Hur ska vi hantera klimatförändringarna om ingen förstår dem? Bristen på kunskap skapar istället oro och en känsla av hopplöshet som Erik Sterner, nybliven doktor i fysisk resursteori, vill råda bot på. Genom lättillgänglig information om de komplexa utmaningar vi står inför hoppas han på beteendeförändringar som leder till handlingskraft.
Erik Sterner som nyligen disputerade vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers tekniska högskola brinner för hållbar utveckling och klimatforskning. Han vill höja nivån på kunskapen om klimatförändringarna för att skapa engagemang och tillgängliggöra verktyg och argument för de som står redo att förändra.
I sin avhandling behandlar Erik klimatforskning, både naturvetenskapligt och ur ett lärandeperspektiv. Han undersöker utsläpp och klimatpåverkan men också hur människors kunskap och attityder gentemot klimatförändringarna ser ut.
– Många förstår inte det här med att vi måste komma ner till nollutsläpp och jag ville ta reda på varför.
Vid studierna framkom det att kunskapen om kolcykeln (hur kol vandrar mellan atmosfär, biosfär och hav), något som är avgörande för att förstå klimatförändringarna, var relativt låg. Utöver det visade det sig att attityder, förutfattade meningar och känslor rörde till hur man resonerade och försökte hantera frågor kring hur utsläpp av koldioxid påverkar mängden koldioxid i atmosfären.
– Det är positivt med de ”gröna attityder” som finns, men samtidigt behöver de gå hand i hand med kunskap och beteende. Utan kunskap om balansen mellan utsläpp och upptag för att stabilisera mängden kol i atmosfären kan det vara svårt att argumentera för de attityder man har och inse brådskan i att faktiskt vidta de åtgärder som behövs för klimatet.
Vill inspirera och stötta
Eriks långsiktiga mål är att få en rådgivande funktion där han lär människor att i sin tur inspirera och lära andra. Det är flera saker som driver honom till att arbeta med klimatforskning. Han är uppvuxen i ett slags anda om man ska försöka hjälpa till att göra jorden till en bättre plats. När han via sina studier sen lärde sig om kolcykeln och förstod på vilket sätt vi stör den naturliga balansen för varje kilo vi släpper ut, insåg han hur viktigt det faktiskt är att göra något åt detta. Erik menar att kunskap och verktyg är viktigt för att inte hamna i klimatångest-fällan och känna sig maktlös inför framtiden.
– Jag tror att det behöver vara lättbegripligt och attraktivt att prata om klimatet. Med en positiv attityd och med goda exempel kommer fler bli engagerade istället för att känna sig nedstämda av utmaningen vi står inför.
Komplexa frågor behöver göras lättillgängliga
I en av studierna får deltagarna samma fråga, formulerad på tre olika sätt, om vad som krävs för att klimatet ska kunna stabiliseras. När deltagarna fick svara på frågan i en kontext som de lättare kunde relatera till svarade de rätt i högre utsträckning: endast 21% svarade rätt när frågan ställdes med hjälp av koldioxidgrafer, jämfört med att 70% svarade rätt då ett exempel från vardagen användes och fokus tydligt var på relationen mellan utsläpp och upptag.
– Det är lättare att tänka att vi ska kunna stabilisera klimatet om man fokuserar på ett sammanhang man känner igen, som till exempel ett bankkonto, än att använda information uttryckt i grafer och enheter som folk inte känner igen. Den här gruppen som svarade på frågorna läste dessutom en kurs som handlar om hållbarhet i vardagen, vilket betyder att även de som har intresse för frågan kan bli bortkollrade av för mycket grafer.
Erik menar att det som är lurigt och som oftast verkar vara svårast för folk att förstå är att det inte räcker med att bara stabilisera utsläppen eller minska dem litegrann. Vi måste enligt honom ställa om helt och på sikt nå ner till nollutsläpp. Det på grund av att när vi minskar utsläppen av koldioxid så minskar även upptaget.
