poet, som tillsammans med Aase Berg och John Swedenmark läser och diskuterar klimatkritisk lyrik på Stadsbiblioteket söndagen den 10 februari.
Du kallas emellanåt för ekopoet men du har sagt att du föredrar planetlyriker. Vill du berätta om skillnaden?
– Det handlar väl mest om ord. Men poesi handlar ju precis om det, ord. Ekopoet och planetlyriker är för mig lika goda kålsupare, då de kretsar kring själva diktaren. Jag är egentligen inget mer än en människa som ibland skriver. Dikten är det intressanta. Och jag föredrar planetlyrik som begrepp för dikt som tar sig an vår tids ekologiska kriser framför ekopoesi. Ekopoesi låter som en slags KRAV-märkning.
Poesi förknippas kanske i mångt och mycket med det tunga som utgår från oss själva. Kan man säga att din poesi ligger utanför ditt mest privata eller finns det något av Jonas i dina dystopiska skildringar av omvärlden?
– Visst finns det en bild av poesin som hjärta och smärta, men massor av bra dikter genom historien, av många bra poeter, handlar om alltifrån gråstenar till salladsslungor. Men diktskrivandet är ju ofta, så även för mig, gravt subjektivt. Hur mycket av mitt privata jag som syns i mina dikter kan nog bättre besvaras av mina nära anhöriga. Men nog finns jag där.
Vad kan besökarna förvänta sig av programpunkten på Stadsbiblioteket?
– Diktläsningar, allvar, skratt och poeter som håller med varann om kapitalismen och kivas om begrepp som naturen.
