Göteborgare nobbar hojen under vintern

Ta det försiktigt!

Uppmaningen slinker ur mig spontant. Gatan ser glänsande hal ut där en cyklist, utan hjälm, tänder lamporna för att ge sig av. Ett av de första snöfallen för året har lämnat ett tunt vitt pulver på gräsmattorna runt omkring.

– Det ska jag göra, men det brukar vara bra saltat på vägen in mot stan numera, svarar han innan han lugnt trampar iväg. Göteborgs stads policy är numera att cykelvägar ska prioriteras vid vinterväglag. Enligt trafikkontoret ska hela cykelvägnätet i Göteborg vid slutet av nästa år ha sopsaltning, det vill säga att snön sopas bort och salt läggs på när det behövs. Det är en av åtgärderna för att främja cyklingen i staden. Och det behövs; två tredjedelar av alla cyklister försvinner från gatorna på vin terhalvåret och det går lite si och så med att övertyga göteborgarna att ta hojen. I det nuvarande cykelprogrammet som antogs 2015 är målet att tre gånger så många cykelresor ska göras 2025 jämfört med 2011, från 73 000 cykelresor per dag till 219 000, vilket då beräknas innebära tolv procent av alla resor. I dag är andelen resor som görs med cykel i Göteborg sju procent av samtliga transportsätt. Det kan jämföras med Malmö där 25 procent av resorna görs på cykel.

– Malmö är en mindre, tätare och plattare stad. Göteborg är gles och utspridd. De har jobbat längre för att öka cyklingen medan vi har satsat mycket på kollektivtrafiken, säger Malin Månsson som är ansvarig för cykelfrågor på trafikkontoret.

Få satsningar

Vi står i källaren i lokalerna på Köpmansgatan och ser ut över den enorma satellitbild över Göteborg som utgör golvet. Malin pekar runt när vi pratar om kommande satsningar. För enligt henne har den propp som skapats av att staden drog igång flera olika stora infrastrukturprojekt samtidigt nu släppt. Cykelsatsningarna har börjat ta fart efter flera års stiltje.

– Trafikkontoret har fått en utökad volym på våra uppdrag med ett antal stora projekt, till exempel kring Västlänken, som har varit högre prioriterade än cykel. Vi har också haft problem att få in anbud för de cykeljobb som vi behöver få gjorda av entreprenörer. Men nu har vi bemannat upp och anställt fler projektledare, berättar hon.

”Proppen” har inneburit att väldigt få av de åtgärder som beskrivs i cykelprogrammet för 2015–2025 har påbörjats. En som är missnöjd med den långsamma utvecklingen är Kalle Hederos Eriksson, som cyklar i staden året runt, både i jobbet och privat.

– I grunden är Göteborg ganska bra som cykelstad, med ett väl utbyggt cykelvägnät, både centralt och i förorter. Men sen är väl kvaliteten si och så. Det är mycket hål i asfalten, särskilt nu när det är mycket arbeten runt om i stan. Ofta stöter jag på farliga situationer där man grävt upp i asfalten och så kommer man i nedförsbacke och det är mörkt. Det känns som att man inte tar cykeln på allvar, antingen är det entreprenören eller så har kommunen dåliga riktlinjer, säger han.

Cykelfrågor

Vi står vid korsningen Vasagatan/Viktoriagatan – en av de mest koncentrationskrävande korsningarna i stan, där cyklister ska samsas med gående, bilister och spårvagnar som svänger åt alla möjliga håll. Vem har egentligen företräde?

Kalle är administratör för Facebook-gruppen Cykla i Göteborg, där över 4000 medlemmar diskuterar cykelfrågor i staden. Ett vanligt förekommande inlägg är när någon lägger upp en bild på en plats där trafiksituationen upplevs som farlig eller på andra sätt undermålig för cyklister.

– Tonen kan vara ganska hård och elak ibland. Det gillar jag inte alls. Det gör nog att tjänstemän och politiker inte vågar gå in och föra dialogen där. Som tjänsteman är man ju ganska utsatt om man går in med sin egen profil, säger han.

Irriterad stämning

Irritationen är stundtals märkbar bland cyklisterna i gruppen. Enligt en undersökning från organisationen Svensk cykling utgör bilister den största källan till irritation för cyklister – 29 procent av de svarande pekade ut bilisterna, följt av dåligt underhållna cykelvägar (24 procent).

Att cykla i miljöer där bilar och cyklar samsas är också den största orsaken till otrygghet. Det leder ofta till konflikter i trafiken.

– På sikt måste infrastrukturen för cyklar bli bättre. Men nu måste vi börja samarbeta konstruktivt i trafiken för att få ner aggressiviteten, kommenterade Klas Elm, vd på Svensk cykling.

I Göteborgs cykelprogram beskrivs ett antal framgångsfaktorer som identifierats i städer som lyckats med att främja cyklingen. En av dessa är just ”omfattande separation från fotgängare och bilister”, en annan är kommunikation med användarna. Det händer att tjänstemän från trafikkontoret gör inlägg i Facebook-gruppen, men i övrigt tycker Kalle, som regelbundet rap porterar in fel på cykelvägarna, att kommunikationen från kommunen är dålig.