– Nollutsläpp, det kan låta som att man inte ens kan ha en mänsklig aktivitet. Så är det absolut inte. Vi kan leva gott i ett fossilfritt samhälle och det finns även flera sätt att minska mängden koldioxid i atmosfären såsom att återplantera träd i områden där skogen skövlats.
Vad krävs för att skapa engagemang och handlingskraft?
– På något sätt behöver man få aha-upplevelser och få lite koll på konkreta åtgärder man själv kan ta till.
Kortspel ska skapa diskussion
Utöver sin forskning är Erik engagerad i flera andra projekt som sysslar med hållbarhetsfrågor. Tillsammans med tre kollegor driver han ett företag som utvecklat Klimatkoll. Det är ett kortspel som vänder sig till ungdomar där deltagarna får rangordna olika vardagsaktiviteter utifrån vilka utsläpp de ger upphov till. Han arbetar även med Svalna, ett digitalt verktyg som fungerar som en ”utsläppskalkylator” där man kan beräkna sin personliga koldioxidbudget.
– Kortspelet är en väldigt bra grej. Det väcker mycket diskussion och samtal kring vad i vår vardag som skapar små och stora utsläpp. Tanken är också att spelet ska skapa engagemang och handlingskraft, att de som spelar får komma med förslag på nya frågor samt ta spelet till nya sammanhang.
Erik berättar att samtalen uppmuntrar folk att utforska hållbar utveckling ur flera perspektiv. Utöver den ekologiska dimensionen diskuteras även sociala och ekonomiska problem.
– En av de fina aspekterna med spelet är att andra sorters hållbarhetsfrågor allt som oftast lyfts av de som spelar. Den egna reflektionen kring att klimatfrågan inte är det enda som är viktigt och hur olika vardagsaktiviteter är mer eller mindre hållbara blir till givande diskussioner tack vare att spelet spelas i lag.
Unga som medskapande aktörer
Detta så kallade transformativa lärandet – då de unga inte bara är mottagare av kunskap, utan också blir kunskapsaktörer när de tar spelet vidare och introducerar det för andra – är enligt Erik precis vad som krävs för att vi ska lyckas hantera de hållbarhetsutmaningar vi står inför på ett tillfredsställande sätt. Men ska man lyckas behålla intresset och engagemanget över tid behövs även verktyg för att följa upp sig själv, alltså precis vad Svalna är tänkt att användas till. Just nu finns verktyget enbart som webbplats men snart släpps en app som ska göra det ännu enklare att hålla koll på sina utsläppsvanor. Genom att jämföra sig med andra intresserade och ge varandra tips hoppas Erik att Svalna i förlängningen ska fungera som en röst för klimatet, såväl individuellt som kollektivt.
Trots nya begrepp som klimatångest och flygskam har USA lämnat Parisavtalet och Sveriges budget för 2019 innebär mindre pengar till miljö och klimat än tidigare. Hur tänker du kring ansvarsfrågan?
– Jag tror att man ska efterfråga och förvänta sig ledarskap av de som är ens representanter, alltså politikerna, men även försöka att själv ta det ledarskap man har möjlighet till. Att lyfta frågan för familj, kollegor och i andra sammanhang leder många gånger till handling och alla kan ju sätta upp egna utsläppsminskningsmål. Jag har mötts av mycket mer beredskap än vad jag vågade tro när jag blivit inbjuden att delta vid seminarium och föreläsningar.
Hur ser du på din roll i sammanhanget?
– Jag vill jag inte bli klassad som en person driver en dold agenda, utan snarare vara en person som på ett transparent sätt beskriver hur en utmaning ser ut och berätta vilka verktyg som finns för att få till stånd förändring. Sen får folk avgöra om och hur de vill använda dem. Men frågar du mig personligen, så är min åsikt att vårt globala samhälle i stort skulle må väldigt bra av att vi gjorde mycket mer inom klimat- och utvecklingsfrågor.
