Fluffig naanpizza och krispiga burgare

Det var inte länge sedan Vegokollen besökte Masala Kitchen på andra sidan korsningen och alla kring bordet var nöjda, i synnerhet med naanbrödet. Ölkompaniet ligger i det fristående huset som kallas Redbergsgården. Här har en rad aktörer drivit sin verksamhet under åren. Till exempel fanns här förr en biograf och bingohallen tycks hänga med år efter år.

Som namnet antyder har Ölkompaniet stort fokus på öl, men så klart finns här också mat och det är ju därför vi är här. Klassiker som burgare har sin givna plats, men på menyn finns också en böngryta samt det jag personligen ser fram emot mest: naanpizza. Det verkar vara det veganska naanbrödets tidevarv.

För den som följt Vegokollens recensioner under åren, är det ingen nyhet att undertecknad gillar pizza. Men det ska givetvis inte vara vilken pizza som helst, utan det som jag brukar kalla för krogpizza. Ölkompaniets naanpizza blir en helt ny erfarenhet. Dessutom bör det finnas plats för efterrätt i form av glass med färska bär och kokos-dulce de leche.

Det sistnämnda är ett slags kolasås.

Vi är fyra i sällskapet denna gång och vi har bokat bord även om det inte behövs. Lokalen är väldigt typisk i tiden, i en stil som skulle kunna beskrivas som 2010-talets svar på en vilda västernsaloon. Det ser gemytligt ut, men jag har alltid undrat vad vitsen är med ojämna bordsskivor. Jag försöker under hela middagen balansera glaset på rätt ställe.

Vi har beställt burgare och pizza. Grytan med tre sorters bönor fick stå åt sidan denna gång. Sällskapet får in sin burgare, som är en friterad kikärts- och svartbönburgare med klassiska tillbehör samt rotfruktschips.

I vanlig ordning stjäl jag ett antal tuggor och konstaterar att det är en godkänd anrättning. Pluspoäng för att den är egengjord, men också för att den inte är smetig innanför den kanske i överkant tjocka paneringen.

Min pizza heter Weedeater och består av vitlöksstekt svamp, cocktailtomater, zucchini, lök, rucola samt korianderranchdressing. Det är en bra pizza, inget snack om saken. Ost saknas inte. Naaanbrödet är saftigt och funkar utmärkt som pizzabotten. Korianderdressingen bryter av fint och har ringlats snyggt över pizzan. Storleken är dock lite i underkant, men ett naanbröd är ett naanbröd.

Och kanske hade det varit fint med något litet extrapiff, som till exempel pinjenötter. Pizzans litenhet bekymrar mig dock inte till fullo, för nu ska det bli spännande med dessert. Jag går fram till baren och beställer vegandesserten och sätter mig till bords igen. Strax kommer servitrisen in med en skål chokladglass – bara. Jag undrar genast vad som hänt med resten. Hon ser lite förvirrad ut och snart kommer i stället bartendern fram och meddelar att det är så få veganer som beställer dessert så de övriga komponenterna hinner bli dåliga.

Okej, det var ju så klart inget bra avslut på en hyfsad middag. Självklart bör rätten plockas bort från menyn, eller åtminstone ska gästen meddelas om de uteblivna ingredienserna. Givetvis behöver jag inte betala för glassen, men tyvärr sänker glassincidenten betyget en smula.