– Det är svårt att få dialog med trafikkontoret. Man får ingen respons. Det finns inget systematiskt sätt att ta hand om felanmälningar och få feedback. De verkar saknar viljan att möta dem som hjälper till och felanmäler och vill göra det bättre, säger han.

Men det är en bild som Trafikkontoret inte vill kännas vid.

– Vad trist att det uppfattas som att vi inte bryr oss! Inget kan vara mer fel. Vi anser att lyssnandet ger oss värdefull input till vårt arbete för en bättre stad, säger Eva Eriksson som är verksamhetsansvarig för extern kommunikation på trafikkontoret.

Hon vidareutvecklar:

– Vi arbetar systematiskt, alla ärenden som kommer in diarieförs och går vidare till den handläggare som är sakkunnig. Svar lämnas så snart det är möjligt men senast tre veckor efter frågan inkommit. Vi jobbar ständigt på förbättringar och just nu arbetar vi med hur vi mer systematiskt ska ta om hand alla synpunkter som kommer in. Vi har tyvärr sällan möjlighet att ha en längre dialog, utan försöker samla ihop oss vid ett antal tillfällen.

Långt från att nå målet

Sammanfattningsvis beskrivs läget för cyklingen i Göteborg såhär i cykelprogrammet: ”Flera studier visar att många cyklister är missnöjda med cykelvägarnas kvalitet vad gäller framkomlighet och flöde, och att cykla i Göteborg ofta upplevs som krångligt och svårbegripligt”. Det är en beskrivning som stämmer överens med den bild Kalle Hederos Eriksson målar upp.

– Det görs en del prioriteringar som jag blir ganska förbannad över, som att det måste finnas särskilda parkeringsplatser på vissa platser trots att de används extremt sällan. Det gör att cykelbanan uteblir helt, eller blir väldigt smal, exemplifierar han.

Hur har det då gått med målet att tredubbla antalet resor på tio år – det vill säga att nå en ökning på 300 procent? Enligt trafikkontorets senaste mätningar har det bara ökat med 25 procent sedan 2011. Det finns dessutom starka indikationer på att den ökningen mest berodde på införandet av trängselskatten. Sedan dess har det i princip stått stilla.

– Det behöver öka mer än vad det har gjort om vi ska nå målet. Vi behöver göra fler förbättringar för cyklister. Nu har vi börjat öka takten, och det är först när vi har gjort dessa som vi kan se en större ökning, säger Malin Månsson.

Cykelbro viktigast

Den enskilt viktigaste satsningen för att öka cyklingen är en gång och cykelbro över älven, menar både Malin Månsson och Kalle Hederos Eriksson. Men någon sådan kommer knappast finnas på plats innan 2025, med tanke på de långa projekterings och byggtiderna med överklaganden. Malin Månsson lyfter fram ett antal andra viktiga åtgärder som ligger i närtid.

– Vi ska bygga ut korta saknade länkar i cykelvägnätet. I Centrum är det extra viktigt, men där händer det så mycket annat just nu. Därför arbetar vi med pendlingsnätet istället. I och med elcyklarnas intåg på marknaden har dessa blivit extra viktiga, beskriver hon.

Men den mest avgörande faktorn till ökat cyklande behöver inte bli någon satsning på ökad kvalitet. Istället kan det bli en effekt av de många år av stora bygg och infrastrukturprojekt i centrum, som gör att fler inser att cykel helt enkelt blir det minst krångliga sättet att ta sig fram på. När jag frågar Malin Månsson om de kommer att nå målet på tredubblat cyklande tvekar hon länge.

– Det beror på. Det kommer byggas mycket i Göteborg och kommer vara krångligare att ta sig fram. Om vi sköter vårt jobb på ett snyggt sätt så finns det en chans, säger hon till slut.

Kan ha framtiden för sig

Kalle Hederos Eriksson är tveksam. Han tycker fortfarande att cykeln värderas som ett lägre trafikslag på olika håll i stadsplaneringen.

– Det tidigare cykelprogrammet gick heller inte så bra. Jag skulle gärna vilja se en analys om varför. Och nu är vi där igen, att det verkar gå trögt. Det ligger inte på enskilda tjänstemän, utan det behöver drivas på en högre politisk nivå. I Stockholm finns till exempel Daniel Helldén som är trafikborgarråd (för Miljöpartiet, reds. anm.) och driver cykelfrågorna väldigt hårt, säger han och fortsätter:

– Vad gör de i Stockholm som vi inte gör i Göteborg?

Men även om det går trögt just nu finns tecken på att cykeln har framtiden för sig i staden, åtminstone om man ska tro den undersökning som Västtrafik låtit göra om människors attityder. Där sticker inställningen till cykling ut hos de unga. Hälften av alla i åldern 20 till 25 år tror att de kommer att cykla mer i framtiden. Två av tre tror att cyklandet generellt kommer att öka. Kalle Hederos Eriksson menar att de är helt rätt ute.

– Jag cyklar för frihetskänslan, att kunna ta sig snabbt och enkelt var man vill i staden.