörrarna i våras. Det är det första i sitt slag i landet, där barn och föräldrar kan låna med sig leksaker hem precis som på ett vanligt bibliotek. Även Gratisbutiken i Majorna, som tidigare låg i en källarlokal på en innergård, har flyttat in här. Likaså Solidariskt kylskåp – Solikyl – där man kan hämta och lämna mat.

De olika verksamheterna ligger i anslutning till varandra och kan samarbeta sinsemellan.

300 nya odlare

Även odlingen har fått sig ett rejält uppsving under de här två åren. Tre nya odlingsplatser har startats i olika delar av Majorna och mångdubbelt fler pallkragar har slagits upp på innergårdar och gräsplättar. Det har engagerat 300 nya odlare, och nästan lika många har deltagit i de odlingsrelaterade studiecirklarna. Man har också haft seminarier, workshops, utställningar, panelsamtal. En modeshow med hållbara kläder och en gratis stadsfestival. Det har startats en lådcykelpool och Folkköket, där en kock tillsammans med volontärer lagar middag på matsvinn som sedan säljs till allmänheten för en billig peng, har levt vidare och utvecklats. Man har också genomfört trafikvandringar och tagit fram underlag till trafikkontoret, för att gatorna i stadsdelen ska bli tryggare för framför allt barn att röra sig på.

Gensvaret från Majornaborna har varit mycket positivt , säger My Welther.

– Verksamheterna i sig har rönt mycket uppmärksamhet, men själva tanken om att arbeta med klimatförändringarna är ganska väl grundad i Majorna sedan länge. Det är inte mina idéer som har genomförts i det här projektet, det är väldigt viktigt att understryka, utan de har kommit från hyresgäster och boende i områdena. Det vi har gjort är att fånga upp engagemanget.

Det som har väckt särskilt mycket uppmärksamhet – både positiv och negativ – är den lokala valutan: fysiska sedlar som kallas majorer, som man kan växla till sig och sedan använda i olika butiker, restauranger och kaféer i stadsdelen.

– Folk har undrat vad det är för vits med det här. ”Jag kan väl handla lokalt med svenska kronor?”, säger My Welther och förklarar:

– Det här handlar om att vi vill visa att ekonomi är ett styrmedel och starta samtal om vad ekonomisk hållbarhet är. Genom att låta pengarna cirkulera lokalt vill vi främja det lokala utbudet. Nu har den styrts mot de lokala handlarna, men i förlängningen vill vi också att det ska leda till mer närproducerad och ekologiskt odlad mat. Är det rimligt att den närmaste potatisbonden ligger på Orust när vi har jordbruksmark inom staden?

Stå på egna ben

När vi sågs för två år sedan, inför att projektet skulle dra igång, lyfte My Welther fram kontinuitet som en bärande faktor om gemene majbo ska hoppa på omställningståget. Nu är projektet Ekologisk stadsdel slut, men ambitionen är att alla verksamheter ska fortsätta leva vidare med olika huvudmannaskap. Majornas samverkansförening kommer att ta över ansvaret för delar av odlingarna, lådcykelpoolen ska förvaltas av Hyresgästföreningen och just nu diskuteras om Fixoteket kan drivas vidare genom ett IOP, idéburet offentligt partnerskap, med Göteborgs stad. Men det finns, som så ofta, en betydande hake: ekonomin.

– Det här sista året har vi jobbat mycket med att hitta lösningar på hur de ska överleva ekonomiskt. Några av verksamheterna är så pass nya att de inte kan stå på egna ben än, så är det. Men de kommer att fortsätta och försöka hitta mer stabila ekonomiska förutsättningar.

Det gäller att hitta en balans, säger hon. Hur mycket kan en verksamhet eller ett arrangemang kosta för att det ska vara intressant och möjligt för alla att komma?

– På Folkkök har vi landat i att det kostar 40 kronor för vuxna och 10 för barn. Det är en nivå som de flesta verkar känna sig bekväma med. Men du kan också bli volontär och får då äta gratis.

