DEBATT Häromveckan rapporterade SvD om att en 80-årig kvinna dömts till fyra månaders fängelse för innehav av små mängder cannabis och amfetamin, som hon använde för att dämpa sina starka smärtor i höften. Det är det senaste av många exempel som visar på hur orimlig och inhuman svensk narkotikapolitik är. Sverige behöver en skadereducerande narkotikapolitik som prioriterar medmänsklighet och att rädda liv framför moralism och signalpolitik.
Runt om världen har synen på droganvändare utvecklats. I dag klassas beroende som en sjukdom av världshälsoorganisationen, vilket går stick i stäv med synen på beroende som viljesvaga individer, som den svenska politiken har grundats på. Vi vet att en kombination av biologiska och sociala faktorer gör att vissa människor löper mycket större risk att utveckla ett missbruk.
Trots det ser vi att många, från höger till vänster, fortfarande vill använda narkotikapolitiken för att straffa och stigmatisera droganvändare. Detta sker på bekostnad av livsviktiga vårdinsatser, vilket kan ses i att Sveriges narkotikarelaterade dödlighet är den näst högsta i hela EU. Varje gång politiker prioriterar signalpolitik framför vårdinsatser kostar det människor livet. Narkotikapolitiken måste läggas om till att istället fokusera på skademinimering som präglas av evidens och medmänsklighet snarare än ideologiska vanföreställningar och moralism.
Miljöpartiet har som första riksdagsparti ställt sig bakom försöksverksamhet med injektionsrum och skrivit in skadereducerande narkotikapolitik i sitt valmanifest efter påtryckningar från Grön ungdom. Nu måste den politiken också genomföras i praktiken. Vi kommer inte sluta kämpa för en narkotikapolitik som räddar liv.