Det här är en genomgående tanke i de verksamheter som startats upp inom projektet, säger hon. Även tid ska fungera som valuta i det omställda samhället.

– Om en verksamhet inte är gratis ska det åtminstone finnas ett ”engagemangsalternativ” för den som inte kan betala med pengar.

Svårt politiskt landskap

Ekologisk stadsdel Majorna 2.0 avslutades officiellt nu vid årsskiftet. När My Welther nu packar ihop sitt projektledarskap och utvärderar de senaste två åren är hon alltså riktigt nöjd. Men samtidigt ser hon mörka moln torna upp sig vid horisonten, i form av stadens nya Alliansstyre.

– Det innebär att man ska jobba om miljömålen och minska på bidragen från social resursnämnd till den ideella sektorn och föreningslivet. Det kommer naturligtvis att slå jättehårt mot de lokala små engagemangen som inte har en affärsmodell färdig.

Hon fortsätter:

– Verksamheterna Fixoteket och Leksaksbiblioteket är beroende av stöd som hyressubventioner, bidrag eller avtal med staden för att kunna leva vidare. Och det tror jag kommer att vara svårare att driva med dagens politiska landskap.

Även byråkratins kvarnar, som mal långsamt oavsett vilket parti som styr, är en utmaning för omställningsarbetet menar hon.

– Det känns ibland som att det finns en brist på tillit när det gäller lokalt engagemang, och det gäller allt från föreningslivet och civilsamhället till kommunen. Man har svårt att lita på det som inte riktigt passar in i de egna stuprören och strukturerna. Men det är alltid i utkanterna som saker och ting utvecklas och förändras.

Klump i magen

Och det är inte bara i Göteborg som politiken förändrats. Vi har visserligen en vårändringsbudget att vänta, men i skrivande stund styrs Sverige av en budget där miljö- och klimatsatsningar skurits ned med två miljarder. Ingen flygskatt, ingen nyckelbiotopsinventering. I andra delar av världen vill nationsledare investera i kolgruvor och genomföra en enorm exploatering av Amazonas.

– Jag tror att många engagerade har en klump i magen nu. Man funderar på hur det ska bli när de etablerade partierna och styrena inte är särskilt intresserade av klimatomställning på riktigt. Det finns fortfarande en stor politisk brist på civilkurage, att våga ta de obekväma besluten.

Hon konstaterar:

– Det kommer att krävas en annan typ av mobilisering och påverkan nu, helt klart.

Och nog rör det sig i utkanterna. Det senaste halvåret har rörelser som Extinction rebellion tagit plats på samhällsarenan både globalt, nationellt och lokalt. Allt fler röster höjs för civil olydnad och vi ser nya gräsrotsinitiativ med mottot ”om inte politikerna tar tag i det här får vi göra det själva”.

Ord går inte att äta

My Welther hoppas att projektet Ekologisk stadsdel Majorna har varit en liten byggsten i den stora omställningen som krävs av Göteborg, Sverige och världen.

– Det viktigaste just nu är att jobba för en annan sorts värld. Vi ville visa att det är möjligt att påverka med ganska små medel och att det inte behöver vara tråkigt med klimatomställning. Det är ju mycket roligare att äta på folkkök än att sitta hemma med hämtmat.

Tanken är att erfarenheterna i Majorna ska kunna inspirera även andra stadsdelar och lokalsamhällen. Så vad är då receptet om man vill påbörja ett lokalt omställningsarbete? My Welther radar upp de viktigaste delarna: kontinuitet, uthållighet, att börja i det lilla. Inte misströsta och ge upp, även om folk till en början inte verkar intresserade. Att testa i liten skala, för att minska fallhöjden. Och kanske viktigast av allt: att göra något konkret som människor kan få upp ögonen för.

– Det är extremt viktigt att gå från ord till handling. Den absolut bästa kommunikationen är när något sker i den fysiska verkligheten. Det pratas så mycket, men de fina orden går inte att äta. Man måste agera.